söndag, mars 25, 2007

Ett annat Iran


Hösten 97 såg jag landshövdingen Sigvard Marjasin halvspringa fram utmed Kungsgatan. Han såg panikslagen ut och stirrade på alla som kom i närheten av honom.

Marjasin ägnade större delen av sin karriär åt att göra livet bättre för många av de svenskar som jobbar hårdast och får sämst betalt, men när mediadrevet gick igång mot honom var allt det glömt.

Marjasin har för alltid förvandlats till en girig patologisk fifflare som klipper och klistrar med sina representationskvitton. Att han faktiskt friades i domstol, förändrar inte mycket. Som stämningen var mot Marjasin när media hetsade som värst var det ett under att han inte också blev lynchad fysiskt.

Likheten mellan hur media behandlade Marjasin hur man idag framställer Iran är slående. Trots att Iran är ett kontrastfyllt land med en flertusenårig historia, har det idag reducerats till ett land med galna muslimer som bygger atombomber, hotar världen och behandlar sina kvinnor illa. Och precis som när det gäller Marjasin är visar det sig att de flesta anklagelser i bästa fall är halvsanningar.

Verklighetens Iran är mer nyanserad. Hur många vet att Iran är det enda landet i världen där en kurs om preventivmedel är obligatorisk för både män och kvinnor innan man får gifta sig? Kondomer och p-piller är gratis. Eller att sextio procent av alla universitetsstudenter är kvinnor? Det finns ett progressivt Iran där man satsar mycket på familjeplanering, kultur och utbildning.

Till skillnad från katolska kyrkan som fördömmer preventivmedel har irans mullor använt predikstolen till att göra reklam för kondomer, p-piller och små familjer.

Iran har framstående forskare inom bland annat teoretisk fysisk, kemi och biofysik. Många (till exempel den kände tyske filmmakaren Werner Herzog) menar att Iransk film artistiskt sett är en av världens mest intressanta.

Allt är naturligtvis inte förträffligt i Iran, men kanske är den bild som västmedia ger av ett land som är lika stort som Storbritannien, Frankrike, Spanien och Tyskland tillsammans en smula ensidig?
Columbiaprofessorn Hamid Dabashis tillhör de iranier som avskyr regimen i Teheran, vilket inte hindrat honom från att skriva en nyanserad bok om landet. I Iran a People Interrupted skriver Dabashi om Irans 200 senaste åren, men egentligen är det en bok om dagens Iran.

En av bokens centrala frågeställningar är den om vad en modern nation är. Dabashi menar att det européer kallar för en modernitet eller upplysning för resten av världen är en kolonial modernitet. Kolonialismen var/är modernismen färdmedel. Det paradoxala är samtidigt som väst började tala om förnuftets och individens makt så förnekade man de koloniserade länderna samma rättigheter. Precis då man säger att alla människor är en del av en utveckling mot förnuft och framsteg ges folk utanför västvärlden en roll underordnad kolonialmakten.

Dabashi förkastar inte moderniteten utan förespråkar något han kallar för en antikolonial modernitet. Det är en modernitet som vunnits på egen hand. Det här är inte bara en problematik för Iran eller arabvärlden utan gäller alla länder.

Dabashi hade kunnat vara lite mer konkret när han förklarar vad han menar med antikolonial modernitet, men egentligen säger han något ganska självklart.

Man skulle kunna fråga sig hur Sveriges utveckling hade sett ut om andra länder med hjälp av militära och, ekonomiska hot hade försökt tvinga på oss de värderingar vi har idag på trettiotalet. Om till exempel Ryssland krävt att vi skulle förbjuda tvångssteriliserar och tillåta abort, hade de setts som svenska värderingar idag?

Iran A People Interrupted
Hamid Dabashi
The New Press

1 kommentar:

Sixten sa...

Bodde i Örebro när drevet gick mot Marjasin. En journalist på allahanda insåg hur fel det var och försvarade honom. Men dumheterna hänger ju kvar t ex om att klippa kvitton som Marjasin. Men han stod på sig - liten som han var gav han en gång en yngre man en rejäl utskällning efter att denne börjat anklaga honom på gatan. Marjasin hade ett häftigt humör. Men det var säkert inte lätt - han bodde mitt i stan, men kunde dra sig tillbaka till ett sommarhus.