lördag, augusti 24, 2019

Sagt om Europa mot katastrofen

"...boken är ett lyckat försök att förstå mellankrigstidens politiker utifrån de förutsättningar som de hade att verka under. Och det är den enda vettiga utgångspunkten om man vill lära sig någonting av historien."

Carsten Palmær i Aftonbladet


"Bitvis är det som att läsa en deckare, speciellt eftersom att Gilly koncentrerar sig på det politiska spelet bakom krigsupptakten istället för slagfälten."

Per Leander i Internationalen

"Boken är mycket välskriven och dramatiken i detta ödesspel speglas genom tydliggörande citat såväl som officiella uttalanden och privata kommentarer. Sammanfattningsvis är detta medryckande läsning som vidgar perspektivet på orsakerna till krigsutbrottet."

Bernt Blomgren BTJ nr 17, 2019


"Pierre Gilly har skrivit en hälsosamt komplicerande bok om förspelet till andra världskriget.(...) Han beskriver skeenden, sätter in dem i sammanhang och reflekterar över dem. Den som tror sig veta något om 1930-talet behöver särskilt läsa Gilly."

Dag Sandahl i Östra Småland







Bokus Adlibris

fredag, juni 28, 2019

Från tryckeriet



Går att beställa direkt från förlaget, bokhandel eller bokus

torsdag, juni 27, 2019

Tack för besvärande höga skatter

Danmark har “besvärande höga skatter” skriver Petter Birgersson i Kristianstadsbladet. Enligt Forbes är vårt grannland världens sjunde mest företagsvänliga land. De har ett stort exportöverskott, extremt låg statsskuld, lägre arbetslöshet än EU i snitt och en hyfsad tillväxt. Birgersson får tycka vad han vill men det är synd att han inte förklarar hur han kommit fram till det. Att skatterna är höga jämfört med andra länder säger inte mycket. Priset på en Rolls-Royce är högt men det betyder inte att bilen är dåligt. Men betalar man Rollspriser för en Fiat är det säkert för dyrt. Frågan om skatterna är höga kan inte separeras från vad man får ut av dem. Men den frågan brukar högerns ledarskribenter inte grunna över när de klagar på skatten. Danskarna brukar rankas bland de tre nöjdaste folken i världen (World happiness report) så även subjektivt tycks dansken inte lida allt för mycket av byråkrati eller skatter. Sedan är det lite underligt att en ledarsida som så ofta kritiserar jantelagen är emot att Socialdemokrater har ambitioner eller att man ska vara stolt över sitt välfärdssystem. Inte minst då välfärdsstaten både objektivt och subjektivt tycks fungera bra.

onsdag, juni 26, 2019

Reuter & Iran propaganda

“Vita huset är mentalt efterblivet, säger Irans president Rouhani i ett tv-tal” rapporterar svenska medier. Informationen kommer ursprungligen från Reuters (och AP). Men om man ska tro den amerikanske historikern Juan Cole, som kan både persiska och arabiska är det en felöversättning. President Rouhani sa att Vita Huset utmanas av “mental ohälsa”. Rouhani ifrågasätter inte Trumps intelligens utan huruvida han är frisk. I det här fallet kanske det inte är så jätteviktigt att översättningen blir rätt men felet illustrerar svagheterna i den internationella nyhetsförmedlingen. Om en person i en stor anglosaxisk nyhetsbyrå gör ett misstag eller förvränger ett uttalande så hamnar det i hundratals nyhetskanaler världen över. TT gör ingen egen översättning och tycks inte ha någon kapacitet att kontrollera att det man översätter från engelska är korrekt. Internationella nyheter produceras och sprids nästan som i viskningsleken där informationen omvandlas lite i varje led. TT skriver om Reuter, DN skriver om TT. Ibland lägger man till från andra andrahandskällor men det blir nästan alltid urval av urval. I det här fallet har Reuter valt bort Rouhanis argument bakom påståendet att Trump inte är helt frisk: vad är det för människa som kan införa sanktioner mot den högsta ledarens välgörenhetsorganisationer…

Den felöversatte Ahmadinejad

söndag, juni 09, 2019

Melodi på en sträng

En gång i tiden var det judarna som stod bakom alla problem i världen. Men den som läser Kristianstadsbladets ledare förstår snart att det numera är invandrare, flyktingar och utlänningar som tagit över judarnas arbetsuppgifter. Oavsett vilka problem eller politiska frågor Carolin Dahlman tar upp återkommer hon tvångsmässigt till invandrare. Höjer en kommun skatten? Är kronan svag? Är tillväxten låg? Det kan vara invandrarnas fel. (Om M-ledd kommun skyhöjer skatten pga invandringen är läget illa 7/5 2019)

Vad kan man säga om snatteriet? Den som ägnar några minuter åt att titta på den forskningen finner snabbt att det är ett utbrett fenomen i alla samhällsklasser men att högavlönade och högutbildade tycks snatta mer än andra. Dahlman hade kunnat exemplifiera med Kungens kusin som dömts för snatteri flera gånger men hennes vinkel är att tala om utländska ligor. (Stoppa tjuverikaoset i handeln 6/5 2019) Hon har alltid en anekdot om vi och dem där dem orsakar alla problem.

Bör staten lägga mindre pengar på tolkar åt invandrare? Frågan är naturligtvis legitim men varför tala om en somalisk våldtäksman i detta sammanhang? (Begränsa rätten till skattebetalda tolk)

Invandrare utan jobb är ett problem men invandrare med jobb är kanske ännu värre. De som jobbar inom vården är nämligen farliga på grund av sin dåliga svenska. (Vi måste ta hand om de gamla, 4 april 2019) Jobben de får inom det offentliga är inte heller riktiga då det är skattebetalarna förklarar hon vid ett annat tillfälle. I en ledare som tycks handla om invandrares jobbsituation börjar hon plötsligt polemisera mot BRÅ:s slutsats att det inte var flyktingar som låg bakom ökningen av rapporterade våldtäkter för några år sedan. Och så lägger hon försåtligt till att ”få tror att samtliga invandrade män våldtar och tafsar…” (Politiker, sluta blund - de svagaste vill att ni ser dem. 31/5 2019)

En trolig förklaring till att invandrare inte tycks ha en teoretisk möjlighet att göra rätt för sig i Dahlmans ledare är att det som bekymrar henne inte är samhällsproblemen så mycket som invandrarna i sig. Misstanken förstärks av att hon också är emot att högutbildade utlänningar som svenska företag behöver ska få komma hit så länge det finns lågutbildade invandrare/flyktingar i Sverige utan jobb. (Fler invandrare är ett uselt förslag, 20 mars 2019)

Tråkighetens lov

”Den svenska skolan måste bli tråkigare” skriver Karin Phil på Kristianstadsbladets ledarsida. Hon hänvisar till två PR grabbar som presenteras som ”forskare”. Det är ett surströmmingsargument som den svenska högern kört med i över hundra år nu.

De svenska skolans problem är inte pedagogikens fel utan en konsekvens av lärarnas anställningsförhållanden. När jag jobbade som gymnasielärare i början av nittiotalet (mina elever var 2-3 år yngre än mig) hade jag en halvtidstjänst med 6 timmars undervisning per vecka. Lönen var väldigt hög. Då hade jag 14 timmar till att förbereda lektionerna och sköta andra uppgifter. Idag tror jag inte det finns många lärare som bara behöver undervisa 12 timmar i veckan med en heltidstjänst. För tio år sedan skrev lärarnas tidning att 60 procent av lärarna undervisar 19 timmar i veckan eller mer. Det är svårt att få tag i en exakt siffra men trenden är att undervisningstiden ökar. Ju mer tid man undervisar, desto mindre tid återstår att förbereda lektionerna. 1995 slutade lärarnas undervisningstid att vara reglerad i avtal.

Anledningen till att man så gärna låter amatörer skriva om pedagogiska frågor på ledarsidor är naturligtvis att det avleder debatten om arbetsförhållandena i skolan. Sanningen är den vinstdrivna skolan är en av de främsta orsakerna till elever numera får jobba mer på egen hand. De som säger sig måna om katederundervisning borde rimligtvis vara för att antalet timmar som lärare behöver undervisa regleras. Lärare behöver mycket tid för att förbereda bra lektioner. Men om man bara värnar vinsterna i undervisningen så är detta inget problem. Fler undervisningstimmar för lärarna är i själva verket en förutsättning för att man ska tjäna pengar på att driva skolor.

tisdag, maj 14, 2019

Ny bok Europa mot katastrofen


Min nya bok kommer ut i slutet av juni men går att beställa redan nu på Verbal förlag. Det finns massor av böcker om andra världskriget men utbudet om vad som ledde fram till kriget är betydligt magrare.

Den brittiske historikern E.H. Carr jämför historieskrivande med att beskriva eller fotografera en bergskedja. Både fotografen och historikern är tvungna att välja en vinkel. Beroende på vilken vinkel man väljer kommer berget att se helt olika ut. Det innebär naturligtvis inte att alla perspektiv är lika rimliga. Man kan vara intellektuellt hederlig även om det är omöjligt att vara objektiv. Varje generation fotograferar en något annorlunda sida av berget.

onsdag, april 24, 2019

Kvinnor kan inte kasta boll

I slutet av nittiotalet spelade jag kubbs tillsammans med en man som arbetade med PR åt näringslivet. Det var en sommardag i Stockholms skärgård. Det andra laget bestod av hans fru och min flickvän. Jag var riktigt dålig och vi förlorade stort. Men mannen jag spelade med tycktes inte notera vad som hände. Han talade oavbrutet om att kvinnor var usla på bollsporter. Det enda som tydde på att han ändå någonstans var medveten om verkligheten var att hans patos växte ju mer våra förlustsiffror tornade upp sig.
När vi satt oss i vardagsrummet talade han om för oss hur dåliga svarta människor var i största allmänhet. En av hans två små adopterade svarta flickor kom in i rummet, ramlade och började gråta. ”Det var min fru som ville ha barn” förklarade han, utan att kasta en blick på ungen. ”Jag ville inte ha barn.” Jag undrar hur mycket självförtroende de har idag...

apropå SvD

Inflation

Killen i kassan på Monoprix i Nice: ”Hej. Det var ett tag sedan. Vad gör du nu för tiden?”

Kunden som bara köper chips och öl: ”Jag har pluggat. Tog en MBA; en Masters of Buisness Administration. ”

”Ja jag vet vad det är. Jérôme här har också en MBA.” Vänder sig till killen som arbetar i kassan intill: ” Jérôme, det var en MBA du tog va?”

Jérôme nickar.