fredag, november 09, 2007

Ett långt farväl till USA



Nu kan man ana slutet på det amerikanska århundradet. Det började med att USA attackerade Spanien och erövrade Kuba och Filipinerna 1898. En kombination av att Europa sedan förstörde sig själv under första och andra världskriget, det kalla kriget, och en allt större och effektivare amerikanska ekonomin gjorde USA till den dominerande makten i världen.

Som supermakt har USA under seklet dominerat ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt. De fyra sektorerna där USA varit ledande stärker varandra, men när en blir tillräckigt svag drar den med sig andra.

1.Dollarns dramatiska fall visar att omvärlden tappat förtroendet för den amerikanska ekonomin. Nu har det gått så långt att det är tveksamt om dollarn fortfarande är världens reservaluta. Den amerikanska industrin, den som finns kvar, är inte konkurrenskraftig. GM gjorde till exempel en förlust på 39 miljarder dollar nu senast. Underskottet i handelsbalansen, som ökat sedan sjuttiotalets vietnamkrig, är uppe i 800 miljarder dollar. Kina är på uppgång, Europa har återuppbyggt sig själv, medan amerikanerna misskött sin ekonomi.

2.Politiskt sett behöver världen inte längre USA. Hotet från östblocket är borta. Större delen av Europa har enats i EU. Den försvagade amerikanska ekonomin minskar också USA:s politiska inflytande. Kriget mot terrorn är en politisk slogan, ungefär som kriget mot narkotikan och kan skötas genom internationellt polissammarbete. USA har blivit oerhört impopulärt över nästan hela världen. En majoritet av befolkningen, inte bara i den muslimska världen, utan också i traditionellt allierade länder i Europa tycker illa om amerikansk politik. Till och med i Storbirttanien har allmänhetens negativa syn på USA fått Gordon Brown att distansiera sig från Washington.

3.Militärt sett dominerar USA fortfarande världen. Man leder teknologiskt, har baser över hela jorden, och står för nästan hälften av världens militärutgifter. Den högteknologiska utrustningen ger USA en eldkraft som inget annat land, men i praktiken är militären ganska svag. Den kan lätt besegra en tredjevärldenarmé men erfarenheten från Vietnam och Irak visar att ockupationen är svårare. USA:s militära makt är också i hög grad beroende av dess politiska inflytande. Om andra länder inte sammarbetade, genom att till exempel ge USA baser, skulle militären inte kunnat göra mycket. Om inte Aghanistans grannländer hade tillåtit det hade man inte kunnat göra mer än bomba med missiler.

4.Inom kulturen dominerar fortfarande USA. Men det finns frågetecken. En stor del av USA:s filmproduktion finansieras till exempel från Europa. Allt mer av produktion förläggs också utomlands (Bland annat Kanada). En del av den amerikanska dominansen kan förklaras med politisk-ekonomiska förhållanden. För att få köpa en amerikanska A-film (i betydelsen publikdragande) tvingas europeiska TV-kanaler och biografer att köpa ett packet fullt med B-filmer. Det betyder att en mängd europeiska B-filmer inte får plats, trots att de skulle kunna nå en förhållandevis stor publik. En genomtänkt europeisk kulturpolitik skulle snabbt kunna minska det amerikanska försprånget.

Startskottet på det det amerikanska århundradet har vissa likheter med dagens situation. USA:s anföll Spanien sedan det amerikanska krigsfartyg Main sprängts i Havannas hamn. Det mesta talar för att det var en olycka, men amerikansk media använde händelsen till att piska upp de antispanska känslorna. Syftet med kriget var annars, att befria kubanerna från den spanska kolonialmakten. Av bara farten blev det så att man också befriade Filipinerna. Och eftersom Filipinerna inte var tacksamma och startade ett befrielsekrig mot befriarna, var man tvungen att ha ihjäl 500 000 bakåtsträvare.

1 kommentar:

Then französke-kocken och pasteybakaren sa...

Hmm.. ja, antalet länder som USA kan hota precis som det vill tycks ju minska. Men jag tycker fortfarande det finns många frågetecken här, speciellt eftersom vi fortfarande är så beroende av USAs marknad. Man kan undra vilka medel USA kommer ta till för att se till att behålla hegemonin, med all sannolikhet kommer de inte sitta tigande och se på medan världen vänder sin ekonomiska blick någon annanstans. Det intressantaste skulle väl vara om något oljeland drog igång en oljebörs som accepterade andra valutor än dollar, eller är det redan gjort? Alla dessa amerikanska vapen är ändå ett orosmoment, samt deras vansinniga ledare och deras olika doktriner: As Nixon told his White House Chief of Staff H. R. Haldeman: "I call it the Madman Theory, Bob. I want the North Vietnamese to believe I've reached the point where I might do anything to stop the war. We'll just slip the word to them that, 'for God's sake, you know Nixon is obsessed about Communism. We can't restrain him when he's angry -- and he has his hand on the nuclear button' -- and Ho Chi Minh himself will be in Paris in two days begging for peace.