måndag, maj 28, 2007

Finlandssvenskar: ett folk som inte borstar tänderna


En höggravid bondkatt springer förbi oss på Strandgatan, stannar upp vid gatkorsningen och tittar noga åt höger och vänster. När hon försäkrat sig om att det inte kommer några bilar fortsätter hon.

Svenska katter brukar springa rakt ut och bli mos. Men så speglar katters beteenden ganska väl hur människorna är i trakten. Så länge det är rött går ingen Vasabo över gatan, även om det inte finns någon bil inom synhåll. Att cykla på trottoaren verkar däremot helt okey i finska Vasa, vilket inte skulle gå för sig i Stockholm.

Långsamt går ni också, men det är normalt: det finns statistik som visar att människors gånghastighet påverkas av storleken på samhället de bor i. I Paris brukar till och med gamla gummor skynda förbi mig.

Min fru visste redan innan planet landade i Vasa att ni finlandssvenskar inte är som vi sverigesvenskar. Hon känner ju till er sedan tidigare. I hennes bokhyllor trängs Edit Södergran med Märta Tikkanen, Merete Mazarella, George Henrik von Wright och Tove Janson. På TV har vi sett Mark Levengood och Stina Ekblad. Själv har jag läst Jörn Donner som jag antar är väldigt finlandssvensk.

Min fru föreställde sig att alla finlandssvenskar - utom Mark Levengood förstås - är renessansmänniskor. Och så kom vi till ett surmjölksdrickande folk som har sina bilar i stall och grottor. Och där kusken gör chaufförens jobb.

Men hon hade inte helt fel. Ni skriver dikter, spelar teater och gör lokalhistoriska efterforskningar lika ofta och bra som ni spelar ishockey. Få svenska teatrar kommer upp i samma klass som Wasa Teater. Antagligen finns det betydligt fler kulturföreningar än finlandssvenskar.

Den enorma kulturella aktiviteten förefaller inte hämma den österbottniska entreprenörsandan, som är på småländsk nivå. Därför blev varken jag eller min fru överraskade av att ni har en materiell standard som vida överträffar svenskens. Vi har till exempel noterat att de flesta som arbetar på Vasabladet - förutom den ordninarie bostaden även äger en villa i skärgården. I Sverige har bara en mindre del av befolkningen råd med hus i skärgården och då handlar det om stugor. Det verkar också som ni alla har egen båt. Och vi har hört att ni varje år arrangerar en venezianska afton i era skärgårdsvillor.

Min fru har full förståelse för att ni med era överdådiga vanor tar på er kostym för att bada. Men jag tror att hon missförstått detta. Att badkostym är populärt måste bero på er sexuella prydhet. Att ni kallar er sexpartner för en sexkumpan understryker med all önskvärd tydlighet att ni ser något kriminellt i sexualdriften. Om detta beror på ert lutherska arv vågar jag inte uttala mig om.

Men med tanke på att ni inte borstar tänderna är det fullt begripligt att driften kriminaliserats i era tankar. På Vasabladets redaktion hävdar personalen att de tvättar sina tänder men det är inte lätt att förstå hur det gå till såvida de allihopa har löständer. Hur det än förhåller sig är det inte sexigt.

Om finlandsvenskarna blir färre så är det inte underligt.

Inga kommentarer: