lördag, oktober 21, 2006

Aplogik


Börsmäklare har det inte lätt. I likhet med ekonomer (räknenissar) tycks det helt legitimt att ge dem öknamn. Stig Malm lanserade framgångsrikt ordet finansvalpar på åttiotalet. Själv brukar jag kalla en kompis som lever på att handla med värdepapper för Apan. Detta till minne av apan Ola som hade en framgångsrik karriär som aktieplacerare på nittiotalet. Ola var bättre på att plocka vinnare än experterna.

Det är inte så konstigt som det låter. Aktiekurser styrs av ny information och hur smart man än är så kan man aldrig förutspå vilken information som dyker upp i framtiden. Tron att alla aktiekurser utvecklas slumpmässigt och att alla därför är lika bra som aktieplacerare kallas Random-Walkteorin och lärs ut på universiteten.

Nu har en ny tvärvetenskap, som förenar ekonomi och neurovetenskap, gett börsmäklarna sitt första tjuvnyp. Enligt en studie som publicerats i journal of Psychological Science är hjärnskadade investerare bättre än friska. Det gäller i alla fall de som drabbats av blödning i den delen av hjärnan som har hand om känslor men där de kognitiva och logiska delarna av hjärnan är intakta. Utan rädsla och oro blir man mer aktiv som investerare, vilket under de regler som gällde under experimentet i alla fall garanterade framgång. ”Det är möjligt att goda investerare har en funktionell psykopati” förklarade en av studiens författare till Wall Street Journal.

Ola är dock inte ensam i släkten om att ha affärssinne. I en serie experiment de senaste tjugo åren har primatforskare lärt apor att använda metallpoletter för att handla gurkor och äpplen. Syftet har varit att testa hur aplogik skiljer sig från människans. Det gör den inte. Apor är till exempel precis lika rationella som vilken modern konsument som helst. När priset på äpplen stiger handlar de mer gurkor. De är också noga med att gömma sitt sparkapital och det dröjde inte länge innan de första falskmyntarna dök upp och försökte handla med gurkskivor i stället för metallpoletter.

Men den intressantaste slutsatsen av primatforskningen som presenteras i New Scientist är att det inte bara är människan som tycks ha en inneboende känsla för rättvisa.

I ett experiment där man erbjöd två grupper av apor gurkor i utbyte mot stenar fungerade allt smidigt ända tills man började behandla grupperna olika. När den ena gruppen plötsligt fick russin, som de tycker bättre om, och ibland inte ens behövde betala för dem började den andra gruppen strejka. En del slutade att äta de gurkor man redan köpt, andra kastade både stenar och gurkor på primatforskarna.

Orättvisor stör uppenbart samarbetet i de grupper som apor är beroende av. Mycket tyder på att vår känsla för rättvisa inte något sentida mänskligt påfund utan en evolutionär strategi som utvecklats tidigt bland alla primater. Det går förmodligen att lära mer från Apors sociala liv än från Karl Marx.

Upptäckten av de så kallade ”spegelneutroner” i hjärnan som aktiveras både när vi gör något eller ser någon agera, tyder på att vår förmåga till empati och vår förmåga att lära oss genom att härma hänger ihop. Empati tycks inte vara något kulturbundet eller något man lär sig utan något hjärnan är byggt för att känna.

Publicerad i Proletären

Inga kommentarer: