söndag, juni 24, 2007

Världen enligt Ekdal


Slösöndag efter midsommar. Jag plockar för en gång skull upp DN och läser Niklas Ekdals ledare En ny fördelningspolitik. Den ger fascinerade insikter i hur högern tänker. Ta verklighetsbeskrivningen:

"Det krävdes en aktiv vanskötsel av sanslösa mått för att bryta den goda utvecklingen på 1970-talet: abnorma skatter, hemgjorda balansproblem i ekonomin, diskriminering av svenskt ägande, klappjakt på företagare, hot om socialisering av näringslivet via löntagarfonder och förslumning av skolan."


Hur var det med oljekrisen då? Vilka svenska politiker eller skatters fel var det att koreanerna konkurrerade ut den svenska varvsindustrin? Hur kommer det sig att större delen av västvärlden upplevde samma problem som Sverige på sjuttiotalet, om nu krisen var hemmagjord?

"På kort tid har vi nu gått från att vara ett industrisamhälle till att vara ett service- och kunskapssamhälle. Stora sektorer har öppnats för internationell konkurrens, vilket betyder goda belöningar för vinnarna men allt tuffare villkor för förlorarna."


Sanningen är mer nyanserad. Exportens andel av BNP har ökat från 30 till 35 procent men andelen svenskar som verkar inom exportutsatta industrier har faktiskt halverats och är nu bara 20 procent! Det är alltså färre svenskar idag som direkt känner av konkurrensen på sina arbetsplaster än vad som var fallet för tjugo år sedan. (Läs Linda Weiss The Myth of the powerless State Cornell University press)

"I mångt och mycket rör det sig om teknik, som krympt avstånd och gett rationaliseringar. Samma dynamik som skapar det nya välståndet skapar också de nya klyftorna.

Det handlar inte om någon politisk konspiration. Mönstret var detsamma vid uppbrottet från jordbruks- till industrisamhället. Sociala skillnader uppstod i förändringen, skillnader som så småningom minskade genom en kombination av politiska ingrepp och ekonomiska framsteg."


Historiskt sett ser man ofta statens hand bakom ekonomiska förändringar. Det gäller allt från Enclosure rörelsen i England till den moderna bilismen. Vem tror att bilismen eller järnvägsindustrin uppkommit utan statliga regler och initiativ? På samma sätt är det inte svårt att hävda att det inte var mikroprocessorn eller sjunkande transportkostnader som orsakade den nya globaliseringen utan att den verkliga förklaringen är politiska beslut. Utan politiska beslut som Nafta eller de som tas inom WTO inga finns ingen globalisering. Det går allstå mycket väl att tala om en politisk konspiration. (Läs till exempel min intervju med den mexikanska ekonomen Arturo Guillén R).

"Traditionell fördelningspolitik har handlat om att ta från "de rika" och ge till "de svaga"."


Ja, fördelningspolitik är nästan definitionsmässigt att ta från de rika och ge till de fattiga, även om många politiska beslut faktiskt innebär en omfördelning från fattiga till rika. Alla som betalar skatt finansierar till exempel museer, men om man har entréavgifter blir det mest att de som har det bättre går.

Men fördelningspolitik kan också handla om att skapa en rättvisare och rimligare lönespridning.

Ekdal har missat, och det är väll en miss som ingår i tjänsten, att kärnan i den västerländska välfärdstaten inte handlar om omfördelning från rika till fattiga. Denna ”Robin Hood” funktion är en sidoaktivitet. Den stora delen av välfärdstatens arbete handlar om en ofördelning över tiden. Välfärdstatens huvudaktivet är en spargrisfunktion. Välfärdsstaten existerar av samma anledning som försäkringsbolagen men tar hand om de risker som privata intressen och marknaden inte vill eller förmår ta. Det är inte min åsikt, utan en tämligen okontroversiell slutsats av dem som forskar om välfärdstaten. Läs till exempel Nicholas Barr, The Welfare state as Piggy Bank - Information, Risk, Uncertainty and the Role of the State (Oxford University Press.

Trots att välfärdsstaten oftast förknippas med Robin Hoodfunktionen menar Barr att det egentligen är spargrisfunktionen är som är dess huvudsysselsättning. I Storbritannien tillhör 2/3-3/4 av statens utgifter spargrisfunktionen. Det innebär att välfärdsstaten kommer att fylla en funktion även om all nöd försvinner och alla medborgare utgörs av medelklass.

Den traditionella skildringen av det socialdemokratiska folkhemmet är mer reklam än informativ. Enligt både högern och vänstern lever vi i en Robin Hoodstat där man tar från de rika och ger till de fattiga. Det stämmer bara om man har ett kortsiktigt perspektiv. Av de 6,8 miljoner kronor som man i genomsnitt betalar i skatt under ett liv får man tillbaka mer än fyra femtedelar av pengarna, visar beräkningar från finansdepartementet (Se tidskriften Välfärd Nr 3 2005). Det är bara arton procent av skatterna som omfördelas.

Staten är som en spargris som finansierar det vi behöver när vi är för unga eller gamla eller sjuka för att själva kunna betala det. Under en livstid går det ganska jämt upp.

Och det mesta talar för att den de relativt små resurser som verkligen omfördelas mellan individer snarare borde beskrivas som en investering än utgift. Kostanden för ojämlikhet är enorma. Richard Wilkinson har sammanfattat mycket av forskningen i den utmärkta boken The impact of Inequality (The New Press).

Information är som det brukar heta, något någon försöker hålla hemligt. Annars är det bara reklam. Och DN:s ledarsida är i högsta grad exempel på det.

Inga kommentarer: