måndag, maj 14, 2007

Brzezinskis: Second Chance


En gång i tiden var han med om att utforma USA:s utrikespolitik men sedan George W Bush kom till makten har han i stället blivit en av dess hårdaste kritiker. Zbigniew Brzezinski, som var förre president Jimmy Carters säkerhetspolitiska rådgivare, var till exempel en av de få från det amerikanska etablissemanget som öppet kritiserade Bush krigsplaner mot Irak innan de blev verklighet.

I ett vittnesmål inför den amerikanska senaten i Februari (finns naturligtvis på Youtube) varnade Brzezinski också för att USA snart kunde vara i krig mot Iran. Brzezinskis varning lät som om den hämtats från den konspiratoriska amerikanska TV:serien 24 (med Kiefer Sutherland), där USA:s president bland annat säljer nervgas till terrorister för att få en skäl att ta över mellanösterns oljefält.

Brzezinski målade upp följande scenario: En “provokation” i Irak eller en terrorattack i USA som man “skyller på” Iran kunde leda till en “defensiv militär operation mot Iran” som i sin tur leder till en konflikt som sträcker sig ända bort till Pakistan och Afghanistan.

Brzezinski borde veta hur det enda kan leda till det andra. Det var han som lurade Sovjetunionen att invadera Afghanistan. Det säger han själv i alla fall, och han är stolt över det. Syftet var att försvaga ryssarna genom att ge dem deras eget Vietnam. Det fick de ju också sedan Carter och sedan Reagan skickade vapen till personer som Bin Laden.

Brzezinski har skrivit fler uppmärksammade böcker där han analyserar och ger sin syn på vad som borde vara USA:s geopolitiska intressen. Hans nya bok, Second Chance Three Presidents and the Crisis of American Superpower, har den mer begränsade ambitionen att utvärdera de tre senaste amerikanska presidenternas utrikespolitisk. Det är en välskriven bok, nästan helt utan faktafel, som ger intressanta inblickar i hur George Bush senior, Clinton och nu George Bush junior organiserar sitt arbete och vilka principer som väglett dem. Brzezinski menar att Bush senior gjorde ett lysande jobb när han hanterade Sovjetunionens upplösning, att Clinton hade mycket större potential, och, föga förvånande, att Bush senior är en “katastrof”.

Lite slarvigt kan man säga att Brzezinski anser att USA aldrig haft klara utrikespolitiska mål efter att Sovjetunionen försvann och lämnade kvar USA som världens enda supermakt. Bush junior har förstört en stor del av amerikas förtroendekapital i världen men när USA har presidentval 2008 så får man en andra chans att rätta till det.

Brzezinskis analyser är ofta utmärkta, om man godtar författarens utgångspunkt att det är skillnaderna mellan dessa presidenter är det viktiga. Men är det en rimlig utgångspunkt? Den amerikanske geostrategen Immanuel Wallerstein menar att det är världen som har förändrats snarare än Washington. Bush junior framstår som en okänslig unilateralist för att han möter ett motstånd som hans företrädare slapp, hävdar Wallerstein i sin bok, Alternatives The United states confronts the world.

Det var lätt att agera som en multilateralist om man visste att de andra i slutändan gav med sig. Och ingen amerikansk president har tvekat om att agera ensam. Men det har sällan behövts. USA kunde länge räkna med ett närmast oreserverat stöd från Västeuropa och Japan. Vi kanske inte alltid gillade den amerikanska politiken men vi behövde dem. Vi behövde deras pengar för att bygga upp Västeuropa efter andra världskriget och deras krigsmakt mot för att skydda oss mot de röda.

Wallerstein hävdar att det egentligen var från andra världskrigets slut till 1970 som USA var världens enda supermakt. Sedan har USA blivit allt svagare. Man förlorade Vietnamkriget 1973, blev förödmjukade i Iran 1980 och drog sig snöpligt ur Libanon 1982 sedan 200 marinsoldater dödats i en attack.

Om man betonar kontinuiteten i stället för att fokucera på personliga egenskaper kan man lätt argumentera för att kriget i Irak är resultatet av en politik som Brzezinski själv varit med om att utforma. (Carterdoktrinen: USA är redo att använda militären för att skydda sina nationella intressen i Persiska viken om det behövdes).

Genom att reducera den amerikanska utrikespolitiken till en fråga presidenters personliga kvalitéer kan alla problem också lösa på ett enkelt sätt. Brzezinski vill se ett proffs i Vita Huset, som inte klantar till det och väcker världens avsky. Kanske tänker han på en Jimmy Carter som stödde Röda Khmererna efter att de begått sina massmord, och snart trettio år senare inte behövt förklara sig.

Second Chance Three Presidents and the crisis of American Superpower
Zbigniew Brzezinski
Basic Book

Inga kommentarer: