fredag, maj 25, 2007

Priset på ett liv



Det här är Buddy. Han är värd 20 gånger mer än en arab.


Sommarstorm över New York. De kommer ofta plötsligt. För en timme sedan var det soligt, nu är det som om någon kastar hinkar med vatten över fönstren. Det amerikanska vädret är som så mycket annat extremt.

Medan regnet hamrar på rutorna läser jag hur Jon Tracy, New York Times krönikör, ondgör sig över hur liten kompensation de civila irakier som dödades av amerikanska soldater ska få. Det gör många. 2000 dollar räcker väll knappt till en HD TV. De femtio sårade, som förmodligen behöver mer pengar, får inget. Tidigare utbetalningar till civila offer i Afghanistan och Irak har fått summor som räcker till en CD spelare.


Men vad är rimligt? En kvinna i Seatle fick för en tid sedan 45 000 dollar sedan någon dödat hennes husdjur. Djur är alltså värda mer än tjugo gånger mer än araber. Libyen tvingades betala 10 miljoner dollar per person för bombningen av Lockerby. Västerlänningar är alltså värda 5000 gånger mer än araber. Hur mycket skulle det bli om USA betalade 10 miljoner dollar för vart och ett av 500 000 irakiska barn som dog till följd av de amerikanska sanktionerna under nittiotalet?


Det är inte konstigt att man reagerar på hur olika liv värderas. Jag har själv skrivit om det tidigare. Problemet att man accepterar att dödande av civila blir mer acceptabelt om bara kompensationen blir större.
Vad säger det om ett samhälle när media vanligtvis är sparsam med att kommentera dödande men går igång på att man tycker att kompensationen är för låg?


Sanningen är att civila dödsoffer är en lika naturlig del av krig som stormar är en naturlig del av vädret. Civila dödsoffer har ofta varit en central del i krigsplaneringen.


Bombningarna och sanktionerna av Irak på nittiotalet var ett planerat folkmord. Det hade samma syfte som när Churchill beslöt att bomba sönder Tysklands städer. Genom att göra livet outhärdligt för civilbefolkningen hoppades man att antingen folket eller någon general skulle störta Hitler/Saddam. Delar av den irakiska motståndsrörelsen använder sig av samma strategi för att den USA vänliga ockupationsregeringen inte ska uppfattas som legitim av befolkningen. Krig är extremt men man kan inte säga att de mer osympatiska inslagen skulle vara misstag som behöver kompenseras.

Inga kommentarer: