fredag, oktober 20, 2006

Politikens svar på helan och halvan


Den ena fick en salt kringla i halsen medan han tittade på TV. Han kvävdes nästan och svimmade på mattan. Den andra sköt någon i ansiktet när han var full under en jakt. President George Bush och vicepresident Dick Cheneys liv är politikens svar på helan och halvan.

Nästan varje dag säger Bush något som gör att man antingen borde tvivla på hans mentala hälsa eller intellektuella kapacitet: “Jag är hedrad att skaka hand med en modig irakisk medborgare som fått sin hand avhuggen av Saddam Hussein.” Eller: “Allt mer av vår import kommer från utlandet.” Det har getts ut böcker som bara innehåller knäppa citat från presidenten.

Bushismerna har gjort att många tror att det egentligen är Dick Cheney som styr landet, vilket lett till skämt om att Bush bara befinner sig ett hjärtslag från presidentposten.

Men det vore fel att kalla Bush en idiot: han är bra på att manipulera media. Det vore mer korrekt att säga att han lider av en ojämn begåvningsprofil, vilket verkar vara ett allt vanligare fenomen bland amerikanska politiker idag.

Vem det än är som tar besluten i Vita Huset (The decider, beslutsfattaren, som Bush kallar sig själv, eller Cheney) har har de lett till katastrofer vi långt ifrån sett slutet på. Administrationen har startat två krig som dödat nästan tre tusen amerikanska soldater, femhundratusen irakier och tiotusentals afghaner, kostat över 500 miljarder dollar, enat USA:s fiender, splittrat landets vänner och skapat en ny generation av frilansande terrorister. Invasionen av Irak har dessutom övertygat Nordkorea om att det enda sättet att slippa samma öde är att skaffa det Irak inte hade: kärnvapen. Inte minst som Bush vägrar att lova att han inte tänker angripa Nordkorea eller lätta på de ekonomiska sanktionerna.

Det mesta tyder på att Bushadministrationen inte dragit någon slutsats av dessa fiaskon utan också planerar att angripa Iran innan mandatperioden är över. Och medan Bush lägger de amerikanska resurserna på det ena fiaskot efter det andra i Asien, har Sydamerika slunkit undan den amerikanska kontrollen. De dagar då USA kunde styra kontinentens politiska utveckling är över. Det enda landet efter det andra har valt vänsterregeringar som mer eller mindre öppet kritiserar USA.Nu närmast verkar det som om Sandinisterna är på väg att komma tillbaka till makten i Nicaragua.

Vita Huset har sett många bisarra presidenter - vem kan glömma Ronald Reagan, som bland annat lät en astrolog bestämma vilka dagar som lämpade sig för offentliga framträdanden - men få presidenter har lyckats ta så många förödande beslut som Bush den yngre. Reagan gillade att fotograferas med militärer och använde sig av en militaristisk retorik men det var inte heller mer än PR. Han var aldrig berädd att testa USA makt på riktigt. Reagans invasion av det försvarslösa Grenada, var mer av militär teater än ett riktigt krig.

Men “krigspresidenten”, som Bush kallar sig själv, har lyckats övertyga de flesta om att USA nu är det största hotet mot säkerheten i världen. Administrationens bizarra försvar för tortyr har solkat bilden av den amerikanska demokratin.
Precis som Koreakriget och Vietnamkriget försvagade USA ekonomiskt, kommer Bushs krig att få långsiktiga effekter på USA:s konkurrenskraft. Efter sex år med Bush anses inte längre det amerikanska affärsklimatet vara bäst i världen. Men det är inte bara Bush krig som undergräver den amerikanska ekonomin. De nya visumreglerna har gjort att betydligt färre forskare och studenter söker sig till USA. Bushs nej till statliga anslag för stamcellsforskning har allvarligt försvårat USA:s möjligheter att förbli en ledande forskningsnation inom bioteknologin. Kanske kommer framtidens historiker jämföra det med Nikita Chrusjtjov förödande beslut att skrota den sovjetiska forskningen och utvecklingen av datorer på sextiotalet.

Publicerad i tidningen kulturen

Inga kommentarer: