tisdag, november 06, 2007

The Death of Demand






Igår höll jag på att impulsköpa en bärbar dator i en av butiksfällorna utmed Broadway. De har blivit så billiga att jag nästan slog till trots att jag redan har tre eller fyra om man räknar med min nya handdator.

Inget är annars som shopping. Prylar fyller inte bara vara hem utan tycks också ge livet en mening. Näst vädret verkar folk också mest prata om vad de köpt, vill köpa eller om vad andra köper.

Vår förmåga att konsumera är det bestämmer hur bra ekonomin är för numera är produktionen inget problem. Idag lever vi i västvärlden i praktiken i ett överflödssamhälle. Ska man tro nationalekonomisk teori är detta omöjligt eftersom de utgår ifrån att människans behov är oändligt men statistiken talar emot teorin.

Den amerikanske affärsanalytikern Tom Osenton menar i sin nya bok The Death of Demand (Efterfrågans slut) att vi nått en gräns för hur mycket vi klarar att konsumera. Det är inte så att konsumtionen generellt minskar men varje år minskar försäljningsökningen. Företagen har försökt allt. De har minskat livslängden på prylarna, breddat produktutbudet och erbjudit räntefria krediter. Och man har varit oerhört framgångsrika: I USA finns det fler TV apparater än tittare, fler bilar än körkort, och fler hem än hushåll. Och trots att hemmen också blivit större och färre lever i ett typiskt hushåll idag är de överfulla med prylar.

En viktig orsak till den avtagande efterfrågan, bortsett från att befolkningsökningen inte är så kraftig som tidigare är bristen på innovativa produkter som genererar nya industrier menar Osenton. När bilen lanserades år 1900 skapade den inte bara nya jobb inom bilindustrin utan också oljeindustrin, motellet och bilturisten. Varje år säljs visserligen allt fler bilar men försäljningskurvan planar ut allt mer och vinstmarginalerna på de flesta modeller är pyttesmå. På samma sätt är det med televisionen som lanserades på allvar på femtiotalet men med den skillnaden att det bara tog femtio år innan försäljningskurvorna mattas av. Varje ny bransch når sin mognad snabbare därför att den kan utnyttja tidigare uppfinningar för att spridas. Ingen med radio kunde undgå att höra om TV och tack vare TV tog det bara tjugo år för PC:n att slå igenom.

Att så många sammanslagningar och rationaliseringar genomfördes på nittiotalet beror på att de flesta företag inte längre kan öka sin försäljning i samma takt som tidigare. Med en stagnerande marknad börjar man också sparkade personal. Sammanslagningar och rationaliseringar är den enda sättet att öka vinsterna när marknaden inte längre växer som tidigare.

Men detta fungerar bara kortsiktigt påpekar Osenton. Att förlita sig på produktivitetsförbättringar är ingen lösning. I längden är det ohållbart att vinsten stiger snabbare än försäljningen. Och vem ska handla prylarna om ingen jobbar? Moderna företagsledare är som bergsklättrare i knipa och tvingas kannibalisera på sin arbetskraft för att uppnå vinstökningar som förväntas av honom.

Osenton liknar företagens säljchefer vid den där grodan i grytan som inte märker att vattnet kokar om man bara värmer upp det långsamt först. Det hela har gått så långsamt att de flesta företag stirrat sig blinda på att deras intäkter stigit varje år i stället för att bekymra sig över att tillväxten konstant sjunkigt.

Osentons bok reser intressanta frågor. Hur förändras till exempel pengars värde av att i princip alla nuförtiden kan handla från alla produktkategorier och tjänster. Idag är det självklart att även arbetare har bil och TV och det är inget märkligt med ett andra hem. I stort sett alla går på restaurang och kan åka på utlandssemester. En del åker visserligen till dyrare orter och vi kan inte alla gå till den bästa frissan men vårt överflöd gör att man som Osenton kan undra om inte värdet av pengar och rikedom har devalverats.

The Death of Demand Finding Growth in a Saturated Global Economy
Tom Osenton
FT Prentice Hall

5 kommentarer:

Then französke-kocken och pasteybakaren sa...

Begreppet "tillväxt" gör mig förbryllad. Vad är det? Eller vad vill vi att det ska innebära? Det är som att ökad tillväxt skulle vara det samma som ökad generell samhällelig lycka? Att precis alla kan köpa allt när som helst, är det tillväxtens/lyckans mål? Det finns ju ingen som skulle kunna övertyga en om att den tillväxt som skett efter andra Världskriget i väst på något sätt skulle kunna vara hållbar eller ens möjlig för hela jordens befolkning att nå.
Lika lite som någon skulle kunna övertyga en om att man kommer bli lyckligare bara man kunde köpa allt när som helst.

Pierre Gilly sa...

Sant. Mycket att grunna på där.

Björn Nilsson sa...

Vad betyder det här: "Det är inte så att konsumtionen generellt minskar men varje år minskar försäljningsökningen." Jo, det är grundkursen i nationalekonomi, nämligen mikroekonomi och konsumtionsteori som säger precis det här. Nämligen att konsumtionstillväxten avtar ju mer av de grundläggande behoven som är tillfredsställda. Det blir mindre och mindre kul att handla helt enkelt. I stället vill man lägga mer av krutet på fritid, ha det trevligt etc. Några hundra miljoner människor i industriländerna har kommit fram till det stadiet, medan några miljarder i Tredje världen gärna shoppar loss ett tag till.

Mr Brown sa...

"Det finns ju ingen som skulle kunna övertyga en om att den tillväxt som skett efter andra Världskriget i väst på något sätt skulle kunna vara hållbar eller ens möjlig för hela jordens befolkning att nå."

hur kunde grodan redan på femtiotalet veta att det ljumma vattnet en dag skulle koka? (svar: han befann sig på en spis i en kastrull)

jag har alltid förundrats över den svenska marknadens "kamrat 4%", dvs föreställningen om att tillväxten kommer att vara evigt konstant. måste det inte någon gång för någon stått klart att det aldrig skulle hålla? det är i alla fall inget tvivel jag hört uttryckas förrän möjligtvis på senare år, och det är då framför allt miljörörelsen som påpekat denna obehagliga sanning.

Pierre Gilly sa...

En krona placerad till fem
procents ränta under 500 år blir 39 miljarder
kronor med ränta på ränta. Efter 1 264 år har samma krona förräntat sig
så att man skulle köpa upp guld motsvarande hela jordens vikt om det
betingade ett pris av 100 000 kronor kilot.

Det säger inte bara någonting om hur snabbt vi förbrukar jordens
resurser utan också varför de flesta av världens
utvecklingsländer aldrig tycks bli fria från sina skulder, trots
att de betalat den ursprungliga skulden flera gånger om. Det
omoraliska är också ohållbart. Den rikaste femtedelen av världen
konsumerar idag sex gånger mer naturresurser än för bara 25 år
sedan, enligt FN. Bara amerikanerna som utgör tre procent av
världens befolkning står för nästan hälften av världens
konsumtion. Kapitalismen löper amok. Vi behöver en ny ekonomisk
världsordning. Och bättre väder.