fredag, april 14, 2006

Druidens trolldryck har tappat effekt


Spindelmannen och Fantomen får huka sig. Det trettioandra albumet av den omåttligt populära serien Asterix har kommit ut. Undrar hur mycket serieförlaget kommer att tjäna den här gången? Första upplagan av förra albumet var på åtta miljoner bara i Europa. Sedan dess har det blivit ett par framgångsrika filmer med Gerard Depardieu i en av huvudrollerna. Så de slår säkert alla försäljningsrekord igen.

Jag läser det nya albumet, Himlen faller ner över hans huvud, och blir allt mer besviken. Var Asterix verkligen roligare förr i tiden eller föreföll det oss så, därför att vi var yngre? Förr, när upplagan var en nolla eller två lägre, var Asterix en genial serie. Asterix var kul – det höll nog inte bara tolvåringar med om. Serien hade beundrare även bland medelålders akademiker. Och även om det var en serie som främst ville roa var den nästan djupsinnig ibland.

Omöjliga att besegra

Det återkommande temat i varje album var motstånd: “Det är 50 F. Kr. och hela Gallien är ockuperat av rommarna… Hela Gallien? Nej! En liten by som befolkas av envetna galler vägrar att ge upp. De fortsätter envist att göra motstånd.” Att temat motstånd tilltalade Frankrike efter den tyska ockupationen kan man förstå och att handlingen är förlagd till Gallien är egentligen inte så viktigt. Det som gjorde Asterix kul var att man drev med människans små och stora laster: frosseri, lättja, girighet mm.

Ett av mina favoritalbum är Obelix & co, där den romerske kejsaren Julius Caesar av en konsult med drag av Jacques Chirac får veta att det enda sättet att besegra byn är att krossa sammanhållningen – militärt är ju Asterix och hans vänner omöjliga att besegra eftersom deras druid förser dem med en trolldryck som ger dem övermänsklig styrka.

Konsulten förklarar att det bästa sättet att göra gallerna osams är att göra dem rika. Så Caesar tömmer det romerska imperiets skattkistor och börjar köpa byns bautastenar till allt högre belopp. I början är Obelix den enda tillverkaren men det dröjer inte länge innan hela byn är indragen i en bautastensbubbla som leder till en nästan förödande osämja.

Nationalkaraktärer

Ett annat lysande album är Asterix på Korsika. Det tillhör de album där man på ett vasst men ändå kärleksfullt sätt driver med nationalkaraktärer. Asterix hjälper en ytterst stolt motståndsman tillbaka till Korsika där folk älskar sin siesta lika mycket som stinkande ostar, eviga släktfejder och patriarkala strukturer.

De romerska ockupanterna verkar i en kultur de inte förstår och hamnar därför ideligen i hopplösa situationer. Som den unge legionären som är ovetande om att man inte bör tilltala korsikanska kvinnor ens i syfte att få en enkel upplysning.

– Du talade med min syster säger en bister korsikan till legionären som letar efter Asterix. Jag gillar inte att man talar med min syster. (mördande blick)
– Men din syster intresserar mig inte… jag ville bara…
– Så du gillar inte min syster! När den pressade legionären sedan säger att han visst gillar henne blir det naturligtvis ännu värre.

Halvtaskiga album

Men sedan manusförfattaren René Goscinny dog 1977 och tecknaren Albert Uderzo fortsatte att göra album på egen hand håller varken dialog eller handling längre samma klass. Och av de halvtaskiga album han har försökt koka ihop är Himlen faller ner över hans huvud det allra sämsta. Uderzo förmår inte ens skämta om människor och dess svagheter. Det är som om han glömt bort vad som gjort serien stor. Kanske är han på något plan medveten om att allt inte är som det ska vara. På ett ställe låter han nämligen Obelix säga: “Snart är jag bara en skugga av mig själv.” Och på ett annat: “Där ser du, det är inte roligt alls.” Men med så mycket pengar som Asterix drar in är det svårt att sluta. Och många tolvåringar kommer säkert tycka att Himlen faller ner över hans huvud är godkänt kul. Många har sett filmen. En del kanske rent av varit i nöjesparken. Men till skillnad från de album som Goscinny skrev kommer få vuxna att vilja läsa det här.

Himlen faller ned över hans huvud (Asterix)
Albert Uderzo
Egmont

Inga kommentarer: