söndag, februari 18, 2007

Frihetsimperialismen


Vad är poängen med att skicka ytterligare 21 500 amerikanska soldater till Irak? Zbigniew Brzezinski, förre president Jimmy Carters säkerhetspolitiske rådgivare, menar att det bara är en politisk ploj med liten taktisk betydelse och inga strategiska fördelar. Det räcker inte för att vinna kriget militärt även om det kommer att leda till blodiga strider, anser Brzezinski.

Man behöver inte vara militär för att förstå varför. Bara hälften av de nya soldaterna ska slåss. De andra sysslar med logistik, sjukvård, städa förläggningarna, vapenunderhåll och annat som krävs för att hålla en modern armé igång. Och eftersom de soldater som faktiskt ska ut på gatorna inte kan vara i tjänst 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan är den verkliga truppförstärkningen förmodligen under 5000 man. Det är knappast troligt att de kan göra en skillnad i en stad med fem miljoner invånare.

Men varför denna upptrappning om det enda säkra resultatet är fler döda amerikanska soldater?

Kanske är en snabb ökning de amerikanska förlusterna ett sätt att rättfärdiga ett angrepp på Iran. Den senaste tiden har man tonat ner al-Qaidas roll i det irakiska motståndet och i stället pekat ut Iran.
Fördelen med att använda motståndet i Irak som förevändning i stället för hotet från en iransk atombomb är att det inte finns några FN-inspektörer på plats i Iran som kan bedöma substansen bakom anklagelserna.

Ett av skälen till att USA förklarade England krig 1812 var att man ansåg att britterna uppmuntrade indianernas motstånd. USA har alltid sett sina grannar som ett hot. Det är en attityd Jefferson summerat:

If the English don´t get us the satisfaction we demand we will take Canada, which will enter the Union, and then, together with Canada, we shall have the Floridas, we shall no longer have any difficulties with our neighbours; and it is the only way of preventing them.


Den amerikanska flottan laddar upp i persiska viken. Man har skickat stridsflyg till Turkiet och missiler till gulfstaterna. Man ökar den strategiska oljereserven. Kanske är det bara den vanliga kanonbåtsdiplomatin men resultat är att USA snart är redo att ännu en gång agera i “självförsvar“.

Idag känner sig många amerikaner jag talat med hotade av Iran. Det gäller i alla fall de som är storkonsumenter av nyheter. Det kan verka absurt att ett land som är så lång borta och så svagt militärt (Irans försvarsbudget är runt 8 miljarder dollar om året, USA:s 400 miljarder dollar, exklusive kostnaderna för kriget i Irak) men det är inget nytt. Guatemala, Nicaragua, Chile och Grenada har, till exempel, alla framgångsrikt utmålats som allvariga hot mot USA:s säkerhet.

Krigspropagandan vi nu ser mot Iran är inte heller något som Bush har uppfunnit. Sprängningen av USS Maine i Havannas hamn skapade till exempel det klimat som gjorde det möjligt för USA att angripa Spanien och erövra Kuba och Filippinerna 1898.




På samma sätt var det ett påhittat nordvietnamesiskt angrepp på den amerikanska jagaren USS Madox i Tonkinbukten 1964 som fick kongressen att godkänna en resolution som gav Vita Huset rätt att bomba Nordvietnam och startade Vietnamkriget.


Det kan låta cyniskt att tro att världen 2007 inte skulle vara mer civiliserad än 1964. En av de som haft störst inflytande på Bush utrikespolitik, och belönats med jobbet som ordförande för Världsbanken, Paul Wolfowitz, har dock både avfärdat pratet om de irakiska massförstörelsevapen och erkänt de verkliga motivet:
“Den största skillnaden mellan Nordkorea och Irak är att vi ekonomiskt inte hade något val i Irak. Landet flyter på ett hav av olja.”(The Guardian 4 juni 2003).

Och visst är oljan viktig på många sätt. Det gäller att kunna förhindra att oljestaterna begränsar utbudet och att de överger dollarn. Om USA kan kontrollera mellanösterns olja kan de också reglera Indien och Kinas ekonomiska utveckling.

Ett annat skäl är det militärindustriella komplexet.
Dels finns det mycket pengar att tjäna för enskilda individer. Förra året ökade till exempel vicepresident Dick Cheneys aktieoptioner i Halliburton i värde från 241 498 dollar till åtta miljoner. Det är över 3000 procent.
Att det går så bra för Halliburton beror mycket på att företaget fått kontrakt för över 10 miljarder dollar för sitt arbete i Irak. Kontrakten är extra lukurativa då man inte behöver konkurrera om dem. Cheneys förmögenhet i takt med Halliburtons, konstaterar den amerikanske senatorn Frank Lautenberg i sin granskning.

Men det militärindustriella komplexet, som Halliburton och Cheney är en del av, fyller också en praktisk och politisk funktion. Att bygga kanoner har länge varit ett enkelt sätt att stimulera ekonomin (militär keynsianism) utan att skapa en välfärdsstat som omfördelar samhällets resurser.

Det finns också en ideologisk förklaring till USA:s aggressivitet menar den amerikanske historikern William Appleman Williams. Enligt Williams finns det en djup koppling mellan den amerikanska geografiska och ekonomiska expansionen och landets syn på frihet. Tanken finns egentligen hos den europeiska högern också: om vi skapar tillväxt behöver vi inte bry oss om politiska frågor som fördelning.
En amerikansk 1800: tals senator, James R Doolittle, har uttryckt tanken klart: ett överflöd av fritt land kommer att “fördröja alla allvarliga konflikter mellan arbete och kapital i århundraden, om inte för alltid.”
Det geniala med den amerikanska imperialismen är att den, även när den utplånar Amerikas egen ursprungliga befolkning, vietnameser, eller irakier, alltid gjort det i frihetens namn.


1. Empire as a way of life, William Appleman Williams,
Oxford University Press
2. Censored Media Democracy in Action 2007 The topp 25 censured stories, Peter Phillips, Seven Stories Press

11 kommentarer:

Sixten sa...

Jo, Pierre jag använde i en annans blog din liknelse mellan Marie Antoinettes bakelser i stället för bullar med lögnen att Ahmadinejad sagt Israel ska utplånas från kartan. Jag fick mothugg men också medhåll. Det bästa som kom fram var en artikel i Counterpunch:
http://www.counterpunch.org/tilley0828.2006.html
Citerar ett stycke i början: The most infamous quote, "Israel must be wiped off the map" is the most glaringly wrong. In his October 2005 speech Mr. Ahmadinejad never used the "map" or the term "wiped off". According to Farsi language experts like Juan Cole and even right-Wing services like MEMRI, what he actually said was "this regime that is occupying Jerusalem must vanish from the page of time"

Pierre Gilly sa...

Hej Sixten.
Jag talade med en iransk professor i New York förra veckan, Hamid Dabashi, och han sa också att det var en felöversättning.

http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=620493

Pierre Gilly sa...

Jo, Sixten, jag skrev om Coles översättning den 27 Juli. Jag frågade nyligen svenska UD om "radera från kartantalet", och de sa, att han inte hade sagt så fast de var oroade ändå då de tyckte att han inte sagt att han inte sagt det tillräckligt tydligt.

stian sa...

"Om USA kan kontrollera mellanösterns olja kan de också reglera Indien och Kinas ekonomiska utveckling."

Ibland går retoriken bara som på räls, bla bla bla. Om man nu bortser från att USA är det land i väst som drivit på att ge Indien tillgång till kärnkraftsteknologi. Hur det nu ska hänga ihop med viljan att kontrollera Indien ekonomiska utveckling.

Pierre Gilly sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Pierre Gilly sa...

Indien uppfattas kanske mindre som ett hot än Kina idag, men det betyder inte att man på något sätt skulle avstå från en möjlighet att utöva kontroll över Indien. Jag tror inte man kan beskriva det som att USA drivit på Indien. Det är väll snarare så att man förser dem med kärnteknologi efter det att de utvecklat sin egen atombomb, därför att de vet att Frankrike eller Ryssland skulle göra det annars. Även Bush USA är realistiskt ibland.

Det hela är ett exempel på hur viktig politisk och militär makt är för USA:s förmåga att sälja sin teknik. Den civila franska kärnkraften är mer avancerad, den ryska är billigare, att det man sammarbetar med USA är mer ett resultat av det politiska spelet än av ekonomiska skäl.

Lite allmänt om hur stark viljan att kontrollera världen bland folk som har inflytande över den amerikanska politiken kan man läsa om i think thanken Project for the new American Century´s publikationer.

Eller Defence Planning Guidance from början av nittiotalet som skrev av Scoter Libby och Paul Wolfowitz. Den var inte avsedd för publicering men läckte ut från krigsdepartementet. I en första version skrev de saker som:

"Our first objective is to prevent the re-emergence of a new rival, either on the territory of the former Soviet Union or elsewhere, that poses a threat on the order of that posed formerly by the Soviet Union. This is a dominant consideration underlying the new regional defense strategy and requires that we endeavor to prevent any hostile power from dominating a region whose resources would, under consolidated control, be sufficient to general global power."

Paul Wolfowitz har numera befodrats till chef för Världsbanken, trots att han inget vet om utvecklingsfrågor. Scoter Libby, som var vicepresidentens närmaste man, är åtalad för mened i en rättegång som ytterst handlar om Bush-administrationen medvetet ljög om varför man invaderade Irak.

Det de där gubbarna själva skriver är oftast betydligt mörkare än deras kritiker kan föreställa sig.

Stian sa...

Exakt hur ska denna kontroll ske när Indien numera har tillgång till teknologin? Det hör tillsaken att just Europa med Frankrike och Tyskland i spetsen (även Sverige) motsatte sig att öppna för att Indien får tillgång till billigare energi.

Nu har även Frankrike följt på och öppnat för Indien. Men faktum kvarstår att USA (och Japan) varit drivande ifrågan.

Pierre Gilly sa...

Enligt BBC-News den 2 mars var det Frankrike som skrev ett avtal om sammarbete med Indien om civil kärnkraft en månad inna Bush åkte dit.

När ett land väl har tillgång till kärnvapen är det svårt att förhindra dem att skaffa mer civil kärnteknologi. De kan uteckla den själv om de inte får köpa den. I avtalet med USA så går Indien med på att deras anläggningar ska inspekteras, vilket är en form av kontroll. Genom att använda amerikansk teknik tillförs ytterligare lager av kontroll. Genom att skriva ett sådant avtal med Indien kan USA effektiv förhindra att Indien sammarbetar med Iran om kärnteknologi.

Stian sa...

1. Avtalet mellan Indien och Bush var klart långt innan Bush åkte dit.

2. Endats 30% av Indiens anläggningar är öppna för kontroll. Vilket var den exakta anledningen till att europeérna protesterade, man krävde att Indien skulle skriva under avtalen och öppna alla sina anläggningar.

3. Indier köper av Frankrike, gör fransmännen det för att få kontroll? Indien köper av Ryssland, gör ryssarna det för attt få kontroll? Indien köper av ett flertal olika länder samtidigt som de utvecklar själva så kontrollen genom teknik export är inte bara långsökt utan i praktiken omöjlig.

4. Indien har haft cicil kärnteknologi i ett antal decennier och sprängde den första miltära laddningen 1974.

Pierre Gilly sa...

Naturligtvis säljer man också för att tjäna pengar. För att länder som Indien ska vara lönsamma för västerländska bolag behöver de också ett visst mått av infrastruktur.

Det finns också geopolitiska överväganden. Indien som motvikt till Kina osv.

Men det ena utesluter inte det andra. Vad är det som är så provokativt med tanken att USA och väst försöker kontrollera ett land som Indien?

Att länder som Frankrike och Sverige utvecklat egen kärnkraftteknik i stället för att fortsätta köpa amerikansk beror i hög grad på att man inte vill vara beroende av den amerikanska regeringens välvilja.

Att det finns de som vill att USA ska kontrollera det mesta här i världen har skrivits rätt öppet i dokument som producerats av amerikanska försvarsdepartementet. Det är också en vanlig tanke i dokument som produceras av olika think thank. Det ska visserligen vara oberoende men tittar man på vem som bestämmer där hittar man massor av tunga namn från tidigare administrationer.

Att amerika ska kontrollera världen är en så vanlig tanke att de flesta inte ens verkar vara medveten om att den kan uppfattas som provoerande. När en ledande krönikör på New York Times, Thomas Friedman (författare till The Earth is flat) fick frågan (på TV) varför det var så viktigt att den amerikanska tillväxten var hög svarade han inte att det var för att amerikanerna skulle ha ett gott liv. Skälet var i stället att ekonomisk styrka ger amerika politiskt inflytande i världen.

Frågar man personer som den indiska aktivisten Vandana Shiva eller Malis förre kulturminister, Aminata Traoré, om organisationer som IMF eller Världsbanken säger de att de mer är till för att kontrollera deras länder än hjälpa dem. Shiva har skrivit om dammbyggen i Indien som mer tillfredsställer västerländska byggbolag än folks behov och väst drivier igenom patenlagar om mediciner som berövar lokalbefolkningen gammal kunskap. Traoré har skrivit om hur Världsbanken skapat en skuldfälla för att kontrollera Afrikanska länder.

Att väst gör sitt bästa för att kontrollera resten av världen, Indien inkluderat, är en utredd uppfattning, i resten av världen.

Vem kontrollerar IMP, Världsbanken, FN osv? Var avgörs det vad räntan på tredje världens lån ska vara? Hur stort inflytande har Mali och Indien över USA handelspolitik och hur stort inflytande har USA över Indiens och Malis politik?

Kommer indiska kärnfysiker göra inspektioner på amerikanska kärnkraftanläggningar eller är det tvärt om? Vem avgör om Indien har skött sina åtaganden? Vem har ens åtagit sig något och varför?

Leif Erlingsson sa...

Hej. Jag hittade hit via länk från en mailinglista. Har läst ovanstående och din senaste, om att vi tänker i metaforer. Mycket intressant. Hade tänkt mejla - men hittade ingen epost-adress till dig på din blogg. Det är denna artikel i The Guardian jag ville sända dig, om hur USA systematiskt arbetar av checklistan för att bli..., ja, läs själv.

Som sagt, jag hade hellre mejlat, och du får hemskt gärna svara med mejl: leif@lege.com.

Leif Erlingsson