måndag, januari 08, 2007

Myten om det liberala Amerika


Europa är förstelnat, USA är dynamiskt. Det finns ett särskilt ord för detta vanliga påstående: eurosclerosis. De som tror på det menar ofta att forskning, företagande och arbetsmarknad skulle vara mer dynamiskt i USA än på den gamla kontinenten. Den traditionella förklaringen till den europeiska eftersläpningen skulle vara att höga skatter och krångliga lagar håller tillbaka företagande och tillväxt.

Många siffror verkar också tala till USA:s fördel. USA tar betydligt fler patent än Europa. Sedan 1980 har 160 amerikaner fått nobelpris medan bara 68 europeer (från EU 15) fått samma ära. En förklaring är att USA lägger ner betydligt mer pengar på forskning och utveckling (315 miljarder euro) än Europa (175 miljarder). En annan att forskningen är friare och bättre organiserad.

Europa släpar också efter när det gäller storföretag. Av de 1000 bolag som har störst börsvärde i världen är 355 amerikanska och bara 181 europeiska. Hälften av de amerikanska bolagen har skapats efter 1950. Av de Europeiska är det bara fyra av tio som tillkommit efter 1950. Det finns alltså inte bara fler stora amerikanska bolag utan det finns också fler nya som snabbt växt upp.

Medan den europeiska industrin dominerar inom den första och andra industriella revolutionens brancher har USA satsat på den tredje industriella revolutionens kunskapsekonomi, vilket också förklarar varför skillnaden i forskningsanslag. Om man ska förenkla kan man säga att Europa gör skor, bilar, och bildäck medan USA satsar på mediciner och allt som har med datorer och informationsteknik.

Men det finns en mindre svartvit bild.

Europa utbildar dubbelt så många naturvetare och ingenjörer som USA. Varje år doktorer 68 000 personer (1999) varav 33 000 naturvetenskap och teknik, mot bara 41 000 amerikaner (18 000). Europa har också gått om USA när det gäller antalet vetenskapliga uppsatser som publiceras (41,3 procent mot 31,4). Det gäller även inom bio- och nanoteknik.
Av de 20 Fieldmedaljer (matematikens nobelpris) som delats ut sedan 1980, har 9 gått till européer och bara fem till 5 amerikaner.


Och oavsett hur det står till med forskning och utbildning är det svårt att förneka att Europa också haft stora framgångar inom högteknologiska brancher. EU har tagit en stor del av världsmarknaden för stora flygplan när man skapade Airbus. Ariane har tagit en stor del av den civila marknaden för satellituppskjutningar, till en bråkdel av vad den spektakulära amerikanska rymdfärjan kostar.

Nästa stora sammarbetsprojekt är Galileo, det europeiska GPS- systemet vars första satellit skickades upp i slutet av 2005. När alla trettio är uppskjutna år 2010 kommer de bli ett attraktivare alternativ än originalet. Inte bara för att dess precision är bättre men också för att Galileo i huvudsak är ett civilt projekt medan GPS styrs av den amerikanska militärens behov. Det innebär att GPS kan stängas av ifall det gynnar den amerikanska miltären i en konflikt. Galileo kommer inte bara garantera sina kunder att den kommer att fungera hela tiden utan också flera tjänster som GPS inte har. Det är ett enormt projekt som omsätter 10 miljarder euro och kan skapa 140-150 000 nya jobb. Det finns beräkningar som tyder på att marknaden för Galileos tjänster kan uppgå till 250 miljarder euro år 2020 och bli en oerhört lönsam affär för EU och de företag som deltar i projektet.

Allt detta vore en fantastisk utveckling även om Europa inte hade förstört sig själv för sextio år sedan under andra världskriget. På nationell nivå har framgångarna också varit stora. Finska Nokia, svenska Eriksson: man kan göra en lång lista. Så sent som på sextiotalet köpte Frankrike amerikansk teknologi när man började bygga sina kärnkraftverk. Idag är franska Areva tekniskt mer avancerat än amerikanska Westinghouse.

Det är politiker som styr den europeiska industripolitiken och även om de numera helst inte vill låtsas om det gör de det relativt framgångsrikt. I likhet med när man byggde kol- och stålverk, järnvägar och motorvägar är det en i hög grad centraliserad process. En viktig del av förklaringen bakom dessa framgångar är inte bara att man satsat på strategiska brancher utan också lyckade offentliga lösningar när det gäller pensioner, sjukvård och skola. Utan en utvecklad välfärdsstat och politisk styrning av ekonomin hade västeuropa knappast kunnat prestera så bra jämfört med USA.

På samma sätt är de flesta framgångsrika amerikanska exempel på företagande mer ett resultat av en aktiv statlig politik än ett resultat av en fri marknad. Några exempel:

1). Den amerikanska centralbanken för hela tiden en räntepolitik som syftar till att hålla tillväxten hög (till skillnad från den europeiska som har en snävare monetär inriktning.

2). Den amerikanska federala regeringen drar sig inte för att dra på sig massiva budgetunderskott under längre perioder för att undvika lågkonjunkturer (I Europa har vi en stabilitetspakt som ska förhindra budgetunderskott över en viss nivå).

3). Den amerikanska regeringen för en aktiv industripolitik som syftar till att ge USA en ledande position inom nya teknologier. Det sker genom statliga subventioner och offentliga beställningar.

4). Till skillnad från i Europa, där politikerna verkar tro på värdet av konkurrens tillåter USA i högre grad att dominerade bolag bildas genom uppköp och sammanslagningar.

5) Att det finns fler småföretag i USA kan i hög utsträckning förklaras med att en viss del av offentliga beställningar är reserverade åt små och mellanstora bolag.

Även om USA ofta uppmanar andra länder att föra en monetaristisk politik och avreglera sin marknad aktar man sig för att själva pröva den. USA reserverar liberalism för individer medan deras företagspolitik är mer keynsiansk. Washington vakar i betydligt högre grad över företagens intressen än sina medborgare.

7 kommentarer:

Daniel sa...

Hej Pierre!

Jag försöker följa din blogg eftersom den är intressant och spännande. Allt som oftast finner upptäcvker jag dock att jag inte läser klart dina postningar och därmed går miste om det spännande innehållet.

Anlöedningen är att oftast är dina bloggar bara långa textshok utan minsta formatering eller tanke på hur texten utformas, det liknar värsta sendero-flygbladet.

Jag tycker det är synd eftersom jag trot att bra innehåll aldrig blir så bra om det inte läses och då måste man ägna en tanke åt dess formatering - även i bloggar.

Kanske har du någon form av tanke med att textblocken ska se ut som de gör och då kan det mycket väl vara rimligt. Jag har dock inte funnit den och för mig snarare resulterat i att jag inte läser dina något längre texter som denna exempelvis.

Hoppas du tar kritiken som konstruktiv och inte tycker jag gnäller. Kanske delar du den och gör något åt det hela också - det hade åtminstonne för min del uppfattats som strålande.

vänligen
Daniel

Pierre Gilly sa...

Hej Daniel,
Jag är medveten om att texterna visuellt är rätt jobbiga. Jag ska försöka göra något åt det. Att det blivit så mosigt beror mest på att jag är lat och okunnig.
Tack för den konstruktiva kritiken.

Daniel sa...

Man tackar. Mycket bättre. Nu ska jag se till att läsa igenom detta intressanta stycke.

Vi i vänstern måste lära oss att form och innehåll hänger ihop.

Ibland finns det en mening med hur man formar sina textblock (se exempelvis Weiss Motståndets estetik) och då kan den både förstås, försvaras och leda till helt annan förståelse av texten.

Oftast finns det ingen tanke och blir just mosigt och då tappar den läsare istället för att nå fram. På webben är det extra viktigt.

Återigen tack för de förändringar du gjort.

kamratligen
Daniel

San sa...

Intressant, det är väldigt sällan bilden av någonting är svart vit, men att snöa in sig på matematikens nobelpris är väl att vara lite väl uppenbart selektiv med informationen. Det samma får sägas om informationen av hur många som utbildas inom vissa områden, istället för informationen om hur många som arbetar där. Man får väl om man ska vara elak säga att det är lite typiskt att europa dominerar inom den minst tillämpbara av alla naturvetenskapliga discipliner, matematiken. Att USA dominerar inom den tredje industriella revolutionens tekniker understyryker väl snarare snacket om eurosclerosis och förklarar kanske vissa europeiska länders nervösa förhållningssätt till omvärlden.

Pierre Gilly sa...

Jag har en intervju med Jeremy Rifkin där det kanske framgår tydligare hur dynamiskt Europa är.
Stat för stat: Europa slår USA.

http://pierregilly.blogspot.com/2006/04/stat-fr-stat-europa-slr-usa.html

Jag vet inte om det finns någon skillnad mellan antalet utbildade och hur många som faktiskt jobbar inom teknik och naturvetenskap.

san sa...

Det finns andra auktoriteter som hävdar motsatsen, att slänga namn i ansiktet på varandra för att argumentera kommer man inte långt med och jag har varit med tillräckligt länge i bloggvärlden för att inse att man inte ska dundra in på andras sidor för att övertyga dom om att de har fel.

Jag har inga problem med att folk är oense, jag bara påpekade att dina siffror var in absurdum selektiva.

Självklart så behöver det inte finnas ett absolut samband mellan hur många som utbildas och hur många som får jobb. t.ex så har de flesta amerikaner som är M.Sc redan jobbat, man börjar med att läsa B.Sc jobbar innan man utbildar sig till M.Sc. I Sverige blir man M.Sc direkt. Därför sitter en massa svenskar med M.Sc. och jobbar som systemvetare, vilket helt klart är ett exempel på överutbildning.

http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=932989

Om man med dynamik menar att systemet gör att företagen kan spendera mer på forskning så är USA mer dynamiskt t.ex inom hälsoområdet.

Jag skulle kunna säga så här, på hälsoområdet gör USA mer för världen, medans Europa gör mer för sina egna. Det är överlag min syn på skillnaden mellan Europa och USA i allmänhet. Som icke-europé och en gång boendes i Europa så skattar jag mig lycklig över att numera bo i USA. Jag lär inte flytta tillbaka.

Pierre Gilly sa...

I den här artikel tycker jag att jag har med siffror som talar åt bägge hållen. Rifkins polemiserar hårdare mot den traditionella synen.

Amerikanerna lägger ut dubbelt så mycket av sin BNP på hälsovård utan att vara friskare. Många saknar också sjukvårdsförsäkring.

Jag tror inte läkemedelsbolagen lägger ut så mycket på forskning som de hävdar. Reklambudgeten är större än forskningen hursomhelst.

Jag har också hört om någon studie som ska visa att USA inte lägger ut mer på forskning än Europa om man undantar försvarsindustrin.

Att man registerar fler patent kan bero på att det är billigare, och att det är enklare, så man tar en massa patent för att blocker andra bolags forskning.

Men jag är inte ute efter att sjunga EU:s lov utan vill bara nyansera bilden av det förstelnade Europa.