lördag, september 08, 2007

Omoderne Odenberg

Förr var propagandan viktig. Idag är smart lagstiftning viktigare.

Jag kan inte låta bli att känna lite sympati för avgångne försvarsminister Mikael Odenberg. Visserligen delar jag inte hans önskemål om försvarsanslaget, men det är trevligt att en minister som omväxling kan avgå på grund av en politisk fråga i stället för fiffel och fusk.

Odenberg tog strid för en av högerns traditionella frågor. Försvaret, nationen, kungen, gud och familjen var en gång den hårda kärnan i högerns världsbild. Gårdagens höger var ingen höjdare men den stod i alla fall för begripliga värden. Odenberg är lika omodern som Don Quijote. Dagens kamrerhöger verkar mest tro på marknaden, globaliseringen, nedskärningar, värdet av att satsa på sig själv och sänkta skatter.

Även om det är trevligt med en försvarsminister som anser att det finns en gräns för hur mycket pengar man kan skära ur försvarsbudgeten så finns det intressantare frågor.

Om Odenberg hade avgått för att han ville få hem de svenska soldaterna från Afghanistan eller hade åsikter om vår så kallade alliansfrihet så hade det varit en riktig politisk strid. Då hade det handlat om politikens innehåll. Nu kan man sammanfatta det med att Odenberg tror att vi behöver två kronor för att slåss utomlands, medan finansministern tycker att en krona kan räcka.

Annars är den svenska politiska eliten oerhört konformistisk. I de stora frågorna är man nästan alltid enig om politikens inriktning, men man kan träta om teknikaliteter. Och när eliten är enig om målen blir det ofta så att media inte talar om det, vilket förklarar att de mest avgörande politiska besluten i stort sett är okända för allmänheten. Faktum är att nästan alla stora beslut de senaste trettio åren har tagits mer eller mindre bakom ryggen på svenska folket.

Ta Riksbankens självständighet. Om det är svenska folket som bestämmer i Sverige, hur kan då riksdagen överlåta den monetära politiken åt en grupp människor som inte är folkvalda eller ens är ansvariga för de folkvalda? Om det är en vettig princip så skulle man ju också kunna göra skoldepartementet eller socialstyrelsen självständiga.

Riksdagens självständighet är ett exempel på hur man skräddarsyr institutioner och lagar på ett sådant sätt att de bara kan producera en viss politik (nyliberal) som framtida politiker inte ska kunna ändra på så lätt.

Ett tredje exempel på stora institutionella förändringar som riksdagen har beslutat om halvt i hemlighet är den nya kommunallagen. Det är den som bland annat gjort att delar av svensk äldreomsorg idag sköts av vinstdrivande företag.

Det är lätt att argumentera för att den nya kommunallagen haft betydligt större inverkan på folks liv än EU, men någon folkomröstningen om den har vi inte haft. Frågan är hur många som ens känner till den. Nu är det här tyvärr inget specifikt för Sverige. Den europeiska politiska eliten har oftast kunna driva igenom det man vill utan hänsyn till opinionen.

För två år sedan sa Frankrike och Nederländerna nej till EU-konstitutionen. Nu har det i stället kommit ett EU-fördrag som man tänker driva igenom i oktober. Men det är bara tio av 250 punkter i fördraget som skiljer sig från konstitutionen. Det har tankesmedjan Open Europe visat.

Tyvärr kommer ingen minister att avgå i protest mot att Sveriges regering och riksdag lämnar över ännu mer makt till Bryssel i oktober.

Kanske tycker en och annan minister att det är lite tråkigt det här med självständigheten, men det finns ju positiva sidor också. EU-fördraget gör det lättare att bedriva en nyliberal politik. EU-domstolen har redan sagt nej till våra regler för internethandel med alkohol.

Det nya EU-fördraget är ytterligare ett sätt att göra klassisk socialdemokratisk politik olaglig.

Har gått i kristianstadsbladet

Inga kommentarer: