lördag, oktober 27, 2007

It's the oil, stupid


För några veckor sedan förklarade de tre ledande demokratiska kandidaterna i det amerikanska presidentvalet att de inte kunde lova att dra tillbaka trupperna från Irak innan år 2013. För de väljare som av någon anledning fått för sig att demokrater är emot kriget i Irak kom det som en överraskning.

De fem största amerikanska vapentillverkarna (formellt sett de anställda) visste förmodligen bättre eftersom de redan gett demokraterna mer i kampanjbidrag än republikanerna. Allra mest har Hillary Clinton fått.

Det är inte konstigt att de demokratiska kandidaterna signalerar att de är emot kriget, då det är vad väljarna vill höra. Att Hillary Clinton eller någon annan framtida demokratisk president verkligen skulle avsluta ockupationen är däremot osannolikt.

Irak har oljereserver på 115 miljarder fat. Det är fem gånger mer än USA. Därtill uppskattar man att det finns ytterligare mellan 220 och 300 miljarder fat olja som ännu inte hittats. Med dagens marknadspris innebär det att den irakiska oljan är värd 30 000 miljarder dollar. De 1000 miljarder dollar man satsat på att invadera och ockupera Irak är alltså inget jämfört med vad som står på spel.

För att komma över denna ofantliga rikedom har USA skrivit en ny oljelag som man vill att Iraks parlament ska anta. Den lämnar över nästan all olja till västerländska bolag, de närmaste trettio åren. Det statliga irakiska oljebolaget kommer bara att kontrollera 17 av 80 oljefält och inga av de som öppnas i framtiden (siffrorna kommer från Jim Holt, London Review of Books).

Förutsättningen för detta är dock naturligtvis att USA även i fortsättningen kontrollerar Irak militärt, vilket förklarar varför man byggt fem permanenta militärbaser, och en amerikansk ambassad i Bagdad som är som en stad i staden.
Om USA lämnar Irak så finns det inget som hindrar att irakierna skriver om oljelagen så att de själva får större delen av vinsten från sina naturresurser. Så gör stater som är självständiga på riktigt.

Nu vet vi att allt tal om Irakiska massförstörelsevapen var en ploj för att förbereda allmänheten på krig. Ett par år innan USA attackerade Irak förklarade Rikard Perle, som varit en av arkitekterna bakom Bush utrikespolitik, för en vän till mig att USA skulle invadera Irak. I veckan åt min vän lunch med Perle igen, som nu berättade att Bush kommer att anfalla Iran innan presidentvalet.

Även om det är oklart hur stor insyn och inflytande Perle har idag i Vita Huset tyder mycket på att beslutet att attackera Iran är fattat. Flyg och missiler är redan på plats. Allt som behövs är ett nytt svepskäl.

Bush har inte riktigt lyckats övertyga allmänheten om att Iran snart kommer att hota världen med kärnvapen. Chefen för Internationella Atomenergikommisonen IAEA, Mohammed El Baradei, sa också nyligen till Le Monde att det skulle ta tre till åtta år för Iran att bygga en atombom, OM, Iran bestämmer sig för det.

Men Bush har bråttom. Nu heter det att Iran förser Al Qaida och andra grupper som bekämpar USA i Afghanistan och Irak med vapen. Fördelen med det påståendet är att det inte finns några internationella inspektörer som kan granska det. (Fast Afghanistans utrikesminister Rageen Dadfar Spanta har sagt att han inte har några bevis för att Iran beväpnar talibanerna).

Idag har Afghanistan och Irak regeringar som står nära Iran. Man har påbörjat ett omfattande ekonomiskt och säkerhetspolitiskt samarbete. Tidigare styrdes de av länder som var fientliga till Iran. Är det rimligt att tänka sig att Iran skulle försöka destabilisera sina nya vänner?

Och är det rimligt att tänka sig att USA verkligen vill ha stabilitet? Skulle Iraks regering tillåta amerikanska trupper om kriget tog slut?

Sanningen är att Iran är ett problem för att man är en stabiliserade kraft i en region där USA behöver hålla våldet puttrande för att motivera sin närvaro. Iranska investeringar i Irak är ett större hot mot USA än den iranska militären vars budget är ungefär lika liten som Sveriges.

Kriget i Irak kommer att vara länge och sprida sig. Även om USA idag inte kan invadera Iran och byta ut dess ledare, så kan man bomba sönder landet på några timmar. Sedan kan man använda sanktioner för att hindra Iran från att reparerar skadorna.

USA har investerat 1000 miljarder dollar på att säkra den irakiska oljan. Ju mer pengar man lägger i det irakiska projektet, destå svårare blir det att dra sig ur. Det handlar om att vinna eller förlora: det finns inget mellanläge.

1 kommentar:

Johan Dahlin sa...

Vore bra med lite källhänvisningar:

Hur mycket olja finns det irak?
http://www.brookings.edu/papers/2003/0512globalenvironment_luft.aspx

Dagens oljepris, som inte riktigt är 100 USD per fat:
http://www.wtrg.com/daily/crudeoilprice.html