tisdag, juli 03, 2007

Al Gore mot imperiet



Skriftens republik har ersatts av TV-imperiet, läser jag i en ny bok med titeln The Assault on Reason. I TV- imperiet avgörs amerikanska val av trettio sekunder långa reklamsnuttar. Den som har mest pengar vinner valen, och då de redan valda ofta har bäst förutsättningar att skrapa ihop mest pengar blir de nästan alltid återvalda. Kandidaterna är naturligtvis tvungna att anpassa sin politik efter vad de största bidragsgivarnas önskemål -- ofta storkoncerner - i stället för att lyssna på allmänheten.

Amerikaner tittar i genomsnitt på TV i fyra timmar och trettiofyra minuter varje dag. Det är 90 minuter mer om dagen än snitten i resten av världen. Det innebär att tre fjärdelar av all vaken disponibel tid (då de inte klär sig, pendlar osv) spenderas framför burken.

Mycket tyder på att TV tittandet påverkar oss på ett djupare sätt än vi är medvetna om. En individ som tillbringar fyra och en halv timme framför tv har sannolikt en hjärnaktivitet som skiljer sig från den som läser fyra och en halv timme om dagen.
Människan styrs av känslor som hon sällan är medveten om. Hjärnans förbindelser från det känslomässiga centret till det kognitiva är starkare än förbindelserna mellan det kognitiva till det känslomässiga.



Upprörande bilder passerar inte språk eller analysdelarna av hjärnan, vilket leder till att vi ofta fattar snabba beslut baserade på en känslomässig reaktion, vilket också förklara varför politisk TV reklam har så stor genomslagskraft. Folk som regelbundet tittar på TV tror att de städer de bor i är farligare än vad de är. Kriminaliteten kan gå ner, men TV visar ändå mer av den då det ökar tittarsifforna, menar författaren som låter som väl avvägd mix av mediakritiker som Neil Postman och Marshall McLuhan, framstående neurobiologer, upphovsmännen till den amerikanska kostitutionen, och en drös samtida akademiker från olika discipliner.
På nästan trehundra sidor går författaren på så här och använder resultat från de senaste årens hjärnforskning med antika filosofer för att ge sin syn på vad som är fel med dagens Amerika.

Det är ofta mästerlig populärvetenskap, holistiskt, satt i en personlig kontext och jag kan inte bestämma mig för vad som känns mest underligt. Är det att bokens författare, Al Gore, lyckas förena två egenskaper som många idag anser vara lika oförenliga som vatten och eld: att vara politiker och intellektuell? Eller är det att Gore inte låter mycket mindre radikal än USA-kritiker på yttersta vänsterkanten?
Men det finns en förklaring. Al Gore som förlorade presidentvalet mot George Bush trots att han fått en halv miljon röster fler röster än denne har försäkrat att han aldrig mer kommer att kandidera. Han kan alltså skriva vad han tycker, utan att oroa sig för att förlora näringslivets ekonomiska stöd.

The Assault on Reason är en imponerande kritik av bland annat Bush miljöpolitik, manipulationer av den amerikanska konstitutionen, kriget i Irak, och det så kallade kriget mot terrorismen.

Går i veckans Tidningen Kulturen

Inga kommentarer: