fredag, oktober 23, 2020

Kontroll ? (1)

Igår försvann datorns markör nu och då men efter att ha ändrat några inställningar gick det till sig. Fast det ledde till att bokstaven f och några till inte längre inte dök hur mycket jag än tryckte på tangenterna. Idag accepterade datorn plötsligt inte längre mitt lösenord så jag uppdaterade operativsystemet vilket ledde till att ett spel jag köpt inte längre går att starta. Vanligtvis funkar allt rätt smidigt och jag är inte ännu som min farbror som köper en ny dator när fonterna blivit för små.
För några år sedan köpte jag ändå en ny imac. Ett skäl var att ordbehandlingsprogrammet Pages ingick. Nuförtiden får man hyra Word för typ 600 kronor per år vilket inte känns lockande. Jag har ingen lust att bli livegen kund hos dem.
Pages fungerade bra tills en del funktioner som jag behöver försvann efter en uppdatering (egentligen en ned-datering). Det är opraktiskt att skriva böcker i ett ordbehandlingsprogram utan automatisk sidnumrering.
Apple är som bekant också bra på att få folk att köpa nya prylar genom att göra de gamla allt långsammare efter varje mer eller mindre påtvingad uppdatering.
När jag vill lyssna på någon låt jag dumt nog köpt (hyrt, juridiskt) på itunes visar det sig att den ofta inte längre finns på datorns hårddisk (?) utan måste laddas ner igen. Men då måste jag ange lösenord, vara uppkopplad, och så måste systemet vara buggfritt just då.
När Pages slutade att vara användbart för mig började jag skriva på google drive. Jag antar att Amazon tänkt sig att jag skulle köpa något nytt ordbehandlingsprogram av dem eller någon molntjänst efter att de sabbade Pages.
Google drive har många fördelar men det innebär ju också att Alfabeta har total insyn och kontroll över mitt material. Vad som egentligen står i alla dessa användaravtal man tvingas acceptera för att kunna använda företagens tjänster har jag ingen aning om. Problemet med gratistjänster som google drive är att kunderna egentligen är dessa företags produkter. Yahoo, Alfabeta och Facebook är bara högteknologiska reklampelare som tjänar pengar på att samla information om användarna och deras vanor. Youtubeanvändare kan se hur duktiga de är på att lista ut vad du vill se.
Varje gång jag loggar in på mitt säljarkonto på Amazon försöker man tvinga mig att uppge ett telefonnummer. Upwork försökte samma trick. Tvåstegsverifiering är en bra idé men den dagen man inte längre har sin telefon har man också förlorat sitt konto.
Itunes drog också pengar direkt från min telefon i stället för kreditkortet vid något tillfälle. Och när de en gång fått ens telefonnummer verkar det nästan vara omöjligt att få dem att radera det.
Amazon har en massa kunddata om den kindlebok jag har till försäljning. Det vore intressant att få veta om boken säljer så lite för att ingen hittar den eller om massor med människor ratar den efter att ha läst bokens presentation, eller de provsidor man kan ladda ner gratis. Amazon vet betydligt mer om hur folk reagerar än förlagen.
För tio femton år sedan hade jag ett Facebookkonto i några veckor innan jag raderade det. Eller trodde mig ha raderat det. När jag upptäckte att det ändå fanns kvar (fast osynligt) och ägnat allt för mycket tid åt att radera det på riktigt frös Facebook kontot. För att jag ska få radera det kräver man först mer information av mig: ett foto av mitt id-kort. Då all information tydligen är guld ska man inte förvänta sig att de någonsin tänker göra sig av med den på riktigt.

måndag, oktober 19, 2020

Europas vägval

Tonläget är högt nu inför de stundande valet i USA. Det är begripligt med tanke på hur oening man är i många frågor som är viktiga för amerikaner (till exempel sjukförsäkring och aborter) och presidentens personlighetsstörning.
För Europa är dock en fråga som det inte talas mycket om av större betydelse. I somras tog de två statsbärande partierna gemensamt initiativet till ett åtgärdspaket i kongressen - Chips for America - som syftar till att stärka USA:s dominans i utveckling och produktion av halvledare och göra USA till ledare inom 5G teknologi. I pengar handlar det om runt tio miljarder dollar från Washington som bland annat ska användas till forskning. Eftersom en del av dessa pengar betalas ut i proportion till hur mycket delstaterna satsar är det verkliga beloppet högre än så.
Chips for America är bara en kugge i en betydligt större och ambitiös statlig forsknings och industripolitik. Det är ingen slump att företag som Google (Alfabeta), Facebook och Amazon, är amerikanska: internet var ursprungligen ett Pentagonprojekt.
5G innebär som bekant upp till hundra gånger snabbare trådlös internet för allmänheten, vilket kommer att möjliggöra nya tjänster som självkörande bilar. Störst betydelse kommer tekniken dock få för industrin. När industrin digitaliseras och maskiner och saker kopplas upp på internet och kommuncera med varandra (sakernas internet) kan produktionen bli mer självstyrande och kundanpassad (ibland med hjälp av 3D-printing). Och när lönernas del av tillverkningskostnaderna sjunker så minskar behovet att flytta verksamhet till låglöneländer. Allt billigare och effektivare industrirobotar har redan gjort att en del företag flyttat tillbaka tillverkning till Sverige.
Republikaner, demokrater och det kinesiska kommunistpartiet är eninga om att framtiden är för viktig för att överlåta åt privata intressen. Beijing planerar att satsa 1400 miljarder euro de närmaste åren för att försöka få ett försprång i vissa nyckelteknologier. Målet är “avamerikanisering” av teknologin, och skapa en helt kinesisk teknologisk infrastruktur. Huawei satsade 15 miljarder dollar på forskning och utveckling förra året vilket är mer än Apple (13 miljarder dollar), och ungefär tre gånger mer än Nokia (4,4 miljarder euro) och Eriksson (38,8 miljarder kronor).
Huawei uppskattas också ha fått runt 75 miljarder dollar i hjälp av den kinesiska regeringen, rapporterar The Wall Street Journal. Små länder som Sverige och Finland har naturligtvis inte samma möjligheter att proppa upp Eriksson och Nokia i samma omfattning.
Airbus och Galileo är exempel på att EU ibland kan driva stora framgångsrika industriprojekt som skapat marknader för nya typer av högteknologiska företag. Att det finns två europeiska företag som är ledande inom 5G beror på att EU införde en gemensam standard (GSM) medan USA tillät sina företag att utveckla egna standarder som sins emellan inte är kompatibla.
Om EU ser till att 5G nätet blir utbyggt tidigare än på andra håll kommer många av framtidens företag att skapas i Europa. Men trots att EU ännu är teknikledande släpar den offentliga och privata utbyggnaden efter. I slutet av förra året hade EU-27 bara byggt åtta 5G basstationer per million invånare jämfört med 22 i Storbritannien, 63 i USA, 86 i Kina, 320 i Schweiz, 1491 i Sydkorea. EU är också sämst på att uppgradera sina 4G stationer till 5G.
Komplicerad procecur att tilldela bandbredd i många europeiska länder, tillstånd för att bygga bassationer, och olika regler för hur höga torn får vara förklarar mycket av eftersläpningen. Men det behövs också mer krediter och subventioner för utbyggnad och forskning. Om man inte samordnar sin politik - och tar fram plånboken - lär det inte dröja länge innan Kina eller USA kontrollerar framtiden.

fredag, september 25, 2020

Idealstaten

“Ni har bra gener” sa president Donald Trump nyligen under ett valmöte till en publik som främst bestod av vita i Minnesota. Många i den här delstaten har skandinaviska rötter. Trump sa också att en massa somalier skulle bosätta sig i Minnesota, om Joe Biden vann presidentvalet.
Idag är det fint att vara svenskättling i USA och man har glömt att svenska invandrare “dumb swede” länge ansågs vara smutsiga, illaluktande och inte så skärpta. De judar som invandrade till USA och västeuropa decennierna runt år 1900, hade ännu sämre rykte. I IQ tester som gjorde på 1910 talet klassades 83 procent av judarna som “sinnesslöa.” Den viktigaste förklaringen till att så många immigrantgrupper gjorde dåligt ifrån sig på IQ test var inte deras gener utan fattidom.
Nuförtiden har många rasister slutat att tala om gener och raser. Till och med Hitler erkände i sitt politiska testamente att det inte existerade någon judisk ras. Han förklarade att det varit praktiskt att låtsas att så var fallet. De ickejudar som talade om judiska gener i början av 1900 talet gjorde det vanligtvis inte av kärlek. Efter Israels grundade har rollerna kastats om, påpekar Shlomo Sand, professor emeritus i historia på universitetet i Tel-Aviv.
Nu är det snarare de som hävdar att judar under årtusenden varit en mångskiftad religiös gruppering och inget enhetligt folk som misstänkas för judehat. Sand påminner om att premiärminister Golda Meir på sjuttiotalet sagt att de judar som gifter sig med ickejudar sållade sig till de 6 miljoner som dödades under andra världskriget.
Nuförtiden anklagas ofta vänstern - inte alltid på goda grunder - för antisemitism. Samtidigt är det uppenbart att många högerextremister tagit avstånd från judehat. I Frankrike har Marine Le Pen uteslutit sin far från det parti han grundade på grund av dennes antisemitiska utfall. Den som förespråkar bojkott av Israel är inte välkommen i Marine le Pens nya parti. Ungraren Viktor Orban, italienaren Matteo Salvani, holländaren Geert Wilders, och britten Nigel Faragan är lika israelvänliga som Donald Trump. I Sverige anstränger sig Sverigedemokraterna för att framstå som det mest Israelvänliga partiet.
Israel behandling av araber är en förklaring till att staten har ett så starkt stöd bland europeiska högerextremister. Det israeliska apartheidsystemet är ett ideal för rasister över hela världen.

tisdag, september 15, 2020

Resa i Amerika 1851-1855

Nu vill jag endast som hastigast säga att mitt djupa deltagande för negrerna något svalnat, ty i allmänhet äro de tusen gånger lyckligare än många av våra tjänare och tyckas ej känna någon bedrövelse över sitt öde. Jag har ännu ej sett någon neger se nedslagen eller betryckt ut, utan tvärtom, Förhållandet mellan Södra och Norra Staterna är mycket spänt, det kommer väl ej att dröja så länge, innan ovädret bryter ut, då troligen Södra Carolina kommer att ställa sig i spetsen för företaget. Det har varit fråga om krig i flera år, men denna stat kunde ej ensam bjuda en sådan övermakt spetsen och de andra har ännu ej beslutat sig.
(…)
En major Giles, vars dotter är bland mina elever, var bland kandidaterna och hoppades med säkerhet komma in i Senaten men hans motståndare segrade, som det påstås, efter att ha köpt röster för flera hundra dollars. Mycket förbittring rådde därför bland Giles sönder mot segraren och ett ryckte spriddes att en av dem i vredesmod riktat pistolen mot den senare, men då han blivit hindrad av en närvarande, förlorat sitt sikte, varpå slottet avlossats och gått genom hans egen fars hatt. Det var dock ej alldeles så illa, för unge Giles hade först blivit angripen av en släkting till den nyvalde, som gett honom hårda slag av en käpp vilka dock från början varit ämnade åt en annan. Han hade då tagit upp en pistol för att skjuta den anfallande, men blivit hindrad på redan beskrivet sätt. Skottet hade likväl gått igenom faderns hatt, utan att skada honom. Det är bara ett litet prov på hur nävrätten understundom här anlitas.
(…)
Att slaveriet kan ge anledning till olyckor och ohyggliga uppträden, kan ej bestridas, men i allmänhet är det långt, långt bättre än vi kunnat föreställa oss. De ser också förnöjda och lyckliga ut, är särdeles tillgivna sitt husbondfolk och för ofta ett sorgfriare liv än de. Om någon av dem blir sjuk, har han strax medikamenter och omsorgsfull vård till dess han är fullkomligt återställd. Torparna på många egendomar i Sverige är långt olyckligare än slavar på många plantager och mer utsatta för misshandlingar, ja mer förslavade än dessa senare. Jag har ej sett den ringaste misshandel av en neger. Slavägarna har nämligen den ringaste vida mer intresse för dem än våra godsägare för sina underhavande, och just denna egennytta är ett starkt skäl för att behandla dem väl, om även ej de moraliska derföre funnes.
Ur Resa till Amerika 1851-1855 Rosalie Roos Almqvist & Wiksell, 1969 (Jag har moderniserat Rosalies svenska något)

En ny skön värld

På åttiotalet brukade butikspersonal ägna mycket tid åt att prismärka varenda vara de ställde upp på hyllorna. Idag har har streckkoden gjort det onödigt och självbetjäningskassan har påbörjat utrotningen av kassörskorna. Jag tillhör den krympande skapan som ännu envisas med att gå till en bemannad kassa. Ännu går det åt mycket arbete åt att ställa upp varor i hyllorna men det är bara en tidsfråga innan robotarna blir lika vanliga i butiker som i fabrikerna. I Japan har man nu börjat testa Telexistence Model T-Robot för att fylla hyllorna i några av Family Marts och Lawsons butiker. Model T-Robot fjärrstyrs ännu av en människa men tanken är att roboten ska lära sig att sköta jobbet på egen hand på längre sikt. Model-T är ännu lite långsammare än en människa men den kan tydligen greppa det mesta. I stället för att använda sig av arbetskraftsinvandring skulle Japan kunna låta folk i låglöneländer fjärrstyra robotarna. Någon gång lär de bli så effektiva och billiga att även kunderna kan skicka en robot för att handla i affären.

måndag, augusti 31, 2020

Sverige 1634

1634 ingick advokaten Charles d´Ogier i en fransk diplomatisk delegation som sändes till Sverige. Han skrev en resdagbok på latin som översatts till svenska 1828. Här är några utdrag där jag moderniserat språket något.
Den 22:a [november] , middagstid kom vi till Kalmar. Ambassadören stannade på skeppet eftersom det var bekvämare och mer passande för hans värdighet men flera av oss gick i land. Då jag inte bytt kläder på 18 dygn och många i mitt sällskap inte ätit på 3-4 [dagar] njöt vi en vällust, likt Mohammeds paradis, när vi fick äta och sova i en varm badstuga. Varken värden, hans hustru, drängar, pigor ett barn som grät i vaggan, eller fyra soldater, som ända inpå morgonen rökte tobak och drack öl, kunde hindra mig från att smaka den ljuvaste sömn.
Den 25:e skaffade vi oss sadlar, tömmar och annat som kunde vara nödvändiga för vår förestående resa på land för de skjutshästar vi erhöll var helt blottade. Det är stads och lantbornas skyldighet att hålla hästar till allmänt bruk, så man kan, efter erhållen Kunglig befallning, resa igenom Sverige så mycket man vill utan någon kostnad. (…) Allmogen är för övrigt varken obekvämt eller fattigt klädd. Jag kan inte påminna mig om att jag i Sverige sett någon naken eller trasig. Som de förmögnare inte visar överflöd, så förgås inte heller de fattiga i elände. Bönderna är inte som våra klädda med tyg av lin och hampa utan med tyg av svart ull som de svenska fåren vanligen bär; de nyttjar läder. Och ej träskor, nattmössa och ullvantar. Åkerfälten omkring byarna är små och så beströdda med sten och buskar att om man inte visste att landet var ganska gammalt så skulle man ro att det var uppodlat helt nyligen. Det är besynnerligt att de sedan de bränt skogen så sår de genast i askan, utan att plöja, harva eller gödsla och får en vacker säd fast först det andra året.
[den 1 december] Vi stannade i Gista där Konungen har ett härbärge som vädret blåser igenom från alla sidor. Vi valde därför att hellre sova över hos bönderna.
[den 3:e Linköping] Vi dröjde kvar här idag då det var söndag. Här är en akademi med ganska få studerande. I Domkyrkan som är stor och vacker (…) en stackars flicka som brutit emot sjätte budet [äktenskapsbrott] måste under hela gudstjänsten stå på knä på en pall så att hennes blygsamhet så mycket mer skulle oroas av hela församlingens åsyn. Ambassadören som föraktade denna kätterska gudstjänst besökte dock slottet, byggt enligt ortens smak. Efter aftonmåltiden uppvaktades han under sina fönster med musik av några skolgossar trots att det var väldigt kallt och lät ibland dem utdela några daler.
[den 5:e Norrköping] De flesta arbetare är Nederländare och talar franska.
[den 14:e Stockholm] Staden är trång och dess läge obekväm på landsidan men dess hamn är desto fördelaktigare; den är för övrigt stor och har många invånare även om de under vår vistelse här inte syntes mycket folk på gatorna vilket berodde på den stränga kölden. Fruntimren går nästan bara ut när de ska till kyrkan. Ambassadören fick ingen bekväm logi men det fanns inget bättre i hela stan.
Den 8:e [februari]. Då jag besökte en skolmästare som var kunnig i hebreiska och grekiska fann jag hos honom en 8 år gammal flicka som låg och sov över en uppslagen bibel. Hon var förmodligen full på öl, för hos lärde och olärde, bättre och sämre folk, är det här inte ovanligt att finna ölstopen bredvid bibeln.
[Den 14:e under en resa till Kopparberget] Slädarna som används är av olika slag; de som vi fick av bönderna liknade likkistor eller båtar och var fulla med hö, i vilket man kunde ligga och sova bekvämt. Det gjorde mig ont att så många flickor och gossar som följde med skjutsen skulle för våra nöjes skull ibland vänta hela nätterna och frysa ute på vägarna. Första dagen hann vi till en by som heter Eneby. Jag måste om natten utstå en stor fara och mycket bekymmer. Jag hade för vädrets skull knutit min kapris [urvädershatt] omkring huvudet och litade på att min skjutsgosse som var från Finland, skulle hitta vägen eller åtminstone följa efter de andra slädarna. Slutligen märkte jag att de kommit undan oss och fastän gossen på min tillsägelse körde på kunde vi inte hinna ifatt dem. Vi kom till en prästgärd belägen mitt emot en kyrka och då jag såg att elden lyste genom ett fönster trodde jag att mina reskamrater var där och tyckte mig redan känna oset av en god aftonmåltid. Jag ropade utanför av alla krafter men fick inget svar och beslöt därför att köra längre. Till min häpenhet fann jag då att min följeslagare inte visste var vi var. Han lämnade mig i mörkret och snön för att springa till en koja och fråga om vägen. En gammal kärring kom ut helt förskräckt som om aldrig tidigare sett en människa. Hon pekade åt en tjock skog som om vi skulle bege oss dit mitt i mörka natten. Håret reste sig på mitt huvud och jag beslöt då att hellre vända mig till prästgården men hur skulle jag förklara det för gossen då han inte förstod mig och jag inte förstod honom? Han körde av vägen, släden stjälpte omkull, jag åt ena sidan och mina saker åt den andra. Jag måste bekänna att jag då förlorade tålamodet: jag som annars inte är fallen för att vilja skada någon till livet, drog ut värjan och fick emot min finska gosse, som om jag tänkte döda honom. Han föll på knä, och grät så jag beslöt att spara honom och vi återvände till prästgården. Där fick jag länge ropa och bulta utan att bli insläppt. Prästhustrun som tyckte att min röst lät något främmande förbjöd sitt folk att öppna och en dörr som jag till min glädje fann halvöppen blev igenslagen mitt framför näsan på mig, av tre stora drängar som var därinne. Jag såg efter något annat hus men det fanns inget. Lyckligtvis kom jag ihåg att guld tränger sig igenom de starkaste lås och jag ropade därför på tyska: ich gib euch vil Reichsdal. Dörrarna öppnades strax. Jag gick in i en sal, uppfylld av prästens döttrar och pigor, där jag, frusen och andtruten, ställde mig vid spisen. Alla betraktade mig som ett vidunder, och jag sa inte ett ord; men när jag knäppte upp min kappa och de kunde se att mitt bälte och varjfäste var förgyllt gick de äntligen efter prästen som åt i ett annat rum i sällskap med en medikus ifrån Upsala. Han inkom med händerna på ryggen, spatserade fram och tillbaka och såg ond ut. Jag hälsade och frågade om han kunde latin. Varför inte? svarade han. Man kan föreställa sig min glädje då jag fann en utväg att tämja detta vilddjur. En god sup brännvin som verkligen är det bästa cordiale jag känner uppfriskade mina livskrafter så att jag kunde berätta för honom om mina öden. ”Ni var förmodligen full”, föll han mig i talet, ”när ni skildes från era reskamrater?” Denna förebråelse hade stött mig mer om jag inte vetat att det inte räknades som en skam här i landet.
Den 16:e drabbades jag av samma olycka och blev efter mina reskamrater och måste ligga över natten i en bondgård där värden med sitt långa hår och skägg såg ut som en verklig stråtrövare. jag måste där hålla till godo rå mjölk i stället för dricka och sur till mat som tillagades av en osnygg kvinna som också skötte om ett skabbigt barn. Jag vågade inte annat än äta av fruktan för att förarga dem men efter att ha förts till en avlägsen kammare för att ligga, där vädret blåste igenom alla väggar, blev jag ännu mer förskräckt. Jag lade mig att sova för att slippa min värd som plågade mig med prat utan att jag förstod vad han sade.
Ur Fransmannen Charles D´Ogiers dagbok öfver dess Resa i Sverige med Franska Ambassadören, greve d´Avaux Bolförlaget Redivas facsimilupplaga från 1828 års svensks utgåva.

onsdag, juli 29, 2020

När man inte frågar folket...

Även i länder där (den demokratiska) mekanismen är hundratals år gammal finns det allvarliga tillfällen då man inte längre rådfrågar folket eftersom man vet att svaret vore katastrofalt. Suveränens krona av papp, som duger i vanliga tider, tas ifrån folket, och man beordrar det helt sonika att acceptera en revolution, eller en fred, eller att marschera mot det okända i ett krig. För folket återstår bara enstaviga ord för att uttrycka sitt samtycke eller sin lydnad. Det är därför som den suveränitet folket erhållits tas ifrån det just i det ögonblick då det kan känna behov av den… Kan man tänka sig att en krigsförklaring utfärdas efter en folkomröstning? Folkomröstningar är mycket bra när det handlar om att välja den lämpligaste platsen för en fontän i byn men när ett folks viktigare intressen står på spel aktar sig även extremt demokratiska regeringar för att låta folket bestämma.
Benito Mussolini 1928

onsdag, juli 22, 2020

Om problem i det franska imperiet...

1937 talade jag med två pojkar från Dakar som precis utexaminerats som lärare i en statlig skola och som var i Paris för en kort tid. De kom från aristokratiska familjer och var stolta över det. De berättade att så fort man upprättat de första franska skolorna så hade de främsta familjerna skickat sina tjänares söner dit. De trodde att allt som erövrarna hade för sig måste vara skadligt. Därefter såg de hur tjänstefolkets söner skaffade sig bildning, pengar och social status. Då skickade de aristokratiska familjerna sina egna barn till dessa skolor och förhindrade pojkar från enkla förhållanden att skriva in sig. De här två pojkarna var redo att erkänna fransmännens grundläggande överlägsenhet om bara deras egen överlägsenhet gentemot mindre välutbildade negrer tydligt erkändes. När jag frågade dem om de hade några klagomål gentemot det franska styret svarade de, till min stora förvåning, att de bara beklagade två saker: att fransmännen förbjudit kriget och avskaffat slaveriet. Deras förfäder hade naturligtvis varit krigare och slavägare.

Simone Weil 1942

citatet är från ett utkast till en artikel. Det är egentligen ett sidospår eftersom Weils text handlar om det paradoxala i att kriget mot Hitlers Tyskland var en kamp för frihet när det franska imperiet (och det brittiska) förtryckte så många människor. De delarna kommer jag att ta upp i nästa bok...

Simone Weil
Œuvre Complètes V Écrits de New York et de Londres 1942-1943 s.115
Gallimard