fredag, mars 31, 2006

Sälja krig som margarin



Jan Myrdal är lite som den flaska billigt rödvin jag glömde bort under trappan i många år. Den borde ha blivit vinäger men visade sig i stället ha mått gott av att åldras. Att Jan Myrdal tillhör de författare som tiden är vänlig mot märks i hans nya bok, Sälja krig som margarin.

Utifrån affischer han och hustrun Gun Kessle samlat in i Frankrike berättar han om europeisk stormaktshistoria och kampen om allmänhetens medvetande.

Boken är indelad i tre delar. Den första berör tiden fram till och med första världskriget. Den andra från krigets och ockupationens Frankrike under åren 1940-44 medan den tredje och minsta delen berör affischer från Mussolinis Republica Sociale Italiana, 1943-1945. En del affischer är gjorda av välkända konstnärer som Henri de Toulouse-Lautrecs, men de flesta har mer anonyma upphovsmän.

Sälja krig som margarin är en vacker bok. Pappret, trycket, layouten: den är ett konstverk i sig själv. (Det vore en välgärning om Leopard också gav ut Myrdals Franska revolutionens bilder igen som det usla trycket hindrat från att komma till sin rätt).

Sälja krig som margarin är också en udda bok i Myrdals författarskap: den är förbluffande odogmatisk. Myrdal är lika hård mot den europeiska vänstern som högern. Inte minst de vänsterpacifister som slöt upp bakom första världskriget. Det är nästan som om femtiotalets radikalpacifistiska Myrdal suttit vid datorn. Den vanliga agitatoriska retoriken har dämpats för en mer resonerande stil.

Så är det i alla fall på ytan. Till skillnad från hans tidigare böcker om franska tryck, som André Gill, etiketteras till exempel ingen här som "hovslink". Slutsatser och omdömen överlåts i hög grad åt läsaren. Om man inte hörde den myrdalska andhämtningen i meningarna och kände igen de spränglärda utvikningarna vore det annars lätt att tro att någon spökskrivit boken. Kanske håller Myrdal vid sjuttioåtta års ålder äntligen på att lämna pubertetens tvärsäkra värld.

Vad är då budskapet? Ett av Myrdals syften är att göra upp med föreställningen att god konst också skulle vara politiskt god. Ett exempel är Toulouse-Lautrecs antisemitiska bild Glädjedrottningen som visar en ung vacker kvinna kyssa en motbjudande judisk bankir.

Ett annat budskap är att bilder alltid har ett budskap. Myrdal skrev det tydligare i utställningskatalogen om kinesiska affischer från den kinesiska kulturrevolutionen, (som han inte kallar för propaganda...) Drömmen om det goda samhället: "/…/de medvetet avsiktliga bilderna är norm. Konstens frihet är ideologi, en samhälligt tjänande vanföreställning som har sin historia."

Kanske är det inte så imponerande konstteori. Men resultatet har i alla fall blivit en av Myrdals mest intressanta böcker. Historia, men aktuell sådan. För det är inte vilken historia som helst om den europeiska stormaktspolitiken och dess propagandistiska uppdragskonst 1870-1945 han skrivit. Frågorna om huruvida man ens kan lita på demokratiska liberala regeringars information, vilka som är terrorister eller legala kombattanter känns märkligt aktuella. Och hur var det till exempel med de belgiska småflickorna som den brittiska regeringen helt säkert visste fått sina händer avhuggna av de otäcka tyskarna under första världskriget? Det är ingen slump att Sälja krig som margarin publiceras mitt under den amerikanska ockupationen av Irak.

Tidigare publicerad Kristianstadsbladet

Adlibris finska Adlibris danska adlibris capris (norska)

Inga kommentarer: