fredag, augusti 25, 2006

Den onödiga friheten



Ett skäl till att jag är socialist är att jag tycker folk har för mycket frihet. Det är knappt man vågar säga det nuförtiden men det är faktiskt synen på friheten som skiljer borgare från socialister åt.

Vänstern värderar jämlikhet lite högre än frihet eftersom det är omöjligt att uppnå jämlikhet i ett samhälle utan lagar och regler som inskränker den. Vi har skatter, allemansrätt och andra lagar som begränsar människor rätt att disponera sina ägodelar som de vill. Högern å sin sida värderar friheten högre än jämlikheten.

Det handlar naturligtvis om relativa positioner: få borgare vill se ojämlikheten löpa amok och det är inte många socialister som vill att tjänstemän fattar alla beslut åt allmänheten. Vänsterns klassiska syn på frihet kan inte förstås skild från dess syn på jämlikhet som i sin tur ligger till grund för tanken att samhället bör lägga livet till rätta för medborgarna. Rätt reglerat uppnår man maximal jämlikhet.

Det är denna regleringstro som ytterst förenar både Kubanska kommunister och svenska socialdemokrater. Men varför denna omväg? Till skillnad från de flesta inom vänstern tror jag att det här med frihet i sig själv är överskattat i dagens samhälle. Många kritiserar marknadslösningar av praktiska eller etiska skäl men det är nästan aldrig någon som ifrågasätter friheten i sig själv.

Ändå finns det goda skäl att vara emot frihet utan att göra det som ett offer åt jämlikheten. Det är uppenbart att våra förväntningar på framtiden ökar i takt med att vi blir friare, vilket leder till både stress och missnöje. Vår tids stora paradox är att vår frihet och materiella välfärd aldrig varit större samtidigt som stress, ångest och psykiska sjukdomar också ökat till aldrig tidigare skådade proportioner. Med frihet följer ansvar och en förlust av trygghet. Människan är dåligt rustad att fatta alla beslut som vårt moderna samhälle erbjuder.

Under större delen av mänsklighetens historia har vi ställts inför relativt enkla och få val. Kan jag äta det där eller kan den äta mig? Ska jag jaga eller fly? Ska jag äta eller vila? Men det är inte bara ett evolutionsteoretiskt antagande. Det finns gott om forskning som visar att människan inte trivs i den frihet man erbjuds vårt överflödssamhälle. I en undersökning bad man två testpaneler att värdera choklad. Den ena fick prova sex sorter, den andra tolv. De som fått smaka de flesta sorterna gav genomgående lägre betyg åt alla sorter än de som fått prova färre. Och det här är ett typiskt resultat.

Den amerikanske psykologen Barry Schwartz sammanfattar fenomenet i titeln till sin senaste bok: The paradox of Choice Why more is less (Ecco). Den som inte tror på det här kanske tillhör den minoritet svenskar som gjorde ett aktivt premiepensionsval.


Frihet låter bra men man det gör ju många begrepp definitionsmässigt. Värme är ett exempel. Det är skönt med värme men i för mycket leder till illamående och till slut döden. Abstrakta diskussioner om frihet är inte värda mycket: de måste sättas i en kontext för att få mening. Brist på frihet och möjligheter att styra över våra egna liv får oss att må dåligt. Historien har visat att det även kan leda till folkmord. Men allt för mycket frihet leder också till problem. Att minska på friheten kan minska vår stress och ångest. Men i den politiska diskussionen är det som de psykologiska forskningsresultaten från de senaste decennierna inte existerat. Friheten har tagit vår trygghet ifrån oss utan att vi ens diskuterar om det varit värt offret.

2 kommentarer:

jimpan sa...

Håller inte riktigt med dig, även om du förstås har poänger med argumenten. Jag har snöat in lite på republikanismens frihetsbegrepp, men är nybörjare på den teoribildningen.

Antar att du kan ha en del invändningar mot republikanismen...

Pierre Gilly sa...

Ska läsa det där så fort jag får tid. :/