måndag, april 03, 2006

Min njure och din




För ett halvår sedan frågade någon en kompis var man kan kränga sin njure i New York. Det var hans colombianska städerska som undrat. Hon tyckte förmodligen att han som läkare borde ha kontakter.

Njurar kan vara värda mer än sin vikt i guld. Man kan få upp till 200 000 dollar för en begagnad i USA, läser jag i Handelsblatt. I tredje världen är priserna naturligtvis inte alls lika höga, men eftersom folk är mer desperata drabbar det inte handeln.

Innan Saddam Husseins fall var Irak populärt bland njurturister. I en del av Indien är kommersen numera så vanlig att området nu kallas för ”njurbältet”. Handelsblatt skriver om fyra pakistanier som sålt sina njurar för 1400 euro styck för att kunna betala sina skulder. De är för sjuka för att kunna arbeta nu. Man skriver om Cristina da Silva som blev bestulen på sin njure i Brasilen när läkarna skulle ta bort en cysta. Det var hennes husläkare som upptäckte att den försvunnit.

I Sydafrika händer det att liken på bårhuset får släppa till delar. Men det gäller att vara snabb för man har bara tjugo minuter på sig om man ska få med sig något säljbart. I Moldavien blir det tydligen allt populäre att sälja en njure. Moldaver får mindre än 3000 euro och njurarna säljs sedan vidare till Turkiet för det tiodubbla. Turkiet lär för övrigt vara den internationella organhandelns centrum.Den svarta marknaden har goda förutsättningar. Bara i Europa väntar 40 000 människor på en begagnad njure. Väntetiden är i snitt tre år men bristen på donatorer gör att den ökar.

För några år sedan var den svarta handeln mer öppen. Någon erbjöd rent av 5,7 miljoner dollar på ebay innan de ansvariga tog bort annonsen. Handeln tycks omöjlig att stoppa. Charmtrollet och nobelpristagaren Garry Becker tycker att man ska sluta försöka. Distributionen av njurar bör skötas av marknaden. Var och en bör själva få bestämma över sin kropp och vad man vill göra av sina organ. Om någon vill byta bort en njure för att betala hyran eller spela på kasino så ska det stå dem fritt. Min kompis gav sin städerska en 50 procentig löneökning, men hon sa upp sig bara någon månad senare. Hennes läkare hade förbjudit henne att arbeta det närmaste halvåret.

Publicerad i NSD

Inga kommentarer: