tisdag, oktober 24, 2006

Vad har hänt med den svenska högern?


Vad har hänt med den svenska högern egentligen? En gång i tiden visste man vad den ville. Högerpartiet/Moderaterna röstade exempelvis nej till kvinnlig rösträtt, till dödsstraffets avskaffande, till fria skolmåltider, till folkpensionförslaget, till fri sjukvård, till ATP, till LAS, till 40 timmars arbetsvecka och den femte semesterveckan. Man har motsatt sig varje större reform som skapat ett bättre samhälle de senaste nittio åren.

Det är inte undra på att Högerpartiet döpte om sig till Moderata Samlingspartiet, vilka sedan kände behov att kalla sig för De nya Moderaterna. När det gäller att förbättra livet har man alltid varit försiktiga. Nu är den reaktionära högern som talar om lag och ordning, men som anser sig stå över alla lagar, tillbaka i Rosenbad.

En minister har rökt marijuana, en annan hasch (“I inhaled“), en tredje har kört rattfull, en fjärde har använt riksdagens kreditkort för privata inköp upprepade gånger, flera har struntat att betala sociala avgifter och ännu fler har inte betalt TV licens.

Men något har förändrats. Högern vågar inte längre stå för vad man gör och hur man lever. När det till exempel visar sig att de nya moderaternas ministrar inte betalar TV licens så förnekar de flesta att det skulle vara av ideologiska skäl. Visst är de för sosseTV:n. När det visar sig att de anställt svart arbetskraft så är det inte för att de tycker att de sociala avgifterna ska bort, utan det finns en praktisk förklaring. Den fifflande handelsministern var inte tillräckligt mycket miljonär för att ha råd. Och till och med när de praktiskt bidrar till att sänka det svenska “skattetrycket” som de gråtit över i åratal, genom att låta ett bolag som är skrivet i ett skatteparadis stå som ägare till bostäderna, vågar man inte applådera över uppfinningsrikedomen.

Högern har ändrat taktik, även om man nog behållt sina mörka ideal. Det är det som är det nya med moderaterna. Det var den ödmjuka Reinfeldt som bara sa sig vilja reformera välfärdststaten som vann valet men på köpet fick man Carl Bildt, (och nu lyckligtvis avgångna) Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius som tillhör de gamla hårdförda moderaterna som väljarna brukar rata. Statsminister Reinfeldt säger att man inte ska röra arbetsrätten men utrikesminister Carl Bildt säger att man visst ska det. Bildt, som också tycker att det är okey att strunta i att betala TV licensen, tillhör de gamla moderaterna som ibland faktiskt säger vad de menar.

Det är fascinerande att se hur en man som aldrig fick till sina akademiska studier, gifte in sig i moderattoppen och som profilerade sig som säkerhetspolitisk expert genom att blanda ihop minkar och ryska Ubåtar, nu får spela rollen av äldre statsman. I Söndagens DN talar Bildt om sin beundran för folkmordsarkitekten Henry Kissinger.

Den nya regeringens politik är klasskrig, även om man slutat tala om att man vill göra om samhället i grunden. I den nya budgeten ska sjuka och arbetslösa bekosta massiva skattesänkningar. Vanligt folk är lata; fifflare man inte kan lita på. Det är bara genom att göra det så svårt som möjligt för dem som de gör rätt för sig. Piska åt vanligt folk, morot åt de rika som varken jobbar eller anställer folk om de måste betala skatt.

Mammonhögern har också sina planer. Vinstdrivande akutsjukvård och privatisering av Apoteket ligger nära socialminister Göran Hägglunds hjärta. Om apotekspersonalen får ett ekonomiskt incitament att sälja piller, salvor och flaskor till folk förstår ju vem som helt att allt kommer att bli bättre.

Nya integrations och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni har talat om att införa obligatorisk gynnundersökning av alla 14-15 åriga invandrarflickor för att se efter om de blivit könsstympade. Förslaget är inte helt tokigt (Alva Myrdal nickar bifallande i himlen) men kanske vore det mer kostnadseffektivt att införa obligatorisk tjocktarmsundersökning av alla sextioåriga vita män för att hitta cancer i ett tidigt skede. Man skulle kunna ta det kvartersvis och börja med dem som bor på Östermalm.

Har gått i Arbetarbladet och Kristianstadsbladet

Inga kommentarer: