tisdag, april 24, 2007

Metaforer vi tänker med

Att rösta på högern är lite som att trampa i hundskit, om du frågar mig. Ta min kompis G. Han röstade på borgarna, trots att hans sambo blivit arbetslös. Sedan blev han själv av med jobbet. Jag har svårt att se det på annat sätt att han genom att stödja ett block som vill sänka akassan röstat mot sina egna ekonomiska intressen.

Om du frågar mig så finns något med högerns värderingar som är ologiskt eller rent av ohederligt. Jag misstänker till exempel att högerfolk håller sig med två moraliska system: en som de tillämpar på samhället, och en annan inom den egna familjen. Man försöker behandla sina barn lika och rättvist (få ger julklappar beroende på hur duktiga barnen varit i skolan till exempel) även om man tycker att klassklyftorna i samhället borde öka.

Ett annat exempel är den konservativa (eller andliga) högerns förmåga att hävda att livet är okränkbart - man är emot abort - samtidigt som man (utan att rodna) också kan vara för dödsstraff.

Det är i alla fall så jag brukade se det. I likhet med många andra socialister har jag länge avfärdat högern som korkad eller hycklande eller hycklande och korkad. Men det är ett misstag. Högerns värderingar är faktiskt koherenta.

För att förstå det måste man sluta värdera högern utifrån vänsterns måttstock. Ja, man måste rent av ta farväl av föreställningen att de flesta tankar skulle följa logiska lagar som man skulle kunna formulera matematiskt. De flesta tankar är omedvetna. Man känner ofta inte till de moraliska och politiska principerna bakom en politisk slutsats man snabbt kommer fram till. Det hävdar i alla fall den amerikanska kognitionsforskaren och lingvisten George Lakoffs. Han anser att en stor del av vårt tänkande bygger på metaforer.

Säger man metaforer så tänker man lätt på poesi, där det är ett vanligt grepp. Även de som inte vet vad en metafor är förstår ofta lätt att när en poet som Jonas Brun skriver att “Bakom munnen finns en annan mun, men till den munnen finns ingen föda” så är “munnen” ett kodord för något annat, precis som att “mun” är vad vi till vardags menar med mun.

Att det vardagliga och vetenskapliga språket också är fulla av metaforer är kanske inte lika lätt att inse. När ekonomer talar om marknaden menar de oftast inte torghandeln där man kan skaffa färsk potatis direkt från odlaren, utan något abstrakt som summan av alla transaktioner eller hur dessa transaktioner borde gå till enligt ekonomisk teori. Idag är det vanligare att ett ord som marknad används som metafor för något av det senare än att man syftar på den konkreta marknaden.

Dessa metaforerna fungerar lite som motorvägar för vårt tänkande. Den konceptuella metaforen bakom “debatt” är “krig“. Om det låter konstigt så säger du förmodligen att det är en “oförsvarbar“ åsikt. Men om jag övertygat dig har jag “vunnit”. Börjar man “rota” i språket upptäcker man att det “kryllar” av metaforer.

Metaforer kan ha olika tyngd i vårt tänkande. En del rör sig mest på ytan, medan andra, mer konceptuella metaforer, har avgörande betydelse. Och eftersom de konceptuella metaforerna skiljer sig åt mellan individer är inte alla sätt att resonera universella. Det förklarar också varför vänstern och högern aldrig tycks kunna komma överens. (Fakta måste också passa dessa metaforer om vi ska ta dem till oss.)

En av de viktigaste mentala bilderna vi har är familjen som en metafor för samhället, hävdar Lakoff. Den finns i två versioner. En del (högern) har en strikt fadersmodell med en dominant fader (regeringen) medan andras (vänstern) metafor är en omvårdande fadersmodell. Bägge modellerna finns oftast i samma människa, men de kan inte tillämpas samtidigt.

Beroende på vilken version av familjemetaforen som dominerar tolkar man basala politiska begrepp olika. Ta ordet frihet som är ett av politikens centrala begrepp. Både högern och vänstern är överens om att egendom kan öka folks frihet. De som ser på staten som en omvårdande fader anser att det är det allmännas ansvar att bygga upp ett skyddsnät som garanterar alla en visst materiellt minimum. För de som resonerar utifrån den stränga fadersfiguren är självdisciplin däremot det centrala utgångspunkten.

Om du inte är rik betyder det att du inte disciplinerad. Utan disciplin kan du inte vara moralisk, och därför förtjänar du att vara fattig. Fattiga är nästan definitionsmässigt omoraliska och lata. Alla fattiga är därför inte lika. Det finns det som förtjänar hjälp och de som inte gör det. För högern är hjälp något man ska göra sig förtjänt av.

Lakoffs teori förklarar varför kristna fundamentalister alltid är höger. De ser gud som den strikta fadern, värden de sedan tillämpar på familjeliv och för över på sitt politiska tänkande.

Ett resultat av den strikta fadersfigurmetaforen är att högern tenderar att resonerar utifrån direkt individuell kasualitet. Att min kompis G blivit arbetslös beror på honom själv. De som resonerar med hjälp av den omvårdande fadersmodellen tänker mer i form av system med komplex kasualitet. G:s arbetslöshet beror på en rad faktorer som är utanför hans kontroll.

Lakoffs exempel är amerikanska, min genomgång av hans idéer väldigt förenklad men hans böcker innehåller mycket den svenska vänstern borde fundera över. Om Lakoff har rätt är det traditionella rationalistiska sättet att analysera politik ett misstag.
Då går det inte att vinna valet på att övertyga G om att det ligger i hans ekonomiska intresse att rösta på vänstern.

Då är det mindre viktigt att bemöta motståndaren med fakta eftersom dess världsbild, dess konceptuella metaforerna, stöter bort fakta som inte passar ihop med dem. Det handlar i stället om att aktivera deras empati och de konceptuella metaforer som gynnar vänstern. En annan metod kan vara att resonera mer direkt kasualt på ett sätt som högerns sympatisörer har lättare att ta till sig.

Om Lakoffs har rätt är det också tveksamt om det finns en politisk mitt.(Många frågor kan man bara besvaras med ett ja eller nej. Man är inte lite för dödstraff eller moderat emot abort.) Folk är bikonceptuella. Om vänstern försöker vinna väljare genom att närma sig “mitten” aktivierar man bara de bikonceptuellas högermetaforer.

Thinking Points Communicating our American Values and Vision
George Lakoff
Farrar, Straus and Giroux

Whose Freedom The battle over America´s most Important Idea
George Lakoff
Farrar, Straus and Giroux

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Intressanta synpunkter. I stället för att säga emot vill jag peka på att borgerliga personer också har en tendens att gå emot sina objektiva intressen. Vi kan ta småsaker, som att folk som röstade för EMU ändå tjänar på att Sverige står utanför (lägre räntor), eller borgerliga personer som ville skicka svenska trupper till östfronten under Andra världskriget för att slåss mot bolsjevismen. Hade de senare lyckats hade nog bolsjevikerna bildat regering i Stockholm 1948 eller så. Hur som helst tyder det på att brist på kalla analyser av egenintresset finns både i över- och underklass. Men är det sakens huvudsida? Kommer ändå inte det speciella egenintresset att tvinga sig fram till slut? Om inte annat när räkningarna skall betalas?

Kanske finns det högerfolk med olika värdesystem beroende av tid och plats, men jag undrar om inte det är en mänsklig generell egenskap. Även vänsterfolk kan svaja rätt betänkligt.

Hur som helst så tror jag det stämmer att det inte räcker med fakta för att prata förstånd med högern. Om den inte vill begripa så begriper den inte. Men det kan också vara så att det finns ett grupptryck – en direktör med vettiga synpunkter kanske håller mun för att slippa tråkigheter.

Men hittar man metaforer som kommer bakom den borgerliga stålvallen är det utmärkt. Det är ju människor på den sidan också, och många av dem strävar säkert efter ett anständigt uppträdande. Det har ju diskuterats om det finns en brutal anglosaxisk kapitalism, och en mer social variant på Kontinenten, och man skulle ju kunna börja med att försöka anknyta till den senare. När Curt Nicolin på sin tid sparkade ut en massa folk från SAS poängterade han att det inte var de sparkades fel att de åkte ut. Där ser vi en skillnad i de olika attityderna, även om Curt hade rykte om sig att vara en hård dj-l.