tisdag, oktober 17, 2006

Framtiden är redan här


Ett riktigt tåg

Förra helgen bilade jag från New York till Montreal. Det är en trevlig resa även om åtta timmar för att avverka 610 kilometer är för mycket. Hade jag tagit tåget från Penn station på Manhattan till Gare Central hade det tagit tio timmar. Mina amerikanska vänner blir glada när jag berättar det och säger att New York är en stor delstat. Egentligen vore det riktigare att säga att New York precis som större delen av världen är stort i onödan.

Internet, sänkta tullmurar och billigare transporter har krymt världen de senaste decennierna. De största förbättringarna när det gäller persontransporter har dock skett på regional nivå utan större uppmärksamhet.

Det franska snabbtåget TGV är ett bra exempel. Hela städer utmed engelska kanalen håller på att förvandlas till förorter till Paris. När man lagt rälsen på den engelska sidan av Kanalen (2007) kommer det bara ta 2 timmar och 15 minuter att åka mellan Paris och London. Och om några år kommer en ny modell av TGV tåg som ska köras kommersiellt i 360 km i timmen i stället för dagens 320 (rekordet är 515 km). I stora delar av västeuropa påverkas allmänheten minst lika mycket av denna regionalisering, som av den mer omtalade globaliseringen.

Med dagens teknik skulle det inte behöva ta mer än två timmar att resa mellan New York och Montreal med tåg. Att det inte är så beror mest på att amerikanerna är ovilliga att tillämpa ny teknik om den kommer utifrån.
Sverige är lika tekniknationalistiskt som USA. X2000 har en toppfart på 276 km i timmen men får bara köras i 200 km i timmen kommersiellt, och i praktiken är den betydligt långsammare än det.

Man kan tycka att det inte gör någon större skillnad om tågen går i 150-200 kilometer eller 270-320 kilometer i timmen. En timme mer eller mindre kan man leva med. Den ökade hastigheten påverkar dock hela samhället. I Frankrike har TGV konkurrerat ut flyget på resor som tar mindre än tre timmar, vilket är bra för miljön och minskat beroendet av importerad olja. Jämfört med vanliga tåg eller flyg är TGV också oöverträffat säkert. Trots att man transporterat över en miljard människor har ingen dött i en olycka på en TGV-linje (vilket dock hänt när man kört långsammare på vanlig räls).

Om Sverige också satsat på TGV hade en stor del av befolkningen befunnit sig inom pendelavstånd till Stockholm. En stad som Linköping hade plötligt tidsmässigt legat minst lika nära Stockholms Central som Märsta idag. Förmodligen skulle det bidra till en viss utjämning av fastighetspriserna.

Sverige ligger bra till när det gäller att tillämpa ny teknik jämfört med andra länder. Det hindrar oss inte från att vara ganska konservativa när det gäller att investera i framtiden.

I Estland har alla medborgares rätt till trådlös internetuppkopling (wifi) inskrivet i grundlagen. Den estniska staten garanterar att alla ester ska ha möjlighet att komma åt informationen som finns på internet. Sydkorea är täckt med riktigt bredband, vilket gör att det går att ladda ner en film med full DVD kvalité på någon minut. Det innebär inte bara att butiker som säljer eller hyr ut DVD-filmer blivit lika omoderna som musikbutiker i Sverige, utan också att en massa nya tjänster kommer att utvecklas där i stället för Sverige med sitt snigelinternet.

Det finns en massa teknik som fungerar, men som man inte vågar eller vill införa. Det finns till exempel inget som hindrar oss från att avskaffa kontanterna. Vi skulle spara miljarder genom att slippa hanteringen, försvåra svartjobb, penningstvätt och göra alla rånare arbetslösa. Som första landet i världen skulle det dessutom ge en massa uppmärksamhet internationellt.

Varför har inte Sverige riktiga snabbtåg? Varför är inte allas rätt till wifi en rättighet som garanteras i den svenska grundlagen? Varför har inte staten sett till att bygga riktigt bredband, IT-samhällets motorvägar? (Hur hade Sveriges vägnät sett ut om man överlåtit alla utbyggnadsbeslut åt det privata näringslivet?) Fattigare länder verkar ha råd.

Framtiden är redan här men ingen verkar ha bråttom med att släppa in den.

Inga kommentarer: