lördag, mars 31, 2007

Tankar från höjden


Helst sitter jag bara och blänger på folk, bläddrar i någon bok eller gör ingenting. Det var länge sedan jag fann ett sådant nöje i att inte göra något. Senast jag hade en passion för att inget göra satt jag i Havannas fuktiga sommarvärme och bara andades.

Så här års i Mexico City är det mer syrebristen än vädret som suger musten ur folk. Ja, med folk menar jag turisterna. (Eller en del av turisterna...) På 2200 meters höjd riskerar mexikanerna kanske inte att slå något OS-rekord, men stan känns som en bikupa.

Det finns över fyrtio miljoner mexikaner och andra latinamerikaner i USA. Minst en halv miljon lever i New York. En amerikansk kompis kallar mexikaner för “kökspersonalen“, vilket är lika träffande som nedsättande. Köken i de flesta New Yorkrestauranger är fulla av latinamerikaner.

Gemensamt för mexikanerna på bägge sidorna av gränsen är att de har de tyngsta jobben och de lägsta lönerna. I New York tvingas många, framförallt de som leverar mat från restauranger att jobba utan lön. De lever på dricksen.

En ekonom skulle säga att de har låga löner eftersom de är lågutbildade. En ekonom jag intervjuade nyligen i New Orleans, Walter Block, anser att minimilöner är dåligt. En del människor är inte är så produktiva att de förtjänar sextio spänn i timmen eller vad man nu än lagstiftat om. På samma sätt är Mexiko fattigt då det är ett lågproduktivt land, även om invånarna sliter ut sig fysiskt.

Det lustiga är att nationalekonomer som alltid hävdar att folk agerar utifrån egenintresse inte accepterar att deras egna slutsatser skulle vara ett resultat av ett egenintresse. Men det går inte att tänka objektivt om ekonomi. Strindberg menade att ekonomi är en vetenskap som överklassen uppfunnit för att lägga beslag på frukten av underklassens arbete.

Det mesta tyder på att fattidomen i Mexiko har minst lika mycket med makt som med produktivitet att göra. Det finns inte en naturlag som säger att jag ska kunna tjäna en tusenlapp på de trettio minuter det tar mig att skriva den här krönika, medan kvinnan som lagade frukosten på mitt hotell bara får ett par tior för flera timmars svettigt arbete.

Att produktivitetsargumentet är ohållbart är uppenbart om man jämför personer som gör samma jobb i olika länder. En filipinsk eller afrikansk läkare som flyttar till USA kan öka sin lön 50 gånger utan att behöva bli 50 gånger bättre.

Det finns nästan lika många filipinska läkare i USA som i Filipinerna och nästan alla av dem har fått sin utbildning betald av filipinska skattebetalare. Det här är bara ett sätt som många av världens fattigaste länder subventionerar den rika världen.

Det märkliga med ett “fattigt” land som Mexiko är att man faktiskt säljer mer till USA än vad man importerar därifrån. Mexiko skickar allt från livsmedel till olja till USA och får betalt i grönt papper det står dollar på. En del av dessa dollar används till att betala av på lån man aldrig verkar bli av med. Andra exporteras till de amerikanska finansmarknaderna då de flesta är överens om att man är produktivare på andra sidan gränsen.

Kapitalflykten från tredje världen är tio gånger större än den samlade U-hjälpen. Om den kunde hejdas skulle det snabbt uppenbart att alla “rika” länder inte är så rika som man antar och att många “fattiga” länder inte alls är så fattiga.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du blandar friskt mellan länder och individer. Är det detta man brukar kalla att måla upp en fågelskrämma? Produktivitets argumentet gäller i en isolerad ekonomi med likvärdiga förutsättningar oberoende av var du bor. Men jorden är inte helt platt. Att vissa länder är fattiga beror ofta på inhemska omständigheter, krig t.ex. Dessutom sätter västvärldens arbetar och jordbruksorganisationer upp olika hinder genom tullmurar och subventioner. I viss mån har du fel också, kapital flykten sker från USA till Asien.

Pierre Gilly sa...

Jag hade inga ambitioner att ta upp alla förklaringar till att Mexikanerna är fattiga, trots att Mexiko verkar vara ganska rikt. Jag har skrivit tidigare om IMF, Världsbanken och orättvisa handelsavtal (GP till exempel).

USA exporterar kapital men man har varit nettoimportör av kaptal i årtionden. USA suger upp en stor del av världens sparkapital. Man använder pengarna mer till konsumtion än investeringar, vilket förklarar varför handelsbalansunderskottet nu är runt 800 miljarder dollar om året.
Att tredje världens tillväxt skulle ta fart om man kunde hålla kvar sitt eget kapital hemma är igen kontroversiell åsikt.