onsdag, januari 24, 2007

Blood and religion



Det skrivs en del om palestiniernas situation på de okuperade områdena. Senast ut var den tidigare amerikanske presidenten Jimmy Carter i sin bok Palestine Peace not Apartheid. I den varnar Carter för att utvecklingen går mot en apartheidliknande situation om inget görs.

Debatten har på senare tid ofta handlat om den mur som Israel bygger för, att som man säger, skydda sig från palestinsk terrorism. Den brittiske journalisten Jonathan Cook som är stationerad i Betleheim menar precis som Carter att murens syfte snarare är att konfiskera ytterligare palestinsk mark på de ockuperade områdena. Inte bara för själva muren byggs på den palestinska sidan. 400 000 palestiniers mark har hamnat på den israeliska sidan. När deras mark sedan inte brukas kan den beslagtas av den israeliska staten och delas ut till judar. Carter påpekar att muren också dragits så att 250 000 palestinier hamnat på den israeliska sidan.

Muren har blivit en ökänd symbol för konflikten på de okuperade områdena. Betydligt mindre uppmärksammad är vad Cook kallar den “glasmur” som gör att även judar och araber inom Israel lever åtskillda, trots att de är medborgare i samma land.

Även om Israel formellt sett är en demokrati har dess medborgare inte samma rättigheter, skriver Cook i sin bok Blood and Religion The unmasking of the Jewish Stat. Arabiska medborgare i Israel får till exempel lägre barnbidrag än judiska medborgare. Araber har inte samma anställningsmöjligheter (bland annat inom polisen), förmånliga skatteavdrag och bostadssubventioner. Dessa rättigheter är kopplade till att man gjort militärtjänsten, vilket araber normalt sett inte får göra, skriver Cook.

Blood and Religion är en detaljerad genomgång av hur Israel systematiskt diskriminerar sina ickejudiska medborgare (sociala rättigheter, rättsäkerhet, den politiska processen mm) och de arabiska medborgarnas krav på en stat “för alla medborgare”.

Motorn i den israeliska politiken är dess syn på araber som en femtekolonnare och arabiskt barnafödande som en kamp mellan befolkningsgrupperna. Det är därför som Israel tar emot judar från hela världen samtidigt som man i praktiken gjort det omöjligt för israeliska araber att gifta sig med palestiner från de okuperade områdena.

Blood and Religion visar hur den demografiska logiken reglerar den israeliska politiken både på de okuperade områdena och inom Israel.
Rädsla för den palestinska demografin har bara ett logiskt resultat menar Cook: förr eller senare kommer Israel att på något sätt försöka att göra sig av med sina arabiska medborgare. Antingen genom att byta bort de områden de lever på eller föra över deras medborgarskap till den palestinska myndigheten.

Blood and Religion The Unmasking of the Jewish and Democratic State
Jonathan Cook
Pluto Press

Har gått i Västerbottens-Kuriren

2 kommentarer:

Andreas Holmgren sa...

Bland många utrikeskorrespondenter anses konflikten mellan Israel och palestinierna som den mest lättrapporterade. Landet är litet med nära till allt och situationen är inte svår att sätta sig in i, sålänge man förstått den grundläggande polariseringen; israeler är onda och palestinier är goda. Låt mig bemöta några av dina resonemang med det enda motivet att försöka visa att det finns alternativ till polariseringen och att verkligheten kanske inte är fullt så enkel som journalister vill göra den.

Först och främst har vi frågan om barriären på Västbanken. Om man ska kalla det mur, stängsel eller barriär kommenterar jag inte, den debatten är känd. Själv anser jag dock att ”barriär” är en tillräckligt korrekt formulering. Israels hållning har alltid varit att barriären är ett skydd mot terroristattacker, dessutom ett temporärt sådant eftersom den kan monteras ned. Barriärens sträckning beror dels på vilka områden som måste skyddas kombinerat med de geografiska förhållandena på platsen. Man bygger alltså där det går att bygga utan att förvandla landskapet alltför drastiskt eftersom barriären ska kunna nedmonteras när situationen medger detta. Man bör också förstå att det inte bara är Israel som hävdar att barriären fungerar beskyddande. Ledaren för Palestinska islamiska jihad, Abdullah Ramadan Shalah, sa i en intervju i Hizbollahs tv-kanal Al-Manar den 11 november 2006 att barriären är ett hinder för motståndsrörelsen och hade den inte funnits så hade situationen sett helt annorlunda ut.

Du skriver sedan om hur araberna diskrimineras pga av deras uteslutning ur militären. Det är förstås ett sätt att beskriva det på. De israeliska araberna är inte skyldiga att tjänstgöra i Israels armé. Det har att göra med att man inte vill tvinga araberna att strida mot andra araber. Därför tillåts israeliska araber, som frivilligt vill tjänstgöra, att delta i armén. För andra grupper exempelvis de drusiska och tjerkessiska grupperna så gäller, på egen begäran, obligatorisk militärtjänstgöring. Ekonomiska och sociala klyftor har uppstått som en följd av att de israeliska araberna inte tjänstgör men man kan också peka på de fördelar man har på arbetsmarknaden när israelerna är borta för att tjänstgöra i armén.

Man kan naturligtvis ha olika åsikter om hur de sociala förhållandena ska tolkas men man kan åtminstone vara ödmjuk inför det faktum att staten Israel endast existerat i 59 år och det kanske inte är att vänta att man ska ha löst alla sociala problem på den tiden. En tid som för övrigt präglats av krig och konflikter.

Det mest motbjudande i din skrift är mittenstycket i den avslutande delen. Den som börjar med ”Motorn i den israeliska politiken är…”. Detta är inte bara politisk propaganda som har sin utgångspunkt i polariseringen mellan de onda och de goda. Jag skulle vilja påstå att det gränsar till rasism. Det låter misstänkt likt gammal unken retorik som man kunde hitta i Tyskland för cirka sjuttio år sedan. ”Det är därför som Israel tar emot judar från hela världen…” Man kan ana den bild som du ser framför dig och som du målar i mörka färger; hur judarna samlas och blir allt fler. Ditt resonemang hänger du sedan upp på argumentet att Israel gör det svårt för israeliska araber och palestinier att gifta sig. Vilket bara konstateras utan att ytterligare förklaring ges; exakt hur svårt är det egentligen? Har det med lagstiftning att göra? Eller är förklaringen att det blivit besvärligare att ta sig från Israel till Västbanken och Gaza på grund av vägspärrarna?

Jonathan Cooks egen objektivitet går för övrigt att ifrågasättas. Han är känd för att exempelvis ha skrivit för Egyptens största statligt kontrollerade dagstidning Al-Ahram. En tidning som är känd för att inte rygga för antisemitiskt innehåll. I en artikel, kallad "Fakta" skriven i april 2002, kallade Al-Ahram Förintelsen för "nazisternas påstådda kremeringar" som "verkar vara en av de största lögnerna på världsarenan".

Det är enkelt att skriva om Israel utifrån sina egna värderingar så länge man inte krånglar till det för mycket, det är svårare att göra det korrekt utifrån en objektiv verklighet.

Med vänliga hälsningar

Andreas Holmgren
Student, Linköpings universitet

Pierre Gilly sa...

Det finns en israelisk psykolog, George Tamarin, som gjort studier på israeliska skolbarn mellan åtta och fjorton år. De fick läsa ett stycke ur bibeln som handlade om Israels förstörelse. I guds namn dödas alla män, kvinnor, barn, djur och hela staden sätts i brand.

74 procent höll helt eller delvis med om att det var rätt att döda Jerikos invånare.

När en annan grupp barn fick läsa samma stycke, men där man bytt ut Joshua mot General Lin och israel med kinesiskt kungarike, tyckte bara sju procent av skolbarnen att folkmord var rätt.

Min poäng med att berätta det här är inte att säga att judendomen skulle vara dålig. Jag tror varken den är bättre eller sämre än andra monoteismer. Men oavsett om det handlar om en religions tro, eller en sekulär, som sionismen, så accepterar folk saker de inte skulle göra om låter förhållandena vara desamma men ändrar aktörernas namn.

Tro och gruppidentitet har mycket större betydelse än fakta.

Vad skulle de som tycker att Israel är en demokrati säga om vi förde samma politik i Sverige?

1. Tänk om det stod på svenska ID-kort vilken religion svenska medborgare tillhör.

2. Varför kopplar vi inte i Sverige de flesta sociala rättigheter till om man gjort lumpen? Enda syftet med det vore naturligtvis att hindra att ickeprotestanter får barnbidrag, bostadsbidrag, och andra förmåner som är generella rättigheter i andra länder. Att förhindra att de som inte är protestanter gör lumpen är inte så krångligt. Och pacifistiska protestanter som inte vill göra lumpen får alla förmåner ändå. För syns skull kan vi tillåta budister att göra lumpen, det ser demokratiskt ut.

3. All svensk mark borde dessutom ägas av en protestantisk nationalfond som enbart lånar ut mark till protestanter. Så blir det också lättare att undvika att asfaltera de otrognas gator.

4. Det borde också stå i grundlagen att alla partier måste verka för ett protestantiskt Sverige. På så sätt skulle ett muslimskt eller katolskt parti som vill införa en sekulär stat för alla medborgare oavsett religion begå ett brott om de lade fram ett sådant lagförslag.

5. De som kritiserar det här förslagen är naturligtvis vidriga rasister.