onsdag, oktober 25, 2006

Det är jobbigt att finnas


När jag ville reta upp Eva förr i tiden var jag tvungen att nypa henne. Idag räcker det med att jag anklagar henne för att ha det bra. Hon blir alltid upprörd. Eva har visserligen en lön som är en bra bit över snitt, en betald bostadsrätt i Vasastan i Stockholm, ett ärvt skärgårdshus, minst en årslön på banken, och har aldrig varit arbetslös. Men själv ser hon sig som en ensamstående småbarnsförälder som kämpar för att få det att gå ihop.

Jag tänker på Eva när jag hör om Maria Borelius och hennes man som inte var tillräckligt mycket miljonär för att betala barnpigan vitt. Det är lätt att göra sig lustig över detta men det verkar som de flesta människor gärna ägnar sig åt självömkan oavsett hur deras liv ser ut.

En kompis som är psykiater i New York och tjänar som en svensk minister klagar över att han inte har en tiondel så mycket pengar som sin syster som bollar med värdepapper. Systern får nått blankt i blicken när hon berättar om sin vännina som kan ta sitt eget plan när hon ska shoppa i Paris (Väninnan fick det av sin pappa men är hemskt flygrädd så det används sällan).

Människan är inte konstruerad för att vara nöjd. Hur skulle folk kunna göra karriär i så fall? Samhället skulle förmodligen gå under om vi inte ständigt oroade oss.

Ju rikare samhället blir desto gnälligare blir vi. Många verkar leva i tron att Sverige hade en guldålder på sextio och sjuttiotalet och att vi blivit fattigare sedan dess. Välfärdsstaten försvann på nittiotalet. Men sanningen är att vi är betydligt rikare än på sjuttiotalet. Svensk ekonomi har aldrig varit så konkurrenskraftig som den är idag. Miljön i våra storstäder har förbättrats kraftigt sedan dess. Antalet dödsoffer i trafiken sjunker hela tiden. Antalet självmord är rekordlågt. Aldrig tidigare har vi behövt jobba så lite och kunnat leva så gott.

Går man ut i vilken svensk stad som helst mellan nio och fem en vardag sitter ser man fullt med folk i 20-50 årsåldern på hippa fik och sippar på en latte. Med ett sådant facit röstade svenska folket naturligtvis på en ny regering.

Visst jobbar en del mycket och allt är naturligtvis inte bra. Vissa yrkesgrupper utsätts för en annan typ av stress än tidigare men fysiskt har de flesta arbeten underlättats enormt de senaste trettio åren. Det dröjer längre innan vi behöver jobba och vi kan gå i pension tidigare.

Berättar man hur bra det är brukar folk först tvivla på uppgifterna. Det brukar ju heta att det är hopplöst att bedriva näringsverksamhet i Sverige? Sen byter man gärna ämne. Har du hört om mordet i Köping och branden i Hamlstad?

Nyheter är nästan definitionsmässigt dåliga nyheter. Att varna för att vård och äldreomsorg kommer att hamna i kris när alla fyrtiotalister blir äldre är en nyhet. Att SCB:s tidskrift välfärd skriver att de som är över åttio år sedan 25 år tillbaka verkar behöva allt mindre hjälp (Äldres hjälpbehov minskar) eller att “Åldringsbomen dröjer”, intresserar bara experter. Sånt säljer inga tidningar.

Att Sverige förlorar ett hundra industrijobb om dagen är intressant att skriva om. Att den svenska industriproduktionen hela tiden stiger förtigs mer eller mindre då det inte bekäftar allmänhetens uppfattning att det går dåligt. Det är lätt att skylla på pressen men den ger bara folk det folk vill höra.

Inga kommentarer: