söndag, augusti 27, 2006

Vitsen med att döda barn



Vad kan vara mer meningslöst än barn som dödas i krig? Det går så emot vår naturliga känsla för vad som är rätt att de enda spontana förklaringar man kan tänka sig är att det måste handla om misstag eller galenskap.

När en demokratisk stat som Israel ursäktar massakrer som dem i Qana med att det var ett misstag och att man aldrig avsiktligt skulle döda civila vill man gärna tro det.

Ändå är historien full av exempel på att dödandet av civila inte varit en beklaglig bieffekt av kriget utan en politisk strategi.

Att avsiktligt döda barn och civila är en vanlig form av statsterrorism. Ett okontroversiellt exempel är nazistysklands statsterrorism. I september 1941 gav Hitler order om att 50 civila skulle dödas i de ockuperade länderna för varje tysk soldat som motståndsrörelsen dödat. När det inte fick avsedd effekt började tyskarna att radera ut hela byar som straff, vilket inte heller det fungerarde. Hatet mot tyskarna, underhållen av deras grymhet, var större än rädslan.

Att döda civila är dock ingen strategi som diktaturer haft monopol på. De allierade bombade sönder hela städer i Tyskland i hopp om att det tyska folket, eller någon tysk general, skulle störta Hitler om allmänhetens lidande blev tillräckligt stort. För att imponera på Stalin utplånade man Hiroshima och Nagasaki med atombomber. Sextio år senare är USA fortfarande det enda landet som använt atombomber, ett vapen som främst är till för att döda civila och civil infrastruktur.

Trots att de massiva bombningarna av Berlin, Dresden och andra tyska städer bara styrkte det tyska folket i tron att valet stod mellan att vinna kriget eller gå under provade USA och Storbritannien taktiken att döda civila så sent som under första gulfkriget. Då bombade man sönder Iraks infrastruktur (som el och vattenverk) och införde sedan sanktioner som förhindrade att livsnödvändig samhällservice kunde återuppbyggas. Det finns beräkningar som visar att en halv miljon irakiska barn dog under nittiotalet som en följd av denna politik. Även här var tanken att om man bara gjorde livet outhärdligt för den irakiska allmänheten, så skulle Saddam Hussein störtas och ersättas med någon man kunde göra affärer med.

Representater för Israel upprepar hela tiden att alla civila libaneser som dödas är misstag som är djupt beklagliga. Det finns dock inte mycket fakta som styrker det. Hur kan Israel med sina laserstyrda vapen döda 10-20 gånger fler civila än Hizbollah vars Kartysusharaketer bygger på teknik från andra världskriget? Israel dödar betydligt fler civila än Hizbollahsoldater, medan Hizbollah dödar fler soldater än civila israeler.

Det finns också en rad uttalande från högt uppsatta israeler som tyder på att det inte handlar om misstag. Israels justitieminister Haim Ramon har till exempel sagt att ”alla i södra Libanon är terrorister och har band till Hezbollah”. Israels största dagstidning, Yedioth Ahronoth, har citerat en israelisk general som hävdar att ”alla byar varifrån en Katysusha avfyras måste förstöras.”

Att libanesiska civila skulle dödas för att Hizbollah gömmer sig bland civila eller använder dem som mänskliga sköldar, stämmer inte, visar en färsk rapport från Human Right Watch: ”Fatal Strikes: Israels Indiscrimate Attacks Against Civilian in Lebanon”. ”I ett dussin dokumenterade fall har Israeliska styrkor attackerat områden utan något uppenbart militärt mål.” Tidpunkten för attackerna, deras intensitet, frånvaron av militära mål, liksom det faktum att även hjälparbetare attackerats ”tyder på att Israel medvetet siktar på civila mål”.

Ska man bekämpa en guerilla, som rör sig bland civilbefolkningen som fisken i vattnet, för att använda ordförande Maos uttryck, finns det inte många alternativ. Folket måste bort. Det kan ske genom att man begår folkmord, som ryssarna med tjetjeneran eller genom att försöka samlade dem i koncentrationsläger, som USA med vietnameserna.
Israel har uppenbarligen satsat på att driva en fjärdedel av libanons befolkning på flykt.

Snarare än att vara en beklaglig bieffekt av ”kriget mot terrorn” talar allt för att Israel, som så många stater tidigare, av politiska och militärea, skäl dödat civila. Genom att förstöra all infrastruktur, bomba civila och skrämma 800 000 libaneser på flykt tror man att det ska bli lättare att krossa guerillan. Det är en beprövad militär metod, inget misstag. Man hoppas också att flyktingströmmen och förstörelsen ska sätta press på den libanesiska regeringen att attackera Hizbollah. Man hoppades på att den libanesiska allmänheten skulle vända sig mot Hizbollah och man vill skrämma omvärlden. Det är en signal till Israels fiender: minsta provokation mot oss kan resultera i att vi förstör ert land.

Att angripa civila är dessutom en taktik som fungerar bra för Israel tidigare. Utan den israeliska statsterrorism som skrämde 700 000 palestinier på flykt efter andra världskrigt hade staten Israel som vi känner den idag aldrig existerat.

Inga kommentarer: