söndag, oktober 21, 2007

När bra journalistik blir propaganda





En annan folkmordsförnekare: Israels president Shimon Peres. Enligt Peres och många andra ledande israeliska politiker var det inget folkmord (genocide) när Turkiet dödade 1,5 miljoner armenier under första världskriget.



Många har spekulerat i att USA snart kommer att attackera Iran. Den amerikanske journalisten Seymour Hersh har skrivit om det flera gånger, nu senast i en artikel i The New Yorker. Artikeln bygger på samtal med källor som befinner sig högt upp i Pentagon och Bush-administrationen.

Det är utmärkt journalistik, även om man aldrig kan veta vad Hershs källor har för syften. Här finns en paradox. När journalister som Hersh gör sitt jobb och rapporterar om krigsplanerna finns det en risk för att de samtidigt blir delaktiga i de psykologiska förberedelserna för kriget. Hershs läckor bidrar till att avdramatisera det kommande kriget. När det bryter ut kan förståsigpåarna koncentrera sig på att förklara varför det var oundvikligt.

Precis som inför Irakkriget har man inte snålat när det gäller att sprida upprörande uppgifter. Iran är ett land som förtrycker kvinnor och homosexuella, vill utplåna Israel och USA, skaffa kärnvapen, attackera Europa med missiler eller kanske av rent religiösa skäl påskynda jordens undergång.

Då allmänheten inte riktigt verkar tro på att Iran snart kommer att ha kärnvapen och attackera Israel eller något annat land har Washington bytt melodi. Tidigare var frågan: Hur länge dröjer det innan Iran har kapacitet att bygga kärnvapen? Nu har man istället, som Hersh påpekar i sin artikel, allt mer omformulerat kriget i Irak till att vara en strategisk kamp mellan USA och Iran. När USA börjar bomba Iran kan Bush säga att man redan har befunnit sig i krig mot Iran i flera år, det handlar bara om att skydda amerikanska soldater.

De frågor Washington vill att media ska ställa i dag är: Hur allvarlig är Irans inblandning i Iraks och Afghanistans affärer? Hur mycket destabiliserar Iran Irak?

Vad de bägge frågorna har gemensamt är att man måste dra slutsatsen att Iran är boven, hur man än svarar. Det grundläggande antagandet är att Iran inte har rätt till något inflytande i Irak och Afghanistan, att eventuella iranska vapen som dyker upp i Irak har en destabiliserande inverkan (till skillnad från amerikanska).

Ett skäl till att många inte ser propagandan är att man utgår ifrån att propaganda är lögn, när den oftare bygger på halvsanningar, på att man sätter saker och ting i en helt tokig kontext och att man utelämnar uppgifter.

Ett annat är att man tror att propaganda bara handlar om att få folk att byta åsikt, när den oftare strävar efter att förstärka redan existerande föreställningar och aktiva känslor.

Krigspropaganda har några enkla komponenter som ständigt återkommer. Först låter man en individ representera hela nationen. I det här fallet valde man president Mahmoud Ahmadinejad. Han har visserligen ingen makt över någon av de frågor som väst säger sig vara intresserade av: kärnkraftsprogrammet, utrikespolitiken eller armén, men sådana detaljer kommer allmänheten aldrig att få höra.

All lyckad propaganda måste också spela på etablerade föreställningar och fördomar. Därför bygger propagandan mot Iran på en latent rasism. Precis som Saddam Hussein tidigare framställs Ahmadinejad som en irrationell, fanatisk oriental som man inte kan resonera med.

För att kunna framställa honom som en farlig fanatiker krävs att man systematiskt tillämpar ett av propagandans viktigaste vapen: utelämnandet. Trots att Ahmadinejad flera gånger talat om förintelsen utan att förneka den, presenteras han fortfarande nästan utan undantag som förintelseförnekare. Om man är rädd för att förintelseförnekandet kan bli vanligt som en följd av att av Ahmadinejad en gång förnekat det, borde man ju istället lyfta fram att han nu flera gånger har sagt att det hänt. Om syftet är att skrämma allmänheten gör man dock rätt i att fortsätta att beskriva honom som en förnekare.

Det är också intressant här att media systematiskt vägrar att tala om andra kända förintelseförnekare. I likhet med en stor del av den israeliska politiska eliten vägrar Israels president Shimon Peres att erkänna Turkiets folkmord på armenierna under första världskriget. Peres och andra israeliska politiker är mer måna om Israels goda relationer med Turkiet än av den historiska sanningen. Det är uppenbart att Ahmadinejad inte är den enda politiker som på ett osmakligt sätt politiserat ett folkmord.

Inga västerländska politiker eller journalister talar dock om hur osmakligt det är av Israels president att förneka folkmordet på armenierna. Och inga journalister hängde efter Shimon Peres när han besökte FN senast för att fråga honom om det.

En förutsättning för att propagandan ska fungera är att nästan alla som deltar i den offentliga debatten bygger på andra-, tredje- eller fjärdehandsuppgifter. Någon på en västerländsk nyhetsbyrå översätter delar av Ahmadinejads tal, och skriver en kort artikel om det. Artikeln översätts till svenska, kortas, och skrivs ibland om av TT eller någon tidning. Det mesta som sedan skrivs på ledar- och debattsidor bygger på den här filtrerade och redan kommenterade informationen.

Det här sättet att producera nyheter ger väldigt mycket makt åt den som är närmast nyhetskällan och små möjligheter åt proffstyckare att göra en självständig analys.

Ibland behöver man inte ens ha tillgång till Ahmadinejads tal för att förstå att hans uttalanden redigeras på märkliga sätt. Den 5 oktober hade till exempel Svenska Dagbladet en notis med rubriken "Ahmadinejad i ny attack mot Israel".

"I ett tal i samband med den så kallade Jerusalemdagen lovade Ahmadinejad att krossa den judiska staten", stod det. Notisen var signerad TT-AFP. Läser man AFP:s ursprungliga telegram ser man dock att det ord TT översatt till krossa var "abolish". Och om abolish ens motsvarar det persiska ordet är svårt att veta.

Hur den judiska staten ska "krossas" förklarar man inte, men då man påminner om att vissa länder misstänker att Iran försöker skaffa kärnvapen kan läsaren själv fylla i resten. Krossa för tankarna till krig, abolish/avskaffa är en administrativ åtgärd. Det är ett ganska typiskt exempel på hur man förvränger förståelsen av en text genom att placera den i fel kontext.

Det är intressant att jämföra AFP-TT-texten med den iranska nyhetsbyrån IRNA, som ger en helt annan bild av talet. Där heter det att Ahmadinejad förespråkat en folkomröstning där alla palestinier ska få delta. Och eftersom palestinierna är i nära nog majoritet skulle det naturligtvis innebära slutet för Israel som en sionistisk stat.

Publicerad i Stockholms fria Tidning

4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Var det inte så att der Führer själv pekade på det bortglömda folkmordet på armenier som exempel på att man skulle kunna göra av med judarna utan att omvärlden skulle bekymra sig alltför mycket om det? Jag har bladat i mina böcker men inte hittat uppgiften, men det kan ha varit i något av hans kända "bordssamtal".

Pierre Gilly sa...

Det låter troligt. Och han fick ju nästan rätt också. När förintelsen under andra världskriget pågick var det i stort sett ingen som brydde sig. Även om förintelsen sedan användes i avnazifieringen i Tyskland så blev det stort efter 1967 när Israel krossat Nassers Egypten, menar Chomsky.

Björn Nilsson sa...

När jag skrivit första inlägget kom jag på att det finns ju nyare hjälpmedel: googlade på +hitler +armenia och fick en hel del av historien via Wikipedia.

Uppenbarligen är det en het potatis där turkar förnekar och armenier hävdar att citatet är riktigt. I USA och Tyskland verkar man dock anse att Hitler verkligen retoriskt frågade om någon talade om förintandet av armenierna längre. Hitler talade veckan innan Andra världskriget bröt ut. Specifikt handlade det om att nu jävlar skulle man utrota polacker. Det är kanske därför det inte uppmärksammats så mycket. Alla har ju letat efter ordern om att utrota judarna medan andra grupper inte uppmärksammats så mycket.

Then französke-kocken och pasteybakaren sa...

Pierre: Även Norman Finkelstein skriver om det där 1967 fenomenet i sin "Förintelseindustrin".