onsdag, maj 20, 2020

Gyttrig Jytte

EU parlamentarikern Jytte Guteland (S) efterlyser ”tydlighet” gentemot Iran i Borås Tidning.

”Det finns en djup frustration med det politiska styret i landet. Vår relationer med Iran måste bottna i en benhård tydlighet när det gäller mänskliga rättigheter, respekt för landets möjligheter att ta sig framåt ekonomiskt och ett utbyte som ger båda parter möjligheter till utveckling alltid med fokus social och ekologisk hållbarhet.”

Vad orden betyder i praktiken är höjt i dunkel. Vill Guteland att EU håller fast vid kärnenergiavtalet med Iran, som i praktiken innebär att vi normaliserar våra ekonomiska relationer med landet, eller vill hon gå på Trumps linje? Av det hon skriver kan man tro att hon menar både och vilket inte är möjligt.

Det kan låta bra att ställa krav på demokrati och mänskliga rättigheter gentemot Iran men varför ska vi behandla landet annorlunda än till exempel Kina och Saudiarabien?

Hon skriver att hennes ”intresse” för Iran hänger ihop med att hon har vänner som kommer därifrån och att det blivit ”en del av hennes identitet.” Det är mänskligt men jag hoppas att hon inte menar att hennes förhållande till omvärlden beror på slumpmässiga personliga omständigheter. Jag hoppas också att hennes text är en rödridå och inte säger något om hur man analyserar frågan i EU parlamentet.

tisdag, maj 19, 2020

Vägval

Hösten 1990 läste jag historia på Linköpings universitet. Jag hade just slutat gymnasiet. (Samma gymnasium som Anders Tegnell gått på…) Min första kursbok på universitetet var Torsten Thuréns Orientering i källkritik som jag betalade 164 kronor för i augusti. Jag kunde ha köpt tio aktier i Investor i stället. Så i år har bara den boken på sätt och vis kostat mig runt 5000 spänn. Om jag lever om ytterligare trettio år kommer alternativkostnaden, som ekonomer kallar det,(förutsatt att företaget utvecklas på samma sätt) uppgå till runt 150 000 kronor. Fast i själva verket handlar det förmodligen om ett betydligt högre belopp eftersom jag inte räknat med aktieutdelningen.
Jag har köpt ett par böcker till sedan dess och även om böcker inte är den klokaste investeringen man kan göra, rent ekonomiskt, så har jag fått andra former av utdelning.
Förra året publicerade jag min första renodlade historiebok, Europa mot katastrofen Förspelet till andra världskriget. Och i mitten av april kom fortsättningen, 1940 Frankrikes fall. Torsten fanns med i bakhuvudet och hjälpte mig under arbetet. Det är också en form av avkastning.

torsdag, april 02, 2020

Köp min nya bok


Är tryckt och kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, på Adlibris och Bokus. Den går också att köpa direkt från Verbal förlag.

onsdag, november 20, 2019

1940 Frankrikes fall

Kommer ut i april på Verbal förlag.

lördag, augusti 24, 2019

Sagt om Europa mot katastrofen

"...boken är ett lyckat försök att förstå mellankrigstidens politiker utifrån de förutsättningar som de hade att verka under. Och det är den enda vettiga utgångspunkten om man vill lära sig någonting av historien."

Carsten Palmær i Aftonbladet


"Bitvis är det som att läsa en deckare, speciellt eftersom att Gilly koncentrerar sig på det politiska spelet bakom krigsupptakten istället för slagfälten."

Per Leander i Internationalen

"Boken är mycket välskriven och dramatiken i detta ödesspel speglas genom tydliggörande citat såväl som officiella uttalanden och privata kommentarer. Sammanfattningsvis är detta medryckande läsning som vidgar perspektivet på orsakerna till krigsutbrottet."

Bernt Blomgren BTJ nr 17, 2019


"Pierre Gilly har skrivit en hälsosamt komplicerande bok om förspelet till andra världskriget.(...) Han beskriver skeenden, sätter in dem i sammanhang och reflekterar över dem. Den som tror sig veta något om 1930-talet behöver särskilt läsa Gilly."

Dag Sandahl i Östra Småland







Bokus Adlibris

fredag, juni 28, 2019

Från tryckeriet



Går att beställa direkt från förlaget, bokhandel eller bokus

torsdag, juni 27, 2019

Tack för besvärande höga skatter

Danmark har “besvärande höga skatter” skriver Petter Birgersson i Kristianstadsbladet. Enligt Forbes är vårt grannland världens sjunde mest företagsvänliga land. De har ett stort exportöverskott, extremt låg statsskuld, lägre arbetslöshet än EU i snitt och en hyfsad tillväxt. Birgersson får tycka vad han vill men det är synd att han inte förklarar hur han kommit fram till det. Att skatterna är höga jämfört med andra länder säger inte mycket. Priset på en Rolls-Royce är högt men det betyder inte att bilen är dåligt. Men betalar man Rollspriser för en Fiat är det säkert för dyrt. Frågan om skatterna är höga kan inte separeras från vad man får ut av dem. Men den frågan brukar högerns ledarskribenter inte grunna över när de klagar på skatten. Danskarna brukar rankas bland de tre nöjdaste folken i världen (World happiness report) så även subjektivt tycks dansken inte lida allt för mycket av byråkrati eller skatter. Sedan är det lite underligt att en ledarsida som så ofta kritiserar jantelagen är emot att Socialdemokrater har ambitioner eller att man ska vara stolt över sitt välfärdssystem. Inte minst då välfärdsstaten både objektivt och subjektivt tycks fungera bra.