lördag, oktober 06, 2007

Stanken från Rosenbad


Att bevaka Sveriges regering nu för tiden måste vara lite som att jobba i en ladugård. Första dagen är stanken outhärdlig, men sen vänjer man sig. Besökare kan rynka på näsan men en ladugård ska ju lukta skit. På samma sätt finns det de som menar att skandaler och oegentligheter är den politiska processens slagg. Håll för näsan och gå vidare, men kom inte och kräv att det måste städas.

Efter ett år med Fredrik Reinfeldt vid makten verkar det som om både journalister och allmänhet är så pass vana vid stanken från Rosenbad att de inte reagerar lika mycket längre.

Det började med att kulturminister Cecilia Stegö-Chilo och handelsminister Maria Borelius tvingades avgå. Det var berättigat, trots att deras fiffel var mindre allvarligt än det som skulle komma fram senare.

Handelsminister Ewa Björling är kvar i regeringen trots att hon tycker att bygglagen inte gäller henne och att grannens tomt är lämplig som soptipp. Inte ens hennes partikamrater i Ekerö försvarar henne. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kunde hålla sig kvar i regeringen efter att det blev känt att hans MBA var en låtsasutbildning. I USA är det ett brott att skylta med en falsk utbildning. Den som gör det kan hamna i fängelse, men i Sverige är det inte så allvarligt, tycker statsministern.


Här finns två tydliga tendenser: skandalerna blir allt allvarligare, men trycket på att fifflarna ska avgå minskar.

Odell-Carnegieaffären kan verka teknisk och tråkig, men den är helt klart värre än alla andra affärer tillsammans. Finansinspektionen har riktat kraftig kritik mot Urban Funereds arbete i Carnegie. Funered var den som skulle se till att Carnegie följde lagar och regler, vilket Finansinspektionen menar att man inte har gjort. Carnegie har gett Stockholmsbörsen felaktig information om sitt resultat för 2005, 2006 och första kvartalet 2007. Den här typen av fusk kan få allvarliga konsekvenser för svensk ekonomi om den tillåts breda ut sig.


Men det är inte allt. Det finns en skrämmande omständighet som skiljer Odell-Carnegieaffären från regeringens tidigare kriser: Finansinspektionens kritik var känd innan finansmarknadsminister Mats Odell gav Urban Funered jobbet som statssekreterare. Den som kritiseras av Finansinspektionen och fortfarande jobbar inom det privata näringslivet har inget annat val än att avgå. Ingen vill göra affärer med fifflare. Ingen vill köpa aktier i ett bolag som enligt Finansinspektionen inte följer reglerna.

I den politiska världen gäller dock inte samma regler. Med den logik som råder i borgerlighetens Sverige 2007 verkar inkompetens, fiffel och försummelser vara en merit. Därför har Mats Odell utsett Funered till statssekreterare i samma departement som ska hålla kontakten med Finansinspektionen. Räven ska vaka över hönshuset.

Allt det här vittnar om en politisk kultur där man gör karriär, inte på grund av hur kompetent man är utan efter vilka vänner man har. Vem du lekt med i sandlådan, vem du gått i skolan med, vem du umgås med och vem du har ihop det med är viktigare än dina kunskaper. Och inkompetenta människor har en tendens att utse minst lika inkompetenta medarbetare. Är det någon som tror att Jan Björklund skulle befodra en ny Bertil Ohlin om en sådan kunde hittas i folkpartiet?

Nu har Urban Funered fått gå, men hur blir det med Mats Odell, som ville ha räven i hönshuset?

Publicerad i Stockholms Fria Tidning
Några tidigare krönikor om regeringen: Sniglar i regeringen Omoderne Odelberg Vad har hänt med den svenska högern?

Inga kommentarer: