måndag, juli 17, 2006

Den felöversatta Ahmadinejad


Irans president Ahmadinejad ser ut att gå samma öde till mötes som den franska drottningen Marie Antoinett. Ingenting de franska revolutionärerna sa skadade förmodligen monarkin mer än Drottningens ord om att folket kan äta kakor ifall det inte har bröd. Kraften i cynismen har gjort att yttrandet levt vidare genom århundradena.

Ahmadinejads berömda uttalde om att “Israel ska utplånas från kartan” har nästan förvandlat honom till en inkarnation av ondskan i västmedia.
Lyckligtvis har Ahmadinejad i likhet med Maria Antoinett aldrig sagt det han anklas för. Drottningens cynism har tillskrivits flera kungligheter innan henne och historiker har länge friat henne från uttalandet. Många hade dock politiska skäl att vilja tro på att drottningen fällt detta uttalande, precis som många av politiska skäl idag av hela sitt hjärta önskar en iransk president som kastar vansinniga hotelser omkring sig.

Men Ahmadinejad har aldrig sagt att han vill se Israel ”raderat från kartan”. Det finns inte ens ett sådan idiomatiskt uttryck på persiska, har Juan Cole, professor i mellanösternstudier vid Universitetet i Michagan påpekat. Han föreslår i stället formuleringen ”ockupationsregimen över Jersualem måste försvinna från tidens blad". Meningen anspelar förmodligen på en medeltida persisk dikt.

New York Times har erkänt att det rör sig om en felöversätting när det gäller ordet karta. Men intresset att dra några konsekvenser av det bland opinionsbildare har varit obefintligt.

Bara en bråkdel av alla som fördömt Iran efter Ahmadinejad tal har förmodligen ens läst den felaktiga översättningen. Då hade man av kontexten kunnat se att Ahmadinejad uttalade en vag förhoppning om ett framtida regimskifte i Israel. Precis som han talade om regimskiften som ägt rum i öststaterna, Irak och Iran. Det var dessutom inte hans egna ord utan ett citat från Khomeini. Här följer hela stycket i en översättning som gjorts av The Middle East Media Reseach Insitute (MEMRI).

"'When the dear Imam [Khomeini] said that [the Shah's] regime must go, and that we demand a world without dependent governments, many people who claimed to have political and other knowledge [asked], 'Is it possible [that the Shah’s regime can be toppled]?'
"'That day, when Imam [Khomeini] began his movement, all the powers supported [the Shah's] corrupt regime… and said it was not possible. However, our nation stood firm, and by now we have, for 27 years, been living without a government dependent on America. Imam [Khomeni] said: 'The rule of the East [U.S.S.R.] and of the West [U.S.] should be ended.' But the weak people who saw only the tiny world near them did not believe it.
"'Nobody believed that we would one day witness the collapse of the Eastern Imperialism [i.e. the U.S.S.R], and said it was an iron regime. But in our short lifetime we have witnessed how this regime collapsed in such a way that we must look for it in libraries, and we can find no literature about it.
"'Imam [Khomeini] said that Saddam [Hussein] must go, and that he would be humiliated in a way that was unprecedented. And what do you see today? A man who, 10 years ago, spoke as proudly as if he would live for eternity is today chained by the feet, and is now being tried in his own country...
"'Imam [Khomeini] said: 'This regime that is occupying Qods [Jerusalem] must be eliminated from the pages of history.' This sentence is very wise. The issue of Palestine is not an issue on which we can compromise. "

Det är naturligtvis en stor skillnad mellan att önska att ett lands regim försvinner och att ett land i sig själv ska försvinna. När Khomeini talade om att Shans regim skulle elimineras betydde det inte att han ville se Iran raderat från kartan.

Trots att Iranska UD flera gånger dementerat att Ahmadinejad skulle ha sagt att Israel ska utplånas förs det inte ens en debatt om vad han egentligen sagt.

Det kan förefalla otroligt att det man brukar kalla den fria pressen i väst inte skulle vara kapabel att korrekt återge vad den iranska presidenten säger men händer inte något liknande ofta lokalt även i Sverige?
En variant av det brukar kallas för drevet och kan riktas mot vem som helst. Till och med den svenska kungen fick smaka på det när han mest upprepade vad UD berättat för honom om Sultanen av Brunei för några år sedan. Jag tillhör de som skrev ironiska kommentarer om kungen. Inte för att det han sa var så uppseendeväckande utan för att jag tycker att även den svenska monarkin är absurd och för att alla tidningar plötsligt var berädda att köpa artiklar där kungen häcklades.

Ett senare exempel är det bizarra påståendet att en stor del av de svenska ungdomarna skulle sympatisera med ett nazistiskt parti. Hela historien borde ha självdött efter någon timme men innan man lät statistiker komma fram och förklara att det hela var nys ville man exploatera ämnet grundligt.



Det kungen utsattes för under några veckor i Sverige händer nu med Irans president, fast i större skala. Så fort han öppnar munnen framställs det han säger som märkligt, hotfullt eller galet.

I fallet med Ahmadinejad kan man dock inte bara förklara drevet med att journalister tänker med buk och plånbok. Iran har mäktiga fiender som tolkar alla uttalanden från Iran åt den fria pressen. Om Vita Huset eller Israels regering säger att Irans president har sagt något tas det som en sanning. Vem ringer den Iranske presidentens kontor för en kommentar? Hur många har tid eller lust att kolla upp källan?

Officiella källor som Vita Huset är viktiga för media eftersom de framstår som trovärdiga. Genom att rapportera vad Vita Huset säger slipper media ofta att kontrollera den ursprungliga källan, vilket sparar tid och pengar. Alla misstag kan sedan också avfärdas med att man bara återgett vad officiella källor uppgett. Och då alla medier rapporterar samma saker späs ansvaret för felaktiga uppgifter ut till närmast ingenting. Det är inte så allvarligt att skriva att Irak haft massförstörelsevapen eller att Irans president sagt det ena eller andra så länge alla andra gjort samma misstag. Att skriva sanningen när alla andra har fel kan dock lätt stämpla en journalist som tokig.

Tomas Lappalainen skrev för en tid sedan i LO-Tidningen om ett experiment som visar att människor vill tycka likadant.
“I experimentet skickas ett papper med två linjer vidare i en grupp människor. Individerna ska markera på pappret om linjerna är lika långa eller om de är olika långa. I början är linjerna lika långa på pappret som skickas runt men efterhand blir de olika långa. Nu är alla utom den som sist får titta på pappret tillsagda att markera att de är lika långa även när de inte är det. Och rädslan för att tycka annorlunda än gruppen gör att den stackars experimentpersonen som sitter sist och ser vad de andra markerat anger att linjerna är lika långa också när den ena är dubbelt så lång som de andra.”

Tillämpat på media kallas detta fenomen tystnadsspiralen. Media har makt att få oss att tro att “de flesta andra tycker på ett visst vis och därför dämpar vår vilja att uttrycka vår avvikande uppfattning. Och eftersom denna avvikande uppfattning därför uttrycks allt mer sällan så faller den liksom bort ur medvetandet. Och det som först bara var något som påstods i media - att de flesta tycker på ett visst sätt - blir efterhand en korrekt beskrivning av vad folk i allmänhet tycker.”

Den psykologiska mekanism som ligger till grund för tystnadsspiralen bland allmänheten finns även bland opionionsbildare. Ju fler journalister och politiker som fördömmer Ahmadinejad, destå färre vågar komma med en avvikande åsikt och destå trovärdigare verkar det vara att han faktiskt sagt allt man säger.

Har man en förförståelse att karln är galen tolkas naturligtvis allt på värsta sätt. Förförståeelsen och rädslan för att uttrycka avvikande meningar gör att både media och allmänhet i allmänhet misslyckas med att ställa självklara frågor.

Den som vill testa kraften i vår förmåga till självbedrägerie kan kan göra ett enkelt experiment. Gå in på FBI:s lista över mest eftersöka brottslingar och se efter om du tycker att något är konstigt med Usama Bin Ladens efterlysning. Inte? En vän till mig som är datalärare har visat sidan för sina elever i flera år utan att någon reagerat vad det egentligen står.

FBI söker Bin Laden för bombattentaten mot de amerikanska ambassader i Afrika 1998 men skriver inget om den 11 september.
Trots att den amerikanska regeringen och media över hela världen pekade ut Bin Laden timmarna efter den 11 september anser sig FBI tydligen inte ha bevis för att peka ut honom som ansvarig. Trots att det nu gått fem år, att man använt Bin Ladens skuld i attacken den 11 september som skäl till att invadera Afghanistan och att den amerikanska armén säger sig ha hittat videoband där Bin Landen erkänner sin skuld (Videoband som Bushadministrationen presenterat som bevis).
Men alla vet att Bin Laden är skyldig, att Ahmadinejad hela tiden går omkring och hotar Israel och att Marie Antoinette sa de där om kakorna. Varför ens diskutera det?

Inga kommentarer: