lördag, september 15, 2007

Början på historien?


Attacken den elfte september 2001 lämnade New York som en jätte utan tänder. Men attacken förändrade mer tidsuppfattningen än rummet. Plötsligt tog historien fart igen. En del intellektuella på högerkanten hade fått för sig att historien tagit slut när kalla kriget var över och Sovjetunionen upplöst. Visst skulle man behöva nya kalendrar även i fortsättningen men den ideologiska och geopolitiska striden var över. Liberalismen och kapitalismen hade segrat: vi levde redan i det högsta och sista steget i mänsklighetens utvecklingshistoria. 1991 var slutet på historien.

Men tio år efter att historien dödförklarats och liberala ideologer utropat sig själv som segrare kom en attack mot imperiets hjärta: World Trade Center och Pentagon. Plötsligt stod det klart att alla inte ansåg att den liberala kapitalismen under amerikansk ledning var det enda möjliga alternativet.

Nu är det sex år sedan historien tog en rivstart igen och den här typen av analyser är rätt vanlig både i nord och syd, och oberoende av var man står politiskt. Den kan också sägas vara riktigt då den förmodligen avspeglar hur de inblandade faktiskt tänker. Men hur väl detta tänkande verkligen motsvarar det som händer är mer osäkert. Det är i alla fall slående hur väl kampen mot terrorismen sammanfaller med stormakternas kamp om världens sinande energiresurser.

De senaste sex åren skulle kunna beskrivas som att USA och Al-Qaida bedriver ekonomiska krig i olika syften. Det amerikanska kriget mot terrorismen kan ses som ett retoriskt krig som syftar till att rättfärdiga USA:s geopolitiska ambitioner, som inte har något med allmänhetens säkerhet att göra.

Med terrorismen som förevändning har man kunnat ta en rad drastiska steg för att öka sin makt över världen. Det handlar till exempel om baser i centralasien, ockupationen av Irak, ökad kontroll över det internationella banksystemet och massiv kontroll av världens tele och internetkommunikation. Hotet från Al-Qaida spelar också samma roll för USA att behålla sitt inflytande över de rika gulfstaterna som hotet från Sovjetunionen en gång. Det är ett lukrativt samarbete som går ut på att USA garanterar oljediktaturernas säkerhet, mot att dessa bland annat regelbundet köper enorma mängder amerikanska vapen.

Det nätverk som brukar kallas för Al-Qaida bedriver har naturligtvis inga möjligheter att besegra USA militärt. Al-Qaida talar om att USA ska besegras på samma sätt som man var med om att besegra Sovjetunionen, men det är ingen militär konfrontation. Vad al-Qaida än säger så besegrades Sovjetunionen inte militärt i Afghanistan (Det tog gerillan flera år att störta den proryska regeringen i Kabul till och med efter det att ryssarna lämnat landet). Det motstånd man möter i Irak kommer till 99 procent från inhemsk gerilla och de problem USA har är mer politiska och ekonomiska än militära.

Det al-Qaida kan lyckas med är att bidra till att luften går ur den amerikanska ekonomin, på samma sätt som ryssarnas krig i Afghanistan påskyndade Sovjetunionens ekonomiska sönderfall. Även om USA på många sätt naturligtvis är rikare och effektivare än det gamla Sovjetunionen så finns det också likheter. I båda fallen handlar det om stormakter som överanstränger sina ekonomiska resurser för vinna geopolisk makt. Den största skillnaden är annars att USA genom dollarns ställning som världens referensvaluta har nästan obegränsad tillgång till krediter.

Hur länge ett system där den dominerande makten lever på det andra producerar kan existera är dock osäkert. En kombination av USA oförmåga att hålla oljepriset nere och konkurrera på världsmarknaderna (man har ett handelsunderskott på runt 800 miljarder dollar) innebär att vissa länder bygger upp enorma dollarreserver. Även om ingen vill tala om det så fjärrstyrs i praktiken dollarkursen av Pekin. Kommunistkina har köpt på sig amerikanska stadsobligationer för 1000 miljarder dollar. Men det är bara början: allt högre råvarupriser och exportöverkott gör att Kina och andra länder kommer att samla på sig kapital som hotar Amerikas ställning i världen.

Tidigare nöjde man sig med att köpa amerikanska statsobligationer, men nu letar sig allt mer kapital ut på världens börser. Dubais statliga investmentfond som vill köpa Stockhomsbörsen OMX är ett bara ett exempel. Idag har den här typen av statliga fonder tillgångar på 2500 miljarder dollar, men enligt en studie av Morgan Stanley kan deras tillgångar ha ökat till 12 500 miljarder dollar redan år 2015! Kommunistkina har förklarat att man kommer att lägga 300 miljarder dollar om året på ut länska investeringar (privata kinesiska utlandsinvesteringar är däremot hårt reglerade). Det är tillräckligt för att köpa upp de 40 största franska börsbolagen på bara fem år.

Här kan vi börja se slutet på dagens globalisering och den amerikanska dominansen. Liksom många andra tidigare imperier visar det sig att det på lång sikt kostar mer för amerikanerna att basa över världen än man tjänar på det. Ska USA och Europa låta andra stater förstatliga västvärldens industrier eller måste man reglera kapitalet? Kanske kan man se det som början på en ny början.

Inga kommentarer: