lördag, januari 06, 2007

Konsten att förlora allierade


Den saudiska diktaturen har länge varit en av USA:s trognaste allierade i mellanöstern. Saudierna avskyr visserligen Washington (om än inte Hollywood och skräpmat) men då de inte har något att säga till om har det ingen betydelse. Så länge Al-Mamlakah al-'Arabiyyah as-Sa'ūdiyyah betalar tribut varje år (bland annat genom att köpa amerikanska vapen för miljarder dollar man varken behöver eller kan använda) och verkar för ett oljepris som passar amerikanerna kan man hugga händer och huvuden av vem man vill. Under hela efterkrigstiden har det varit ett system som passat alla (bortsett från saudierna då).

Men tack vare Bush driver nu USA en politik som hotar Al-Mamlakah al-'Arabiyyah as-Sa'ūdiyyahs makt. Det amerikanska fiaskot i Irak har förvandlat en sunnistyrd diktatur till en shiitisk anarki. Det är en utveckling som knappast glädjer något sunnimuslimskt land. I angränsade Saudiearabien ses det som en hotfull utveckling.
Sekulära Turkiet är en annan amerikansk allierad vars relation med Washington nu också utsätts för påfrestningar. De amerikanska krigen i Irak har i praktiken skapat ett självständigt kurdistan i norra Irak som riskerar att destabilisera de kurdiska delarna av Turkiet. Som om det inte vore nog stödje nu USA de iranska kurdernas självständighetskamp.

Seymour M. Hersh (författare till Chain of Command: The road from 9/11 to Abu Ghraib) skrev om det i The New Yorker i november:

”In the pas six months, Israel and the United States
have also been working together in support of a Kurdish resistance group known as the Party for Free Life in Kurdistan. The group has been conducting clandestine cross-border forays into Iran, I was told by a gouverment consultant
with close ties to the Pentagon civilian leadership, as ”part of an effort to explore alternative means of applying pressures on Iran.” (The Pentagon has established covert relationships with Kurdish, Azeri, and Baluchi tribesmen, and has encouraged their efforts to undermine the regime´s authority in northern and southern Iran.)”


Ett stabilt Irak borde under normala omständigheter ligga i Irans intressen. De flesta irakier är shiiter och utan Saddam Hussein borde Iran och Irak ha goda relationer. Om kaoset i Irak är det enda som förhindrar USA från att också angripa Iran (för eliminera faran från ett kärnvapenprogram det saknas bevis för) har det ett motiv att stödja upproret. Men det är mest teoretiskt: det saknas materiella bevis. Och om Iran förser motståndet i Irak med vapen så handlar det i alla fall inte om vapen eller bomber som irakierna inte är kapabla att skaffa eller bygga på egen hand.

Hur skulle situationen se ut om irakierna plötsligt genom Iran kom över moderna ryska anti -tank, flyg eller båtmissiler?
Bush har två år till på sig för att ta reda på det genom att starta ett tredje krig.

Inga kommentarer: