måndag, juni 04, 2007

Skattetryck eller skattebas?


Vissa människors blodtryck har en tendens att gå i taket när de tänker på skattetrycket. Det kan man förstå. Skattetrycket är en otäck metafor som låser hela diskussionen.

Varför inte kalla det för något tryggare? Skattebasen låter bra. Den svenska skattebasen uppgår till 54 procent av BNP. Danmark och Frankrike är nästan lika utvecklade.

En del människor (många med ärvda pengar) menar att samhället inte kan fungera med en så utvecklad offentligt finansierad service. Det finns teorier och ekonomiska modeller som bevisar att skatterna verkligen utgör ett tryck som kväver ekonomin, och så finns det verkliga exempel som Danmark och Sverige. Utmärkt offentlig service, låg arbetslöshet, hög tillväxt, stort överskott i statens budget, och extremt stort överskott i vår handel med resten av världen.

Den som är intresserad av hur skattebasen används kan läsa Katarina Wizells utmärkta artikel i senaste numret av tidskriften Välfärd. På bara två sidor ger hon både en bra bild av hur basen används och väcker en del frågor.

Varför kallar man till exempel kostnaderna för utbildning för en utgift? Är det inte en investering att lära barn läsa och utbilda läkare och ingenjörer? När det privata företag programmerar en datorbokförs det som en investering så var i ligger skillnaden?

Och vad är det för företag som fick 48 miljarder i statliga bidrag år 2005, och varför verkar vår regering inte lika angelägen att skära ner på företagens bidrag som a-kassan?

Det tycks finnas fler sätt att minska skattebasen, utan att det behöver drabba vanligt folk. En skillnad mellan Sverige och många andra länder är att transföreningar ofta är skattepliktiga. Gör man till exempel försäkringskassans pengar skattefria (och sänker nivåerna med samma belopp) är det inte osannolikt att ytterligare 100 miljarder kommer att försvinna ur skattebasens bokföring. Man kan också tänka sig att de som har inkomster får rätt att dra av en summa som motsvarar barnbidraget, per barn, medan de som inte har skattepliktiga inkomster får barnbidrag som vanligt.

Skattebasen kan minskas långt under 50 procent, utan att det ska behöva påverka människors ekonomi det minsta. I teorin borde det få vissa människor blodtryck att sjunka rejält men jag misstänker att det inte är fullt så enkelt.



(Publicerad i Corren, där man ändrat "utvecklade" till "höga" (skatter), vilket visar att man kanske inte hajjat vad jag skrev om metaforernas betydelse.)

Inga kommentarer: