tisdag, maj 29, 2007

Låt lotten avgöra



Daumier: Vy över ministerbänkarna i prostitueradekammaren 1834

Det sägs att Tage Erlander själv tog emot alla telefonsamtal när han var statsminister. Om det är sant vet jag inte, men det är i alla fall ett uttryck för att politiker var närmare folket förr. Idag har statsministern sekreterare som läser och svarar på hans brev. Media har blivit viktigare än direktkontakt med väljarna.

Det finns säkert flera förklaringar till att många tycker att det uppstått en klyfta mellan väljare och valda. En är att sextiotalets kommunsammanslagningar gjort att det nu finns färre ingångar i politiken. Som en följd av det har det blivit mer uppenbart att politiker blivit en klass för sig. Det är väll ingen som tror att Britta Leijonborg eller Tomas Bodström blivit ministrar om det inte vore för att deras föräldrar varit det. I den nuvarande har i alla fall Carl Bildt en gång i tiden gift sig in i den moderata partitoppen.

Man kan invända att människor föds in i de flesta yrken, men att vara riksdagsman är inget yrke utan ett förtroendeuppdrag. De kotterier som lätt bildas av den sociala snedrekryteringen försvårar också nytänkande. Den svenska försvarspolitiken brukar till exempel utformas av en relativt liten grupp medelålders män med likartad socioekonomisk bakgrund. Den enda förändringen som sker är att de byter jobb med varandra. De kan gå från försvarsutskottet till försvarsberedningen till att bli utredare till att bli konsult åt försvarsindustrin. De är uppbundna av personliga och yrkesmässiga lojaliteter.

Enskilda personer kan bytas ut men systemet och dess värderingar lever vidare för den som vill bli hörd måste tala etablissemangets språk.

Klyftan mellan väljare och valda kan vara mer eller mindre stor men egentligen är det en naturlig följd av vårt politiska system: den är lika omöjlig att avskaffa som baksidan på ett mynt. Redan Aristoteles påpekade att val är en mer artstokraftisk än demokratisk princip. Så länge vi har val kommer vi att få en social snedrekrytering till valda församlingar.

För att förhindra det krävs att man avskaffar valen till politiska församlingar och i stället lottar ut mandaten. Det kan verka vågat men har uppenbara fördelar.

Man skulle få in svenskar som är födda utomlands, rörelsehindrade och sådana som är eller har erfarenhet av att vara arbetslösa. Man skulle få in ett urval när det gäller kön, ålder, utbildning, yrken som bättre överensstämmer med svenska folkets sammansättning. Ut åker de professionella knapptryckarna- in kommer människor med en bred erfarenhet från verkligheten.

Mot lottning (och direktdemokrati) brukar invändas att en modern stat är så mycket mer komplicerad att sköta än antikens Aten, men det har ju aldrig hindrat folk med bristfällig utbildning från att göra politisk karriär. Vår främsta finansminister, Gunnar Sträng hade bara sju års grundskola i bagaget och varken Göran Persson eller Carl Bildt orkade ta examen från universitetet.

I ett system där man lottar ut politiska ämbeten blir det svårt att göra skillnad på vanligt folk och politiker: allmänheten skulle få förbereda sig mentalt på att vem som helst kan få ansvar för landets, kommunens eller stadsdelens skötsel.

De som har ekonomiska resurser eller kontrollerar media förlorar alla möjligheter att påverka vem som får politiska mandat. Inga beslut behöver fattas av valtaktiska skäl och ingen politiker behöver säga något av partipolitisk hänsyn

1 kommentar:

Ia sa...

Prostitueradekammaren?