söndag, december 17, 2006

Augusto Pinochets andra död


11 september 1973. Militären har omringat Chiles presidentpalats La Moneda där landets marxistiske president, Salvador Alliende, barrikaderat sig. Militären skjuter på palatset med granater.
Senare på dagen förklarar Chiles överbefälhavare Augusto Pinochet på TV att han tagit makten. Salvador Alliende uppges ha begått självmord.
Det är början på napoleonbeundraren Pinochets diktatur där över 3200 människor mördades, 30 000 torterades och ännu fler flydde landet. Bara Sverige tog emot tusentals chilenska flyktingar.

Men man kan inte göra en omelett utan att krossa några ägg, som det heter, och Pinochet skötte i alla fall ekonomin, sägs det. Under Pinochet blev Chile ett nyliberalt experiment. Statliga företag privatiserades, och man provade Milton Friedmans monetarism.

Problemet med den berättelsen är att Chiles största exportprodukt är koppar som fortfarande kommer från det statligt ägda gruvbolaget CODELCO. Bortsett från koppar exporterar Chile främst jordbruksprodukter, vilket knappast varit möjligt utan Alliendes jordbruksreform. Det som brukar beskrivas som ett nyliberalt mirakel är mer ett arv från marxisten Salvador Alliendes politik. Det finns inga skäl att sörja att människan Augusto Pinochet nu är lika död som hans politik.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det var mycket intressant. Kan du hänvisa till källor betr kopparexportens storlek (som andel av hela Chlies export) och jordbruksprodukternas storlek och innehåll.
Har själv skrivit en debattartikel om Milton Friedmans roll som internationell ekonom i Kristianstadsbladet.
Sixten Andréasson

Pierre Gilly sa...

Hej Sixten,
Finns en svensk rapport: http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/94/41/74951abc.pdf

där det framgår att kopparn var etta för bara några år sedan med över 45 procent av exporten. Frukt och vin uppges tillsammans till 9,1 procent.

En amerikansk ekonom har skrivit om hur stadstyrd den Chilenska ekonomiska utvecklingen också varit på http://www.thirdworldtraveler.com/South_America/Neoliberal_Success_Chile.html

Pierre Gilly sa...

BTW: Bra artikel du skrev om MF.

Ia sa...

Jag läste om det där ekonomiska miraklet och det var ju bra allting utom det lilla faktumet att de fattiga och arbetslösa var så många och att klyftorna ökade. Då blev jag ännu mer förbannad. Framgångsrik ekonomisk politik = framgångsrik för rik(a).

Förstod också att hur man ser på Chile är en fråga om perspektiv. Som alltid, men det blir väldigt klart när man läser vad t.ex. Carl Bildt skrev 1983: "Allende-regimen föll successivt samman under trycket av en felaktig och missriktad politik som förde det tidigare demokratiskt stabila Chile in i en situation där konfrontationer och kupprykten kom att höra till vardag."

Minnet av Allendes kaotiska tid vid makten bidrog till att den chilenska diktaturen "nödtorftigt tolererats" av medelklassen. Må så vara, men fattigdomen är/var stor i Chile. Och jag kan för mitt liv inte tycka att det är Allende som bär skulden till sitt eget fall. Men det är som sagt en fråga om vilket perspektiv man har.