måndag, november 12, 2007

Bistånd eller ambassader?



DN:s ledarsida tillhör inte mina vanliga frukostvanor, men under ett par sommarmånader provade jag på vad Sveriges största tidning hade att erbjuda. Att jag inte delar ledarsidans värderingar är en sak, men hur är det med logiken?

Ta till exempel chefen för ledarsidan, Niklas Ekdal när han diskuterar svenskt bistånd: “I stället för ett mekaniskt skvättande av pengar behövs en osentimental fokusering där hjälpbehovet är störst, där vi kan göra skillnad eller där svenska intressen är inblandade.” (DN 25/8)
Vem är för att staten slösar bort pengar? Vem är för att svenskt bistånd ska vara ofokuserad och sentimental? Vem är för att biståndet går till ställen med minst hjälpbehov, där vi inte kan förändra något eller där Sverige inte har några intressen?

Om Ekdal bara höll sig på en meningslös retorisk nivå vore det inte mycket att beklaga, men det finns ett värre problem. Även om var och en av dessa kriterier på hur svensk biståndspolitik borde skötas kan verka självklara, så hänger de inte ihop. Ekdals krav är logiskt oförenliga. Såvitt jag vet har Sverige inte bara “intressen” i länder “där hjälpbehovet är störst” och vi kan faktiskt göra en skillnad även i länder som inte har störst behov.

Ingen jag känner skulle kunna motsäga sig själva så många gånger i en enda kort mening, men chefen för DN:s ledarredaktion verkar ha en naturlig talang för det. Faktum är att den här meningen inte är ett olycksfall utan verkar vara representativ för Ekdals sätt att arbeta.
Och det är inget mysterium varför Ekdal tänker så illa. Om man pläderar för mer pengar till ambassader och mindre till bistånd när tusentals barn dör varje dag för att de inte har tillgång till rent vatten och billiga mediciner så bör man undvika såväl logik som fakta.

Inga kommentarer: