onsdag, april 12, 2006

New York rapport 2

Det är först när jag vänt på det första mjölkpaketet som det slår mig att amerikaner naturligtvis har ett annat förhållande till siffror än oss. Lever man i ett land som är stort som en kontinent är det klart man påverkas. Och det smittar av sig. Efter att ha bott på trettioandra våningen i en månad tycker jag inte längre att det är högt och gatuadresser som Broadway 1250 får mig inte längre att undra om de fortsätter ända till västkusten.

Till och med vädret är mäktigare än i Europa. Det är varmare och kallare. Torrare och fuktigare. Utan luftkonditionering, de sitter som fula stora fågelholkar i de flesta fönster, vore livet outhärdligt på sommaren i stora delar av USA.

Det finns ofta något hotfullt över de amerikanska väderleksrapporterna och det är nog bra. Helgens snöstorm kom och gick lika snabbt som ljuset när man trycker på strömbrytaren. På några timmar var det nästan omöjligt att ta sig fram med bil och om inte väderhallåerna låtit som krigskorrespondenter dagarna innan hade säkert hundratals bilister och hemlösa frusit ihjäl.

Själv tog jag mig knappt till mitt snabbköp när det blåste som värst, trots att det bara ligger femton meter från min portgång. Det är litet men erbjuder ändå ett
femtiotal olika sorter flingor. Om general de Gaulle hade följt med mig till någon större butik hade han förmodligen frågat sig hur man bär sig åt för att regera ett land där det kan finnas uppåt 270 olika flingsorter uppradade. Och med vissa undantag som cubanska cigarrer (som är förbjudna) eller franska ostar (de som gillar franska ostar är samma lilla grupp New Yorkbor som brukar titta på Woddy Allens filmer) så är utbudet lika generöst när det gäller andra produkter. Ett genomsnittligt amerikansk snabbköp har trettiotusen varor och varje år lanseras tjugotusen nya livsmedel. Som tur är blir nästan alla dundrande fiaskon och försvinner. Det finns tusen olika schampon och tvåtusen olika hudvårdsprodukter.

Jag gillar visserligen att kunna åka till en japansk,fransk eller koreansk matvarubutik i New York sent en Söndagskväll men mångfalden i
de amerikanska butikerna tröttar ofta ut mig. Det finns ett trettiotal
apelsinjuicemärken i min butik men inte det märke jag blivit rekommenderad. Efter att ha tvekat en stund framför väggen av flingor väljer jag ett klassiskt paket som lovar sju sorters vitaminer och mineraler i stället för en där de
lagt med en DVD film, leksaker eller lotter. De flesta flingsorterna skrämmer mig när
jag läser innehållsdeklarationen men det är först när jag vänt på paketet med
laktosfri och kalciumberikad mjölk som det slår mig hur svårtydda de är. Man måste ha
en miniräknare eller vara riktigt duktig på huvudräkning för att förstå hur fet mjölken är.

Jag vet heller aldrig riktigt vad det kostar när jag äter ute eller
handlar elektroniska prylar för priserna är exklusive moms och momsen varierar beroende på vilken typ av vara man handlar och ibland också beroende på i vilken delstat man är.

Vad man ska med mynten till är jag inte säker på. Försöker jag handla med dem suckar
kassörskorna (som hatar att räkna) och det är inte riktigt okey att lämna mynt i dricks. På restaurang ska man ge femton, tjugo procent i dricks så då behöver man ändå sedlar.

Eftersom man sällan får tillfälle att räkna i USA använder amerikanerna i stället sina siffror till att ersätta ord och stavelser när de smsar eller beställer en
nummerplåt till bilen. OJ Simpsons mördade fru Nicole Brown Simpson hade till
exempel en bil där det stod L84AD8 på plåten. Det står för L eight for a d eight.
(Sen till en träff)

Inga kommentarer: