lördag, november 17, 2007

Charaden i Annapolis


Sista veckan i november startar samtal mellan den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas, och den israeliska premiärministern Ehud Olmert i Annapolis. Det är en charad där palestinierna straffas om de uteblir, medan Israel inte kommer att utsättas för några påtryckningar vad som än händer. Alla vet också var problemet ligger, så det finns inte mycket att snacka om. Israel har ockuperat palestinsk mark och fördrivit dess invånare. Israel vägrar att lämna tillbaka den och vill inte höra tala om att flyktingar ska få återvända.


Det Israeliska erövringskriget är inte bara något som hände 1949 eller 1967. Israel fortsätter att stjäla mark. Gamla bosättningar på västbanken byggs ut och nya tillkommer hela tiden. Det finns över 450 000 israeliska bosättare (kolonisatörer) i 149 illegala bosättningar på västbanken (enligt FN). När någon obebodd koloni läggs ner, eller bosättarna flyttas till någon annan koloni, som skedde med dem på Gaza så framställs det som en stor eftergift. Nya bosättningar tillkommer däremot i en nästan total mediaskugga.


De som tycker att samtalen i Annapolis är bra, ger i praktiken sitt stöd för fler och mer israelisk kolonisation av Västbanken. Det finns inget utrymme för en lösning så länge USA förutsättningslöst fortsätter att stödja Israel ekonomiskt och politiskt.


Israels tal om säkerhetsgarantier är båg. Den så kallade säkerhetsmuren byggs på palestinsk mark, och en stor mängd israeliska kolonisatörer bor på fel sida om den. I stället för att bidra till freden, ökar skapar den fler problem. Israels säkerhetsproblem är som de vita sydafrikanernas problem med den svarta befolkningen, eller som de europeiska kolonisatörernas problem med indianerna i nordamerika. Folk som inte frivilligt ger upp sin mark, och låter sig sättas i reservat är definitionsmässigt blodtörstiga vildar eller terrorister. Så har det alltid varit.


Israel kräver att slippa utsättas för något som helst våld när de stjäl palestinsk mark. Om alla palestinier avstår från allt våld – eller den palestinska myndighetens polis effektivt kan skydda israeliska soldater och bosättare, så kan Israel tänka sig göra eftergifter. Det är orealistiskt och bara ett svepskäl. Israel vill vinna tid, så man kan bygga fler bosättningar och befolka de med invandrade judar från Europa och andra delar av världen.


Men har inte Israel rätt att existera? För att ta ställning till det bör man först definiera vad man menar med Israel. Inbegriper det Jerusalem, eller Golanhöjderna? Inbegriper det de israeliska kolonierna på västbanken? Vad är det egentligen man talar om när man kräver att Hamas ska erkänna Israel? PLO erkände en gång Israels rätt att existera i utbyte mot att Israel slutade bygga bosättningar. Det är inte konstigt att palestinierna röstat på Hamas.


Det stora problemet med kravet på Israels rätt att existera är annars att det är en existens som bygger på apartheid. Palestinska flyktingar får inte återvända. Araber som är Israeliska medborgare har inte samma rättigheter som judar. Barnbidrag och många andra förmåner är till exempel kopplat till militärtjänsten, som de flesta ickejudar inte gör. Judar som inte gör militärtjänsten får ändå samma rättigheter.


De som hävdar att Israel är en demokrati som andra demokratier, skulle aldrig gå med på att vi i Sverige införde samma typ av lagar och arrangemang som de har där. Tänk om en svensk nationalfond ägde 90 procent av all svensk mark, och bara lät kristna bo på den? Eller att det stod vilken religion man har på ID korten eller bilplåtar?


Israel ska enligt grundlagen vara sionistisk stat. Det innebär att det är olagligt för politiska partier att förespråka en sekulär lagstiftning.

Samtalen i Annapolis är ett PR-jippo. Förra gången Bush talade om palestiniernas rättigheter var inför invasionen av Irak. Ord kostar inget. Det enda som kan förmå Israel till att byta kurs är påtryckningar: ekonomiska och politiska sanktioner, hot om våld eller våld. Det fungerade mot Sydafrika under apartheditiden, och det kan fungera mot Israel.

Det handlar egentligen inte om palestinieras rättigheter utan om mänskliga rättigheter. Det borde inte handla om en palestinsk eller israelisk stat, utan om en stat för alla medborgare.

4 kommentarer:

Pastey sa...

Instämmer i varenda stavelse.

Pierre Gilly sa...

LMan har inte skickat ut inbjudningar, bestämt vem som ska vara med, eller ens satt ett bestämt datum. Det är alltså svårt att tro att de har någon annan plan än att tvinga dit Abbas för ett fototillfälle.

Mr Brown sa...

jag antar att du läst om Livnis (stavningen?)utspel att de israeliska araberna borde förlora sina rättigheter och flytta om det kom till en reell tvåstatslösning? som tur är står hon inte oemotsagd i Knesset.

Pierre Gilly sa...

Inte direkt, fast Jonathan Cooks tar upp idéen i sin bok Blood and Religion.