fredag, mars 31, 2006

Snabbkurs i intellektuellt självförsvar


Förr i tiden hade vi svårt för islam av en massa skäl som vi glömt bort i dag. Muhammed var antikrist eller i alla fall besatt av satan, hette det bland annat. Nu när vi är sekulariserade måste vår avsky för islam hitta nya argument. Eftersom vi inte vill låtsas om att det handlar om det gamla vanliga islamhatet – vi är ju toleranta och rationella – maskerar vi det i stället som omtanke om de stackars muslimerna.

Här är några av de vanligaste knepen.

1. Kritisera aldrig muslimer öppet. Det låter religionsfientligt. Säg islamister i stället och definiera islamister som religiösa fanatiker. Definitionsmässiga sanningar är oftast väldigt effektiva.

2. Låtsas att islamisterna står för vad den muslimska allmänheten tycker och nöj dig med att insinuera att islamisterna är symptom på att något är fel med islam. Att associera självmordsbombare med islam är ungefär lika rationellt som att koppla ihop kristendomen med självmordssekter som Jim Jones, men det fungerar. Många kommer hur som helst att läsa islam när man skriver islamister.

3. Förklara att de muslimska extremisterna står för en ideologi som inte duger till att bygga ett modernt samhälle på. Om de kunde det vore de ju inte extremister. Cirkelresonemang är underskattade.

4. Använd kodord i stället för värdeomdömen. Nuförtiden är det bara nazister som fortsätter att tala om underlägsna kulturer. Anständiga människor talar i stället om behovet av att den islamska världen moderniseras.

Om man moderniseras tillräckligt så träder man in i moderniteten. Man brukar sällan förklara vad moderniteten egentligen betyder men i huvudsak handlar det om att de omoderna ska bli som oss. Moderniteten motsvarar alltså vad vi förr kallade civiliserade nationer.

De civiliserade nationerna är de som brände häxor på medeltiden, fortsatte med hundra år av religionskrig, koloniserade barbarernas värld (då utrotades bland annat de flesta vildar i Nordamerika och Australien) och hann med att starta två världskrig bara under första hälften av 1900-talet.

De flesta brukar känna på sig att moderniteten handlar om att de andra ska bli som oss men man bör aldrig skriva det rakt ut. Problemet med att definiera kodord som modernitet är att det ger läsarna en möjlighet att fundera på om det man säger är rimligt. Då blir det lätt komplicerat. Det som är modernt i dag var ju inte modernt i går. På trettiotalet var abort skamligt men att tvångssterilisera handikappade var helt okej. I dag är det tvärtom. Förr bestod vårt civilisatoriska uppdrag bland annat i att få barbarer runt ekvatorn att skyla sina kvinnors bröst. I dag kräver vi i stället med samma känsla av moralisk överlägsenhet att muslimska kvinnor ska visa håret.

De krav på demokrati, yttrandefrihet och kvinnors rättigheter vi nu plötsligt ställer på muslimska länder hade vi själva inte kunnat leva upp till för mindre än hundra år sedan.

Vår moderna yttrandefrihetslagstiftning är inte enklare att förstå sig på. Den innebär att man tillåter antimuslimska karikatyrer men till exempel straffar de som ljuger om förintelsen under andra världskriget.

Den ökände brittiske historikern David Irving dömdes till exempel nyligen till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Men ingen skulle komma på tanken att förklara att det kristna Österrike är ett intolerant land som borde se över sina åsiktslagar.

Publicerad i Kristianstadsbladet 9 mars 2006

Inga kommentarer: