torsdag, december 13, 2007

Vykort från Mérida



Första gången stoppas bussen av militärer. Över den kamuflagröna uniformen har de oranga armlösa tröjor så att ingen bilist ska missa dem. Två av dem släpper inte fingret från avtryckaren till kulsprutan en sekund. En betydligt större kulspruta som sitter på en jeep är riktad mot bussen medan de söker igenom den. Alla utom ett befäl ser ut som de är femton. Mannen som sitter intill mig förklarar att det är turistsäsong nu så det är mycket droger i omlopp.

Andra gången stoppas bussen av polisen. De var inte lika noggranna. De tittar ofta på folks ögon för att se om de drogade, säger mannen intill mig och stirrar på mitt vänstra öga som en mygga festat på natten innan.

Tredje gången på fyra timmar vi tvingas stanna är för en trafikolycka. Två döda. Två tonåringar på en moped, förklarar mannen intill mig. Blodet på asfalten har inte torkat än, trots värmen. Det är mycket trafikolyckor nu, säger han.

Mexiko verkar ofta farligt och disfunktionellt men jag kan inte låta bli att tycka om det. Vad gör det att man har satt duschdraperierna framför toaletterna, och toalettdörrarna framför duscharna på mitt Hostel i Mérida? Visst är det lite knöligt att dörrarna också öppnas innåt, men det gör stället lättare att komma ihåg.
Barnarbetet i Mexikos har jag svårare för. Det blir inte lättare av att tolvåringar ibland ser ut som de är sju. Emilio är elva och har skjutsat turister med cykel i ett år. Fyra kilometer kostar 40 pesos, eller 28 kronor men då tar cykelns ägare hälften. Skolan går han bara till sporadiskt. Det finns miljoner mexikanska barn som Emilio.





Mexikanska städer är fulla med små barn som säljer grejer till sent på kvällarna. Med en BNP på 6000 dollar per capita borde Mexiko ha förmågan att investera i skolgång åt alla och stoppa barnarbetet. För mig är det ett lackmustest som visar om en regim har någon form av legitimetet eller inte. Det kan kvitta med fria val om en massa småbarn jobbar som skoputsare i stället för att gå i skolan. Utan de sociala rättigheterna är de politiska som bäst bara en formalitet. Sociala rättigheter utan politisk frihet är inte tillräckligt, men ändå onekligen ett framsteg.

Inga kommentarer: