torsdag, juli 19, 2007

Sionist och Sverigedemokrat

En gång försökte jag debattera Israel med några finska sionister som mest verkade intresserade av att få veta om jag var jude eller inte. Jag sa att min nationalitet har lika lite betydelse för mina argument som kön eller frisyr. Men kanske har de ändå en större poäng än vad jag insett.

Hur vore det om jag erbjöd svenska judar 50 000 kronor var för att flytta till Israel? För att veta hur de ska reagera skulle nog de flesta vilja veta vem jag är. Resonemanget är inte så krystat som det kanske låter. Något liknande händer just nu: rika sionister har erbjudit iranska judar 5000 pund var om de flyttar till Israel. Det är en story som inte intresserar media. Men om den iranska regeringen erbjudit sitt lands judar pengar för att lämna landet hade alla sagt att det var ett utslag av antisemitism. I båda fallen handlar det om att någon ska betala för att bli av med judar. Både antisemiter och sionister är överens om att judar inte ska vara där de är utan någon annanstans. Sionisterna vill att detta annanstans ska vara Israel, medan antisemiter ibland vill slå ihjäl dem, och ibland verkar nöjda så länge flyttar till något annanstans. Antisemitism och sionism är ideologier som ligger varandra nära.

Historien om den första svensk som fått Herzel priset för ”exceptionella insatser för Israel och Sionismen” är intressant i det här sammanhanget. En kort tid innan World Zionist Organization skulle överlämna priset insåg man att mannen, Ted Ekeroth, också var aktiv i högerextremistiska Sverigedemokraterna. Man försökte få honom att lämna partiet. Ekeroth kommenterade det själv i DN: ”Är man sionist är man judisk nationalist. Då måste man även acceptera den svenska nationalismen.”
Och det har han helt rätt i. Det obehagliga med Sverigedemokraternas och sionisternas nationalism är dock att den bygger på rasism. Men är man svensk rasist så bör man acceptera judisk rasism.

Inga kommentarer: