fredag, januari 12, 2007

Vem testar testarna?



De nya elektroniska amerikanska valmaskinerna (som skulle förhindra att problemen från presidentvalet i Florida mellan Bush och Al Gore upprepas) har allvarliga brister skriver New York Times (4/1). De “misslyckas med att räkna röster och för även över röster från en kandidat till en annan“. Det har visat sig sedan delstaten New York utfört tester.

Normalt är det valmaskinstillverkarna som betalar de bolag som ska testa deras utrustnings tillförlitlighet.

“If a lab raises too many concerns, it risks losing a client to a more compliant competitor. Theire is also too litle transparancy. The labs, wich see themselves as working for the voting machine companies, do not tell the public when they find problems or what those problem are.” (New York Times ledare 8/1)


För ett par år sedan skrev jag en artikel om det amerikanska valsystemet (som är på “tredjevärldennivå” enligt förre presidenten Jimmy Carter) Aftonbladet köpte men tryckte den aldrig. Något uppdaterad gick den sedan i Yelah:

Valfusk här och där

En gång i början av åttiotalet insåg borgmästaren i Jersey City (som ligger i den amerikanska delstaten New Jersey) att han tappat de äldres förtroende. Eftersom många bodde i fastigheter som ägdes av staden lät han stänga av alla hissar för underhåll på valdagen. Men hans motståndare fick kroppsbyggare att bära ner pensionärerna så de kunde ta sig till vallokalen och vann sedan valet ändå.

Jacques Chirac är lite finurligare. Som borgmästare i Paris lät han sina medarbetare hjälpa tusentals döda fransmän att rösta. Metoden praktiseras sedan länge flitigt på Korsika men på fastlandet hade Chirac troligtvis skakat galler vid det här laget om det inte vore för att han nu som president står över lagen.

När man väl har makten behöver man inte vara särskilt uppfinningsrik för att fuska. Mexicos förre president Miguel de la Madrid berättar i sin nyliga utkomna självbiografi att han helt enkelt gav order om att man skulle sluta räkna rösterna 1988. För säkerhets skull lät han också senare bränna alla valsedlar.

Som så mycket annat håller nu också valfusket på att datoriseras. Strax innan valet i den amerikanska delstaten Georgia i november 2002 ledde den sittande demokratiska guvernören Roy Barnes med mellan nio och elva procent mot den republikanske utmanaren Sonny Perdue. Valresultatet blev dock en chock: Barnes förlorade och fick 16 procent färre röster än opinionsundersökningarna visat. Samtidigt förlorade ytterligare en populär och segertippad demokrat i Georgia, senator Cleland, med liknande siffror. Även han förlorade mot en relativt okänd republikansk utmanare.

Valforskare förklarade dessa politiska jordbävningar med att ovanligt många vita män - som är benägna att rösta republikanskt - förmodligen gått och röstat. Senare visade det sig dock att den enda grupp som röstat i större utsträckning än vanligt var en grupp traditionellt demokratiska väljare: svarta kvinnor.

Georgia var den första amerikanska delstaten som helt förlitat sig på elektroniska röstmaskiner. De liknar de maskiner man kan köpa tågbiljetter med genom att trycka på skärmen och som ofta krånglar. Om valet i Georgia gick rätt till kommer vi aldrig att få veta för maskinerna sköttes inte av delstatens personal utan av folk från det bolag som sålt dem. Ett avtal förbjuder delstaten från att undersöka maskinerna och det finns ingen dokumentation på papper för skrivarna var inte påslagna.

Vid valen 2002 förlorade demokraterna även i Colorado, Minnesota, Illinois, och New Hampshire som traditionellt alla varit starka demokratiska fästen. Ett stort antal valresultat på olika nivåer i delstaterna har väckt frågor om maskinernas tillförlitlighet och märkligt nog är det alltid demokrater som förlorar.


President George Bush har anslagit nästan fyra miljarder dollar för att delstaterna ska skaffa nya elektroniska röstmaskiner för att undvika att den pinsamma historien från förra presidentvalet i Florida skulle upprepa sig. Den andre november kunde femtio miljoner amerikaner eller en fjärdedel av alla röstberättigade att välja president med hjälp av de nya maskinerna. Åtta av tio gav ingen utskrift som gör det möjligt att kontrollera resultatet i efterhand.

De tre bolag som tillverkar röstmaskinerna, Diebold, Sequoia och ES & S (Electronic System and software) gav alla stora bidrag till Bush kampanjkassa. Deibolds styrelsemedlemmar har skänkt 600 000 dollar till Bush. Bolagets VD, Wallden O´Dell, är god vän med Bush och har i ett brev till republikanerna i Ohio förklarat att han är beredd att "hjälpa Ohio att ge presidenten sina röster nästa val."

Sju veckor efter Bush återval är det många som uttryckt förvåning över att han vann valet så tydligt men ingen som ifrågasätter att det gått rätt till. Nästan. För valet i nyckelstaten Ohio som Bush vann med bara 118 775 röster väcker en del frågetecken. Med tanke på att chefen för röstövervakningen, delstatens statssekreterare Ken Blackwell också var chef för Bush valkampanj i delstaten är det kanske inte så märkligt om fantasin sätts i rörelse.

Den demokratiske politikern Jesse Jacksson talar om en högteknologisk kupp och menar att man manipulerat valresultatet genom att man ställt upp färre valmaskiner i de demokratiska valkretsarna. Det skapade långa köer som gjorde att många avstod från att rösta. Vid Campusområdena vid Colombus, Cincinatti och Toledo fick folk vänta upp till tio timmar på att få rösta. Jacksson har protesterat mot valutgången i Ohios högsta domstol (som domineras av republikaner).

Inga kommentarer: