fredag, mars 31, 2006

Mediasanningar och andra sanningar


Muslimer är gapiga, aggressiva och lättretliga. Nä, det kan man inte säga, men det går att visa det genom att välja ut rätt muslimer när man gör tv. Eftersom det är en bild de flesta redan känner igen är den dessutom mer trovärdig än någon annan vinkel man skulle kunna välja.

Även om de tolv karikatyrerna på profeten Muhammed som publicerats i danska Jyllands-Posten rört upp känslorna runt om i världen är det viktigt att komma ihåg att det man ser är filtrerat av media. Och media brukar ofta överdriva. Även i Sverige.

I höstas var jag till exempel och tittade på några stackars nazister som samlats i Linköping för att hålla tråkiga tal. Antinazister buade, någon kastade en flaska som missade rejält men de två, tre timmar jag tittade på var det ganska lojt. På nyheterna samma kväll kunde man dock få reda på att det nästan rått kaos och panik.

En pensionär bekräftade hela bilden när han förklarade att han inte vågat gå ner på stan den dagen. Detaljerna media återger stämmer ofta, men helhetsbilden kan vara rätt skruvad. Det gäller lokalt i en stad som Linköping och i ännu högre grad för den internationella rapporteringen.

Det intressanta efter publiceringen av de tolv karikatyrerna är dock med vilken lätthet man svär sig fri från all skuld. När konservativa tyska dagstidningen Die Welt återgav en teckning som föreställer Muhammed med en bombformad turban så motiverar man det med att det är deras "journalistiska plikt" att rapportera.

Den journalistiska plikten, yttrandefriheten och pressfriheten är en mur som debatten inte förmår komma över. Och frihetsargumenten kan förefalla starka. Den är inskriven i lagen. Den är en förutsättning för ett fritt meningsutbyte. Punkt.

I praktiken är dock yttrandefriheten alltid begränsad. Det går till exempel inte att förtala enskilda individer utan att ställas till svars juridiskt. Det går inte att publicera barnpornografi. De som försvarar pressfriheten över allt annat glömmer att olika kulturer har olika kulturella tabun som påverkar hur pressfriheten ser ut i praktiken.

I väst är kulturella tabun sexuella. Om Jyllands-Posten publicerat ett satirskt fotografi på Muhammed som pedofil i färd med att ha sex med en tioårig flicka hade även västerlänningar protesterat. Och Die Welt hade knappast återgett bilden under förevändning att det är deras "journalistiska plikt".

När den danska regeringen förklarar att man inte kan be om ursäkt för vad en tidning gjort har man rätt. Men ett riktigt multikulturellt samhälle kan inte heller tillämpa dubbla måttstockar. Om vi ska ha dagens begränsade yttrande- och pressfrihet som tar hänsyn till våra kulturella tabun så kan vi också lika gärna ta hänsyn till den muslimska världens.

Publicerad i Kristianstadsbladet

Inga kommentarer: