måndag, juli 03, 2006

Vetenskapen från underlandet




När New York Times krönikören Thomas L. Friedman fick frågan om det verkligen var viktigt att den amerikanska tillväxten var högre än andra länders tvekade han inte en sekund. USA måste vara nummer ett ekonomiskt för att kunna påverka världen.

För vanligt folk kan det verka som man missat poängen med vad ekonomi är till för men Friedmans syn är utbredd. Francois Mitterand talade öppet om det mot slutet av sitt liv:

“Frankrike vet inte om det men vi är i krig med Amerika. Ja, ett permanent krig, ett livsviktigt krig, ett ekonomiskt krig, ett krig utan dödsoffer. Amerikanerna vill inte dela makten över världen.”


Eftersom det politiska etablissemanget sätter agendan både för den journalistiska och akademiska världen har denna besatthet av den egna nationens makt blivit en norm som sällan ifrågasätts eller man ens tänker på.

Ett exempel på det är Lissabonstrategin i halvtid (Santerus) där ett antal ekonomer och jurister försöker utvärdera hur det går med EU:s mål att omvandla unionen till ”världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi”.

Professor Bo Carlsson är tror inte att EU kommer ifatt USA innan år 2010. Professor Allan Larsson påpekar att produktiviteten per arbetstimme är uppe i nittio procent av den amerikanska nivån. Professor Lennart Schön tror att den ekonomiska eftersläpningen beror på bristande ekonomisk integration och hävdar att det är ”befängt” att tro att en egen valuta (”bromskloss”) skulle kunna fungera som en konjunkturreglerare.

De läsare som är mer intresserade av levnadsvillkor än ekonomiska styrka upptäcker dock snart att det måste vara något grundläggande fel med de mätmetoder författarna använder.

Hur är det möjligt att påstå att den amerikanska sjukvården är mer effektiv än den europeiska då dess andel av BNP:n är dubbelt så stor och amerikanernas medellivslängd är kortare? Hur kan man påstå att den amerikanska utbildningen är effektivare när amerikanska grundskoleelever har svårt att hitta sitt land på världskartan och de återfinns i botten av den industrialiserade världen när det gäller matte och fysik? Listan kan göras hur lång som helst.

Ekonomiska begrepp som effektivitet, produktivitet och BNP tycks ha mycket lite med allmänhetens verklighet att göra. I en mindre effektiv ekonomi som EU arbetar vi mindre än i USA men kan ändå ha någorlunda balans i sin handel med omvärlden. I produktivitetsledande USA arbetar folk i snitt fem veckor mer än 1980 och man har ett skenande underskott på över sex procent av BNP som hotar att destabilisera hela världsekonomin. Om Svenska företag vore lika produktiva som amerikanska och vårt överskott på sex procent förvandlades till ett lika stort underskott skulle vår export behöva minska med 300 miljarder kronor. Är det rimligt att tro att kronan är ”befängd” eller en ”bromskloss”.

Det amerikanska produktivitetsmiraklet de tio senaste åren som EU försöker komma ifatt beror till stora delar på brister i mätmetoden. Ett amerikanskt företag som sparkar 300 anställda och i stället köper in samma tjänst av ett indiskt företag minskar sina kostnader och kan uppvisa en enorm produktivitetsförbättring per arbetad timme. Det är logiskt men på samma meningslösa sätt som när Lewis Carrols Alice frågar Humpty Dumpty:

”Varför sitter du här ensam? (...) Därför att det inte finns någon med mig, skrek Humpty Dumpty. Trodde du inte jag kunde svaret på den frågan?”


Lissabonstrategin i Halvtid Europaperspektiv
Sverker Gustavsson Lars Oxelheim Nils Wahl (Red)
Santerus

Inga kommentarer: