torsdag, september 20, 2007

Fallet Lars Vilks



En bekant till mig visar ett femvånings hyreshus han ritat. Hakkorset är på många sätt en idealisk form att bygga hyreshus på förklarar han. Bästa formen i händelse av jordbävningar är cirkeln men det blir billigare att bygga i fyrkanter då allt material tillverkas så. Bryter man av fyrkanterna så får alla lägenheter ljus, vilket är viktigt då huset ligger i ett land där elen är dyr. I Sverige är det förmodligen olagligt att bygga ett hakkorsformat hus.

Fallet Lars Vilks har rört om i den mediala grytan de senaste veckorna. De flesta som i yttrandefrihetens namn tycker att det är okey att trycka Vilks teckning av profeten Muhammed som hund lyckas med konststycket att vara för en en begränsad yttrande och tryckfrihet på andra områden. En av de få som i alla fall är konsekventa är Lars Vilks, som på Ing-Marie Frodmans uppmaning också tecknat en modern judesugga. Ingen svensk tidning verkar dock intresserad av att trycka Vilks judesugga.

Vår yttrande och tryckfrihet är inte konsekvent. Muhammed som hund anses vara ett sätt att lära muslimer värdet av yttrandefrihet, men att bära ett hakkors är hets mot folkgrupp. Att uppmana folk att bomba Vilks är olagligt, men att till exempel propagera för ett krig mot Iran är inga problem.

Den som bryter mot våra kulturella tabun kan räkna med att straffas, men när det gäller andras tabun försvarar vi yttrandefriheten.

Och medan media skriver om ett dödshot mot Vilks, som det är oklart hur verkligt det är, så är det helt stumt om att Israeliska stridsflygplan nyss bombade Syrien. Ett diffust hot mot en privatperson har uppenbart större nyhets och debattvärde än när ett land faktiskt attackerar ett annat. Någonting är konstigt i pressfrihetens Sverige.

(Kristanstadsbladet, Arbetarbladet)

Mer om den svenska yttrandefriheten och hetsen mot muslimer här och här och här.

5 kommentarer:

Urpo sa...

Pierre, hur menar du med att vi skulle vara månare om yttrandefrihet gentemot andra kulturer. Är det inte alldeles tvärtom. Kristna har fått stå ut med både Piss-Jesus på Moderna museet och Ecce Homo i Uppsala domkyrka och blivit hånade av kultureliten när de protesterat. Pastor Gren kallas homofob men imamer får vara hur homofoba som helst. Förklara!

Pierre Gilly sa...

Det verkar som vi är mer mån om yttrandefriheten när det gäller andra kulturers tabun än våra egna. Visst finns absurda exempel där man vill censurera bibeln eller kristna (om homosexualitet som du påpekar), men religion och homosexualitet är inte längre ett kulturellt tabu i Sverige.

Idag är det politiskt korrekt att vara positiv till homosexualitet men att visa barn och ungdomar i sexuella situationer är tabu. Så är det till exempel inte i Japan där man inte skäms för att sexualisera 12 åriga flickor.

Min poäng är bara att vi bör vara konsekventa. Om vi vill tillåta bilder som sårar muslimer så bör vi också tillåta barnpornografi.

Pierre Gilly sa...

BTW: Hej. Såg precis att du måste vara Urpon jag känner. Hälsa Lennart från mg om du får tillfälle.

Urpo sa...

Vilka vi menar du när du talar om att vi ska vara konsekventa? Vi lever i ett heterogent samhälle med olika kulturer och tabun. Var och en är ju konsekvent gentemot sin kultur eller religion. Några tjejer badar topless på badhus i Uppsala och som ett led i kvinnokampen anmäler de till DO, när de blir ombedda att klä på sig. Andra tjejer kämpar för att få bära slöja i skolan. Vems värderingar ska styra? Ska staten stifta lagar som tar hänsyn till olika grupper. Modena och tabuna växlar mellan olika grupper och i olika tider. På 70-talet vimlade badstränderna av toplessbrudar. I dag ser du inga. Ska vi låta staten stifta lagar som inskränker yttrandefriheten till fromma för vissa grupper och för vissa moden? Eller är en oinskränkt yttrandefrihet viktigare?

Pierre Gilly sa...

De som idag är för att tidningar publicerar bilder på Muhammed som hund bör vara konsekventa, och också vara för till exempel antisemitiska teckningar. Jag diskuterar inte vad svaret bör vara: jag vänder mig dubbelmoralen.

Jag är iofs för en större yttrande och informationfrihet än vi har idag, men debatten förs som om vi hade en absolut yttrandefrihet, vilket är långt ifrån fallet. Det är samma skitdebatt som när man talar om globaliseringen: man låtsas att debatten står mellan de som är emot frihandel och de som är för. I verkligheten regleras frihandeln av tusentals sidor regler. Det finns ingen som vill kasta dem i papperskorgen. Det man är oense om är tusentals detaljer i den så kallade frihandeln.

Det finns ingen absoluta svar på någon av frågorna. Det är väll till exempel knappast någon som vill att mordhot ska skyddas av yttrandefriheten. Samtidigt är det lagligt att skriva att man tycker att iran borde bombas med kärnvapen även om en miljon människor kommer att dö. Det går inte ihop.