måndag, april 30, 2007

Förre CIA chefen George Tennet har som bekant släppt en tegelsten, At the Center of the Storm My Years at the CIA, i huvudet på Bush-administrationen. Frågan är varför Tennet inte avgick i protest om nu Bush förvrängde vad han sa för att motivera ett angrepp mot Irak?
Kanske finns det ett enkelt skäl: om han lättat sitt hjärta när kriget ännu kunnat förhindras, hade han inte haft en lika intressant historia att sälja till förlaget.

Nu har Tennet fått 28 miljoner kronor för att berätta för allmänheten om vad han gjorde som federal tjänsteman. För två år sedan, då Bush var betydligt populärare, hade samma bok förmodligen inte heller sålt lika bra.

Idag är det många som undrar varför Iran som har så mycket olja också vill ha kärnkraft. På sjuttiotalet var det inte ett lika stort mysterium.

fredag, april 27, 2007

Undernäring påverkar den mentala kapaciteten


Tankar om ras och intelligens har traditionellt används för att rättfärdiga rasism. Svenska rasbiologiska institutet menade till exempel att den svenska överklassen utgjorde en "naturlig adel" medan arbetarklassen skulle ha sämre förutsättningar då den var mer "rasblandad".
Den här typen av slutsatser kan få stora politiska konsekvenser. Om intelligens främst beror på arv eller rastillhörighet är det till exempel inte rationellt att ge alla människor lika förutsättningar när det till gäller utbildning.


Det var också en av slutsatserna man kunde dra av den omdiskuterade amerikanska boken "The Bell Curve" där statsveteran Charles Murray och psykologen Richard J Herrnstein hävdade att svarta inte hade samma mentala förutsättningar som vita.
Men vad är fakta och vad är politik förklädd till vetenskap? För att reda ut det talar jag med Bjarne Fjeldsenden som är pensionerad norsk professor i kognitiv psykologi men även forskat i kulturell psykologi (cross-cultural psychology).

Din och andras forskning visar att människor har olika kapacitet. Vad finns det för skillnad mellan européer och afrikaner?

Det har gjorts en del forskning på både afrikaner i USA och Afrika. I USA har de en IQ på åttiofem medan den är på runt sjuttio i Afrika. Det finns många studier som visar detta. Bland annat en av professor Bulley som har testat mellan sex och sju tusen afrikaner (det är ganska många) i olika åldersgrupper, från åtta till tjugo år.

Dessa är representativa grupper ur samhället, bortsett från de äldsta som gick på teknisk utbildning. De representativa grupperna ur samhället har en IQ på sjuttio enligt Raven's Progressive Matrices som är en ickeverbal visuellt präglat test. Det är ett IQ test som korrelerar bra med spatiala tester. Där har afrikanerna dåliga resultat. Det är en stor skillnad. Om det hade varit i Sverige hade det betytt att halva den afrikanska befolkningen vore mentalt efterbliven. Men det kan man inte säga.

Det finns ett deltest som kallas Digit Span - där man ska minnas tal framlänges och baklänges. Det korrelerar bra med intelligens. Testar man grupper med låg intelligens, 90 och därunder, så klarar de talen baklänges väldigt dåligt. Det överenstämmer bra med den spatiala intelligensen och de som är födda blinda har sämre resultat på detta. Normalt sett minns man sex tal frammåt och fem bakåt. Afrikaner minns sex tal frammöver och bara tre bakåt. Det stämmer väldigt bra med att de har bra spatial intelligens eller rumsföreställning. Det är en mer komplex process att minnas tal baklänges.

Varför är det en sådan stor skillnad?

Undernäring och felnäring är en viktig, kanske den viktigaste orsaken. Man kan tala om två typer: den ena handlar om hjärnskador på grund av proteinbrist. Den andra är att man helt enkelt blir mindre aktiv av hunger eller kanske saknar en del näring eller vitaminer, vilket påverkar den mentala kapaciteten. Det finns studier som visar att även mindre undernäring påverkar den mentala kapaciteten.

Afrikanska barn lär sig gå vid nio månader, vilket är rätt tidigt. Tolv månader är vanligt annars i andra samhällen. Bäbisar som föds i afrika är större än asiatiska, men de asiatiska drar ifrån. Asiatiska har med hundrafem i IQ ett resultat som ligger över vita barn.

En fråga är dock hur representativt urval man har. Vad är ett representativt urval av den kinesiska befolkningen i ett land som är så stort och varierat; från landsbygdens bönder till storstadsmänniskor i Shanghai? Det är svårt att säga att ett så stort land skulle vara så intelligent. Det gäller också USA där man ser i äldre litteratur att det var judarna som toppade den amerikanska IQ ligan med kanske ett resultat på etthundrafemton.

De svarta har ganska dåliga resultat. Letar man inom nationer så hittar man grupper som har olika resultat. Men det intressanta är att se vilka faktorer inom de enskilda grupperna som påverkar resultaten.

Förutom afrikanernas näringsintag så har det forskats om barnuppfostran. En väldigt sträng eller kontrollerande uppfostran som är vanlig i Afrika leder till sämre resultat när det gäller spatial intelligens men jag tror också man kan säga generell intelligens.

Ett barn som utforskar ett stort område lär sig om spatiala förhållanden. Man kan dra paralleller till djur. De som har ett stort revir har också en större hippocampus som är den delen av hjärnan som är viktig när det gäller förståelse av rummet.

Man kan fråga sig varför afrikanerna är mer kontrollerade. Det hänger förmodligen samman med att det finns mycket landsbyggd i Afrika. På landsbygden är det ofta viktigt att uppfostra barn till konformister och följa sociala normer i stället för att ta initiativ. (Grupper som är socialt underprivilegierade är också mer känsliga för vad högre upp på den sociala stegen tycker. Miljonärer är ofta mindre känsliga för andras åsikter.)

En forskare från Sydney, John W Berry har doktorerat på att jämföra Temelstammen i Afrika med Eskimåer. Eskimåerna hade långt bättre resultat på de spatiala testerna.

Kan det ha att göra med att farorna från miljön är större i Afrika, och att de barn som lyder sina föräldrar helt enkelt överlever oftare?

Det finns nog en del sanning i det men det finns auktoritära samhällen. I en by i Ghana jag besökt, röstade man på ett bestämt parti. När det visade sig att en person röstat på ett annat parti ville alla veta vem det var. Det finns en konsensus om att stödja ett visst parti för att en kandidat därifrån gett byn vissa fördelar.

Det är ett hårt samhälle. Handikappade barn - som inte passar in - blir ofta övergivna och dör. Man har höga krav på lydnad. Jag var på ett möte som arrangerats av landsbygdsfolk som flyttat in till Accra. Där förväntade sig de gamla att de unga skulle bidra till ett husbygge i hembyn. De gamla har makt över de unga i många afrikanska länder.

Jag tror man kan se ett mönster i många delar av världen: i småsamfund är kraven på konformitet högre. Jag är uppvuxen i ett litet samhälle med sju åttahundra människor där alla visste vad du gjorde. Och alla brydde sig. Den positiva sidan var kanske att du hade en plats, den negativa att du lätt blir kritiserad om du avviker lite från normen.

En sak som ofta debatteras är hur mycket av intelligensen som beror på arv och miljö. Som tidningsläsare har man nog det intrycket att vetenskapen säger att arvet eller generna är den viktigaste faktorn. På dig låter det som det är uppfostran som är viktigaste.

Det har gjorts studier på enäggstvillingar som visar att det finns en korrelation på 0,90. Det är samma resultat man får om man testar samma person flera gånger. De är med andra ord nästan lika. Men det kan finnas skillnader. Den största jag stött på i litteraturen är skillnad på 31 i IQ. Det är ganska mycket. Den ena tvillingen levde ganska isolerat ute på landsbygden, medan den andra växte upp hos en bra medelklassfamilj. Det visar att det kan finnas stora skillnader i IQ mellan tvillingar. Men i de flesta studier av tvillingar man gör bor tvillingarna i liknande familjer, och därför får man inte så stora skillnader.

Det är inte så meningsfullt att tala om procentsatser när det gäller proportionerna mellan miljö och arv. Det beror i hög grad på uppfostran och miljön.

Är inte det faktum att det går att träna upp sitt resultat på IQ test väldigt mycket, i alla fall om man är normalbegåvad, ett bevis i sig själv på att miljön är den viktigaste faktorn?

Jo, det är det. Växer man upp i en familj där man uppmuntras i stället för kritiseras så får man bättre resultat. Det är viktigt att ha tid att tala och diskutera med barnen.

Norbert Wiener, känd som cybernetikens fader, berättar i en av sina böcker att fadern skrev till Bertrand Russel när han var 18 år och frågade om han kunde få studera under Russel. Fadern skrev att sonen inte var särskilt begåvad men att han tog sin första universitetsexamen när han var fjorton och doktorerade vid arton. Han är inte begåvad men jag har lärt honom att studera effektivt. Fadern var professor i slaviska språk. Han du en duktig lärare som kan anpassa undervisningen efter eleven så kan man nå väldigt långt. Det faktum att japaner och sydkoreaner har mycket privatlärare är nog med och bidrar till deras goda resultat.

Jag tror svagheten i skolsystemet är att man inte anpassar undervisningen efter eleverna. Det beror delvis på bristande resurser men också i brister i lärarnas utbildning. Om lärarna fick högre lön och bättre utbildning skulle eleverna lära mycket mer än de gör idag. Både den svenska och norska skolan är inte så bra som den borde vara.

Vilka slutsatser kan man dra av din forskning när det gäller situationen i Afrika? Vad bör göras, som Lenin skulle ha sagt.

Man bör fokusera näringsintaget först, kanske genom hälsostationer. De första åren av livet är väldigt viktiga för hur man ska klara sig sedan. Det gäller också att förbättra utbildningen. Idag har lärarna dåligt betalt och skolkar. Det är en lång process. Det krävs ett systematiskt arbete när det gäller näring, hälsa, uppfostran och utbildning. Men det kostar pengar.

Det handlar om vilken utbildning av lärare man har. Jag har varit inne i afrikanska klassrum och även gjort videoband. Det är väldigt mycket envägskommunikation. Det finns ingen dialog mellan elever och lärare.

Kan man säga att det är som den europeiska skolan var 1940?

Ja, kanske rent av år 1900 är mitt intryck. Så det här är inget man kan förändra över en natt. Inte minst på en kontinent med inbördeskrig och korrutionen.

Finns det ett samband mellan individualism och intelligens?

Det tror jag inte man kan säga generellt. Det kanske finns tendenser till det men det finns ingen direkt koppling.

Men det finns ett samband mellan individualism och ekonomisk utveckling?

Ja, och det sambandet är väldigt stark.

Finns det ett samband mellan intelligens och ekonomisk utveckling?

Det finns nog ett samband där också. Den brittiske professorn Richard Lynn har skrivit en bok om detta (IQ and the Wealth of Nation tillsammans med den finske professorn Tatu Vanhanen). I Afrika har de en intelligens på sjuttio, vi på hundra och vi har det bättre, så det är klart det finns ett samband även om det har med utbildning att göra.

Det finns också ett samband mellan avståndet från ekvatorn och bruttonationalprodukt. Ju längre bort från ekvatorn, destå högre levnadsstandard har man. Lever man i ett kallt land som Sverige så måste man tänka på hur man lever. Man måste skaffa ett hus, värma det och tänka på vad man ska äta på vintern.

Finns det några samband mellan nationalkaraktärer och utveckling?

Ja, det gör det. Den holländske forskaren Gert Hofstede har visat på ett klart samband mellan individualism och nationalproduktion. Individualismen har mycket med personligt ansvar att göra. I ett individualistiskt samhälle är man inte beroende av att staten eller någon säger åt dig vad du ska göra. Ett land som Japan är kanske ett intressant mellanting. Jag frågade en gång en japansk professor och kreativitet och han sa att "vi kan vara kreativa i grupper. Men japaner går inte ut och säger: Jag uppfann detta."

För att få ett kreativt samhälle måste man tillåta misstag. När man är kreativ så finns det ingen mall eller facit så det krävs ett visst mod.

Det spelar en roll för ekonomin. Ge folk tillit, uppmuntra, delegera. Det är väsentligt för att lyckas, inte minst i en värld som är i snabb förändring.

Publicerad i Sundsvalls Tidning

Bjarne Fjeldsendens hemsida:

tisdag, april 24, 2007

Metaforer vi tänker med

Att rösta på högern är lite som att trampa i hundskit, om du frågar mig. Ta min kompis G. Han röstade på borgarna, trots att hans sambo blivit arbetslös. Sedan blev han själv av med jobbet. Jag har svårt att se det på annat sätt att han genom att stödja ett block som vill sänka akassan röstat mot sina egna ekonomiska intressen.

Om du frågar mig så finns något med högerns värderingar som är ologiskt eller rent av ohederligt. Jag misstänker till exempel att högerfolk håller sig med två moraliska system: en som de tillämpar på samhället, och en annan inom den egna familjen. Man försöker behandla sina barn lika och rättvist (få ger julklappar beroende på hur duktiga barnen varit i skolan till exempel) även om man tycker att klassklyftorna i samhället borde öka.

Ett annat exempel är den konservativa (eller andliga) högerns förmåga att hävda att livet är okränkbart - man är emot abort - samtidigt som man (utan att rodna) också kan vara för dödsstraff.

Det är i alla fall så jag brukade se det. I likhet med många andra socialister har jag länge avfärdat högern som korkad eller hycklande eller hycklande och korkad. Men det är ett misstag. Högerns värderingar är faktiskt koherenta.

För att förstå det måste man sluta värdera högern utifrån vänsterns måttstock. Ja, man måste rent av ta farväl av föreställningen att de flesta tankar skulle följa logiska lagar som man skulle kunna formulera matematiskt. De flesta tankar är omedvetna. Man känner ofta inte till de moraliska och politiska principerna bakom en politisk slutsats man snabbt kommer fram till. Det hävdar i alla fall den amerikanska kognitionsforskaren och lingvisten George Lakoffs. Han anser att en stor del av vårt tänkande bygger på metaforer.

Säger man metaforer så tänker man lätt på poesi, där det är ett vanligt grepp. Även de som inte vet vad en metafor är förstår ofta lätt att när en poet som Jonas Brun skriver att “Bakom munnen finns en annan mun, men till den munnen finns ingen föda” så är “munnen” ett kodord för något annat, precis som att “mun” är vad vi till vardags menar med mun.

Att det vardagliga och vetenskapliga språket också är fulla av metaforer är kanske inte lika lätt att inse. När ekonomer talar om marknaden menar de oftast inte torghandeln där man kan skaffa färsk potatis direkt från odlaren, utan något abstrakt som summan av alla transaktioner eller hur dessa transaktioner borde gå till enligt ekonomisk teori. Idag är det vanligare att ett ord som marknad används som metafor för något av det senare än att man syftar på den konkreta marknaden.

Dessa metaforerna fungerar lite som motorvägar för vårt tänkande. Den konceptuella metaforen bakom “debatt” är “krig“. Om det låter konstigt så säger du förmodligen att det är en “oförsvarbar“ åsikt. Men om jag övertygat dig har jag “vunnit”. Börjar man “rota” i språket upptäcker man att det “kryllar” av metaforer.

Metaforer kan ha olika tyngd i vårt tänkande. En del rör sig mest på ytan, medan andra, mer konceptuella metaforer, har avgörande betydelse. Och eftersom de konceptuella metaforerna skiljer sig åt mellan individer är inte alla sätt att resonera universella. Det förklarar också varför vänstern och högern aldrig tycks kunna komma överens. (Fakta måste också passa dessa metaforer om vi ska ta dem till oss.)

En av de viktigaste mentala bilderna vi har är familjen som en metafor för samhället, hävdar Lakoff. Den finns i två versioner. En del (högern) har en strikt fadersmodell med en dominant fader (regeringen) medan andras (vänstern) metafor är en omvårdande fadersmodell. Bägge modellerna finns oftast i samma människa, men de kan inte tillämpas samtidigt.

Beroende på vilken version av familjemetaforen som dominerar tolkar man basala politiska begrepp olika. Ta ordet frihet som är ett av politikens centrala begrepp. Både högern och vänstern är överens om att egendom kan öka folks frihet. De som ser på staten som en omvårdande fader anser att det är det allmännas ansvar att bygga upp ett skyddsnät som garanterar alla en visst materiellt minimum. För de som resonerar utifrån den stränga fadersfiguren är självdisciplin däremot det centrala utgångspunkten.

Om du inte är rik betyder det att du inte disciplinerad. Utan disciplin kan du inte vara moralisk, och därför förtjänar du att vara fattig. Fattiga är nästan definitionsmässigt omoraliska och lata. Alla fattiga är därför inte lika. Det finns det som förtjänar hjälp och de som inte gör det. För högern är hjälp något man ska göra sig förtjänt av.

Lakoffs teori förklarar varför kristna fundamentalister alltid är höger. De ser gud som den strikta fadern, värden de sedan tillämpar på familjeliv och för över på sitt politiska tänkande.

Ett resultat av den strikta fadersfigurmetaforen är att högern tenderar att resonerar utifrån direkt individuell kasualitet. Att min kompis G blivit arbetslös beror på honom själv. De som resonerar med hjälp av den omvårdande fadersmodellen tänker mer i form av system med komplex kasualitet. G:s arbetslöshet beror på en rad faktorer som är utanför hans kontroll.

Lakoffs exempel är amerikanska, min genomgång av hans idéer väldigt förenklad men hans böcker innehåller mycket den svenska vänstern borde fundera över. Om Lakoff har rätt är det traditionella rationalistiska sättet att analysera politik ett misstag.
Då går det inte att vinna valet på att övertyga G om att det ligger i hans ekonomiska intresse att rösta på vänstern.

Då är det mindre viktigt att bemöta motståndaren med fakta eftersom dess världsbild, dess konceptuella metaforerna, stöter bort fakta som inte passar ihop med dem. Det handlar i stället om att aktivera deras empati och de konceptuella metaforer som gynnar vänstern. En annan metod kan vara att resonera mer direkt kasualt på ett sätt som högerns sympatisörer har lättare att ta till sig.

Om Lakoffs har rätt är det också tveksamt om det finns en politisk mitt.(Många frågor kan man bara besvaras med ett ja eller nej. Man är inte lite för dödstraff eller moderat emot abort.) Folk är bikonceptuella. Om vänstern försöker vinna väljare genom att närma sig “mitten” aktivierar man bara de bikonceptuellas högermetaforer.

Thinking Points Communicating our American Values and Vision
George Lakoff
Farrar, Straus and Giroux

Whose Freedom The battle over America´s most Important Idea
George Lakoff
Farrar, Straus and Giroux

måndag, april 23, 2007

Den senaste skolmassakern


En ung man skjuter nästan trettio elever och fyra lärare på Virginia Tech universitetet innan han tar sitt eget liv. Det är inte bara en tråkig historia: den är tjatig också. Amerikanska elever som plötsligt försöker döda så många skolkamrater som de hinner innan de skjuter sig själva har blivit ett lika vanligt inslag som flygolyckor. Året innan ska en annan elev från samma skola ha gått till en polisstation och skjutit flera personer. Och varje gång rapporterar media att mördaren agerat på egen hand, vilket inte är sant.

Den 23-årige Cho Seung-Hui hade många som hjälpte honom att utföra massakern. Lagstiftarna i Washington gjorde det möjligt för Seung-Hui att köpa vapen en kort tid innan massakern. Personalen i butiken kunde ha vägrat att sälja det till Seung-Hui som enligt en mängd vittnesmål inte kunde dölja sina psykiska problem.

Nästan tio gånger fler amerikaner dödas av skjutvapen varje år än som dog i attacken den 11 september. År 2000 sköts till exempel 26 800 amerikaner enligt The New York Times. I Storbritannien dödas sex gånger färre människor, proportionellt sett, av skjutvapen tros att den grova kriminaliteten annars är mer utbredd än i USA.

Trots att sambandet mellan antalet vapen i omlopp och antalet skjutna är väl dokumenterat har rädslan för terrorism fått allt fler amerikaner att ansöka om vapenlicens. Det är framförallt som intresset för vapen ökar. På Armed Females of America tycks man mena att det handlar om jämlikhet: "De som kräver vapenkontroll har samma mentalitet som palestinska självmordbombare eller talibaner som kidnappar kvinnor för att våldta dem och göra dem till sexslavar. De vill inte att medborgarna ska kunna beväpna sig och framförallt inte om medborgarna är KVINNOR."

De amerikanska vapentillverkarna spelar också mer än vanligt på folks rädslor :”Jag tältar på egen hand. Jag liftar på egen hand. Jag klättrar i berg på egen hand.” säger den unga kvinnan i annonsen. ”Men med min Smith & Wesson är jag aldrig ensam”.

Vapentillverkarna satsar mycket på att förnya utbudet. Ett av de mest återkommande argumenten är att vapnet är kraftfullt men ändå lätt att dölja. Förra årets handelvapen var Smith & Wessons 460 XVR som avfyrar kulor med dubbla ljudhastigheten.

För dem som föredrar storlek framför snabbhet borde annars den 50 kalibriga magnum 500 vara av intresse. Den gör stora hål. Det är mest grovkalibriga handeldvapnet på marknaden. Men kunderna svek först. Kanske var den för klumpig. Försäljningen tog fart först efter att en organisation som verkar mot vapen presenterat en detaljerad studie som visar att kulor från Magnum 500 kan tränga igenom de flesta av polisens skottsäkra västar.

Ytterst är det den amerikanska vapen- och våldskulturen som gör de upprepade massmorden möjliga. Nästan var fjärde amerikan menar att det är okey att använda lite våld för uppnå det man vill.

Den första skolmassakern ska ha inträffart i San Diego 1979. Brenda Spencer sköt två lärare och skadade nio elever med ett gevär hon fått av sin pappa. Hon ska ha förklarat det med att ”I don’t like Mondays ”. En popgrupp gjorde en låt om det och plötsligt hade skolmassakrer blivit en del av populärkulturen. Precis som unga män en gång i tiden läste Goethes ”Den unga Werters lidande” och sedan tog livet av sig på samma sätt som huvudpersonen i Goethes roman har skolmassakrer blivit ett fenomen narcissitiska unga män älskar att härma.

lördag, april 21, 2007

Ingen ser al-Qaida



Han är en av Amerikas främsta experter på islam och arabvärlden. Hans böcker har översatts till ett dussin språk och diskuterats i Europa och Asien men i USA talar man inte om professor Richard M. Bulliet. Jag träffar honom på Columbiauniversitetet för att försöka förstå hur media filterar information om den islamska världen.

Hur tillförlitlig är vanligt folks andrahanskunskaper om den muslimsla världen?. Stämmer till exempel mediabilden av al-Qaida?

2001 kom det en två timmar lång propagandavideo från Osama Bin Landen. CNN kom över ett band och frågade mig om jag ville analysera den, vilket jag gjorde. Sedan visade de allmänheten en snutt från bandet. De valde två minuter från den minst betydelsefulla delen av videon. Det var fel stycke om man ville begripa vad de ville men det var rätt för Amerika för de visade hur al-Qaida tränade i Afghanistan. De övade prickskytte på en bild av Bill Clinton.

Jag gav kopior till andra TV:stationer och alla valda att visa avsnitt från träningsdelen som var irrelevant om man vill förstå Bin Landens argument. Om man vill veta vad al- Qaida säger för att rekrytera folk så finns allt i bandet. Retoriken är övertygande och effektiv. Och den skiljer sig kraftigt åt från vad hör om al-Qaida från officella amerikanska källor.
Det heter att djihadisterna är emot vårt moderna sätt att leva. Nej, det stämmer inte. Det heter att djihadisterna är emot friheten i väst. Nej, det är inte heller sant. Allt man säger att al-Qaida är emot i den här bipolära konstruktionen spelar ingen som helst roll i de ansträgningar som al-Qaida gör för att rekrytera soldater.

Men det finns andra saker i kasetten som vi aldrig nämner. Många av dem handlar om unga mäns liv i länder där de inte har någon roll eller framtid. Det handlar om manlig ära och kamratskap. Jag har tittat på filmen tillsammans med muslimer för att förstå hur de reagerar. Det var blaséerade Columbiastudenter. Alla hoppade dock till vid precis samma bilder. Det var en scen där man såg israeliska soldater knuffa runt en äldre palestinsk kvinna. Inte så våldsamt men ändå. En röst kommenterar: “Å muslimska män, var är er heder när kvinnor och barn far illa? Var finns de muslimska männen som försvarar sina systrar, bröder, och barn?“. De muslimska studenterna var väldigt västerländska men frågan om heder påverkade dem starkt.

Det finns ett annat band ingen någonsin har visat i det här landet. Det är från Algeriet. Det visar män som bakar bröd, syr och pysslar med lägeliv. Halva kasetten är som en reklamfilm för lägerliv i bergen. Det här är det goda livet. Frisk luft, kamratskap. Sedan ser man deras befälhavare planera en attack på en karta. De går ner från bergen och anfaller en lastbilskonvoj.

Efter det visar man upp foton på de stupade martyrerna samtidigt som man får se bilder från hur de hade det uppe i lägret igen. Man visar hur de döda martyrerna har kul med grabbarna. De skämtar, sjunger och lagar mat men ingen talar om några jungfrur i paradiset. Man visar ingen religiös sida. Budskapet är, det här var vår broder, vi hade kul tillsammans. Nu är han en martyr men du ska hedra honom mer för att han var en av oss än att han skulle få ett ligg med oskulder i himlen.

Varför visar man inte det här?

Det avgör producenten. De vill inte visa något som vore genant för Israel eller någon. De visar bara de “onda grabbarna”. Allt annat är propaganda. Resultatet är att när nu folk säger att vi står inför ett långt krig mot militanta islamister så får man bara se vad regering och media säger att de står för. Det bästa bevisen för vad al-Qaida står för, det de själva producerar för att rekrytera nya soldater, ser däremot ingen. Det är inte att göra landet en tjänst.

Varför är information så bristfällig? Vad är det för mekanismer som ligger bakom?

Etablissemanget här i landet, det liberala, det konservativa, plus de nyhetsorgan som pasar dessa ideologier, konstruerar en bild av en, en påstått stor fiende, utan att bryr sig om hur denna fiende själv framställer sig.

När det gäller bilden av Iran är det lättare att se kontrasten mellan den bild som skapats och verkligheten. Censur är nästan ett för världsligt ord: det handlar om hur vi i USA beskriver världen utifrån stereotyper och antaganden som leder till att allmänheten blir gravt felinformerad.

Hur är det med bokutgivningen?

I bokväg kan man säga mer än på TV och i pressen men de tänkare som ligger närmast al-qaida ideologiskt, finns inte ens översatta till engelska.
De flesta böcker om mellanöstern som publiceras idag kommer från de kommersiella förlagen, inte de akademiska. Det är antingen böcker som förlagen tror kommer att sälja bland allmänheten eller så är de subventionerade av tankesmedjor. Universitetens förlag har inget budget till marknadsföring och förväntar sig inte att böckerna ska sälja.

Så vi har fått en underlig situation där den mesta informationen från akademiker som når allmänheten är producerad av tankesmedjor, eller privatpersoner som verkar genom de kommersiella förlagen.
Till skillnad från på universiteten där man har stor akademisk frihet kan man inte tycka annorlunda än sin uppdragsgivare om man jobbar på en tankesmedja. Allmänheten vet inte skillnaden mellan tankesmedjor och universitet. De kan inte se vad som skiljer en bok som kommer från Washington Institut och Harvard university press. De ser bara att bägge författarna är akademiker.

Tankesmedjor har alltid ett mer eller mindre hårddraget ideologiskt uppdrag. Det är en värld av institutioners åsiker medan universitetsvärlden är uppbyggd kring privatpersoners åsikter där varje professor är självständig. Allmänheten ges i allt högre grad tendensiösa åsikter av folk med akademiska meriter.

Vad finns det för samband mellan medias och etablissemangets bild av muslimer?

Det amerikanska etablissemanget är starkt antimuslimskt. Konservativa är emot islam då de tror att det är grogrund för terrorism. De som accepeterar Huntingtons idé om en kamp mellan civilisationer säger att islam leder till terrorism och att det inte kan vara på annat sätt. Det är en religion som är korrupt till sin natur, menar de. Liberaler är emot islam på den offentliga arenan då de anser att religion ska stanna i hemmet. Liberaler och konservativa är bägge emot islam men av olika anledningar. Resultatet blir ändå en ganska samstämmig syn på islamisk politik som dålig. Men kritiken har olika ideologiska bakgrund.

Hur påverkas mediadebatten konkret av att etablissemanget tycker såhär?

Man har varit väldigt motvilliga att kommentera den nya irakiska regeringen som är islamistisk. De konservativa är oroade över att man lämnat över Irak till aktivister som står för en politik som inte skiljer sig från Hezbollah i Libanon eller den iranska regeringen. Liberalerna är oroade över att man tillåtit religiösa partier att ta över Irak. Så det finns väldigt lite diskussion om den irakiska regeringen då det vore genant för bägge politiska lägren.

En något kortad version av den här intervjun har gått i Tidningen Kulturen.

lördag, april 14, 2007

The Natur of Belief Systems


Att Amerikaner ofta står långt till höger om oss i Europa är en allmänt vedertagen sanning. Det amerikanska facket är svagt, det demokratiska partiet är minst lika mycket höger som moderaterna och jänkarna har blivit allt mer konservativa sedan Ronald Reagan vann presidentvalet 1980.

Men är det så enkelt? Reagan fick visserligen en förkrossande mängd elektorer men 50,7 procent av rösterna kan egentligen knappast beskrivas som en jordskredsseger. Då hade ändå ekonomin gått in i väggen och Carter förödmjukats i 444 dagar av ambassaddramat i Teheran.

Att många amerikaner själva beskriver sig som konservativa kan först verka mer övertygande. Det senaste numret av Critical Review ger dock goda argument för att det kanske inte är så enkelt. Det är en 350 sidor tjock tegelsten där man återpublicerat Philip E. Converse klassiska uppsats “The Natur of Belief Systems”, tillsammans med en rad nya uppsatser på samma tema.

Förkrossande okunskap
Det var med Converse studie från 1964 som de värsta farhågorna om folks allmänbildning först bekräftades statistiskt. Converse visade till exempel att sjuttio procent av amerikanerna inte vet vilket parti som kontrollerar kongressen. Den amerikanska allmänhetens okunskap om den politik som förs är förkrossande.

Om allmänheten har begränsade kunskaper om politikens faktiska innehåll har den ingen susning om ideologiska frågor. Enligt Converse är det bara 2,5 procent av USA:s befolkning som hade verklig insikt om vad liberalism eller konservatism egentligen är. Russel Hardin ger en intressant inblick i okunnighetens effekter i sitt bidrag: ”Ignorant Democracy”. Många amerikaner anser att den federala regeringen ger alldeles för mycket bistånd till fattiga länder. Amerikaner tror i genomsnitt att arton procent av den federala budgeten går till bistånd, och uppger att åtta procent vore en rimligare siffra. Men verkliga biståndet är runt en procent. De som röstar på en kandidat som är emot bistånd och kritisk till internationellt samarbete röstar alltså emot sina egna åsikter.

Högervriden kår
Val avgörs mer av allmänhetens subjektiva intryck av hur ekonomin går än av ideologi och fakta. Däremot projicerar eliten sin politiska övertygelse på den okunniga massan, om man ska tro Converse och flera av dem som medverkar i Critical Review. Efter republikanernas framgångar vid kongressvalet 1994 talade man om en högervridning av väljarkåren, trots att 71 procent av väljarna aldrig hört talas om republikanernas valmanifest: Contract with America. Och av den minoritet som kände till det röstade hälften på demokraterna. Att allmänheten ändå började beskriva sig själv som konservativ beror mest på att elitgrupperna beskriver folk som konservativa efter en konservativ valseger. Allmänheten gillar att tillhöra majoriteten.

Lika dyster läsning är Converse genomgång av elitens kunskap. Man är visserligen betydligt mer informerad men det betyder inte att man är bättre informerad. Den ideologiskt kunniga elitens kunskapsintag är oerhört subjektivt. Man har svårt att se det som inte passar med den egna ideologiska världsbilden. I demokratier leder den enögda eliten de blinda massorna.

Har gått i LO-Tidningen

torsdag, april 12, 2007

Timmar nu och förr


På 1800 talet hade bönder en förväntad livstid på 500 000 timmar. De jobbade 40 procent av livet eller 200 000 timmar och sov lika mycket. Det lämnade 100 000 timmar åt fritid, kärlek, slagsmål eller klasskamp, har den franske sociologen Jean Viard räknat ut.

Idag lever man i genomsnitt 700 000 timmar och jobbar bara 67 000 timmar. Även om man räknar med att det krävs 30 000 timmars utbildning för att klara ett modernt jobb innebär det att arbetstiden halverats på mindre än 200 år.

Då man också sover lite mindre betyder det att vi idag har fyra gånger mer fritid att fundera över livets korthet, eller vad man nu vill göra. Siffrorna är franska men är sig rätt lika i hela Västeuropa.

När man räknar får man exakta resultat, vilket ger en känsla av klarhet.
Men vad säger det egentligen att arbetstiden halverats då arbetets innehåll förändrat? En timmes arbete år 1800 har sällan något gemensamt med en timmes arbete år 1960, som i sin tur inte kan jämföras med en från 2006 när det gäller stress och fysisk insats.

måndag, april 09, 2007

Miljoner svenska jobb har försvunnit


Statistiken talar sitt tydliga språk: antalet jordbrukare i Sverige har minskat med över 90 procent de senaste hundra åren. Miljoner svenska jobb har försvunnit. Denna trend kan bara vändas genom att det skapas fler jobb inom jordbruket.

För att detta ska ske krävs det bättre förutsättningar för den som vill starta och driva jordbruk och att trösken för att anställa sänks.
För hundra år sedan var runt åtta av tio i yrkesverksam ålder jordbrukare. Sedan dess har försörjningsbördan försämrats på ett katastrofalt sett. Idag ska en eller två jordbrukare försörja hundra svenskar!

Vem som helst som inte tar hänsyn till att en jordbrukare idag är flera hundra gånger mer produktiv än tidigare, kan inse att situationen är ohållbar.

Att det här sättet att resonera är knasigt förstår de flesta. Knappast någon tror idag att vi skulle behöva återskapa förlorade jordbruksjobb för att klara oss. Ändå är det precis så här Svenskt Näringsliv resonerar om privata jobb inom tillverknings och tjänstesektorn.

“I längden kan inte de som skapar tillväxt och skatteinkomster i det privata näringslivet bli färre, samtidigt som de skattefinansierade jobben ökar. Att få fler och växande privata företag som vill och kan anställa är en helt avgörande framtidsfråga för Sverige” skriver man på sin hemsida
http://www.svensktnaringsliv.se/material/sverigeisiffror/article6506.ece.

Det är ett helt rimligt antagande, om man driver tanken till det extrema och tänker sig att ingen varken jobbar eller producerar något inom det privata näringslivet. Och att de tjänster det offentliga utför bara skulle vara en kostnad.

Såsom ofta när högern argumenterar så använder man tankeexperiment i stället för fakta. Det är precis samma typ av resonemang som när man säger att folk jobbar mindre om skatterna blir för höga. Det är säkert sant om staten skulle ta hela lönen i skatt, men ingen verkar veta var den övre gränsen går. Att argumentet är ihålligt kan man också se genom att det är precis lika logiskt när man spegelvänder det: höga skatter är bra för sysselsättningen då det tvingar folk att jobba mer för att få något över.

På bara tio år har Sverige blivit 25 procent rikare. Även om BNP är ett klumpigt mått så visar det ändå att vi producerar mer varor och tjänster än någonsin tidigare. Sverige har också ett enormt överskott i sin handel med utlandet, vilket innebär att svenskar producerar fler varor och tjänster än vi konsumerar. Men ingen av de som klagade på en överkonsumtion när Sverige hade ett underskott i utrikeshandeln säger idag att Sverige lider av en underkonsumtion.

Huvudorsaken till att jobb inom den privata sektorn försvinner är inte att de flyttar utomlands eller skatterna skulle vara för höga för att man ska kunna driva näringsverksamhet. Huvudorsaken är att den tekniska och organisatoriska utvecklingen gör att färre kan producera allt mer. Det är en process där man kunnat se hela yrkesgrupper praktiskt taget utplånas. Och varför skulle man sörja till exempel rallare, sotare eller sättare? Varför ska man sörja att jobben blir färre när produktionen stiger hela tiden?

För de som inte tycker att jämlikhet eller rättvisa är något att bry sig om är det här ett utmärkt tillfälle att återskapa en arbetsmarknad för lågavlönade hushållstjänster som staten ska finansiera genom att ge skatteavdrag. Det är därför det är så viktigt att sänka akassan och göra livet svårare för de arbetslösa. För vänstern är det hög tid att diskutera hur man ska utveckla den offentliga sektorn, arbetstidsförkortning och medborgarlön.

onsdag, april 04, 2007

I natt sköt polisen på någon nedanför mitt fönster på Republica Brasil. Jag tror inte de träffade någon. Det bör ha varit ungefär samtidigt som en mygga festade på mitt högra öga.

Carlos, en manisk puertorican jag brukar pratar med under frukosten hävdar att han blivit rånad och bestulen två gånger på en vecka. Bägge gångerna av polisen. Första gången ska polisen ha anklagat honom för diverse brott, och krävt 800 pesos för att inte arrestera honom. Han lyckades förhandla ner det till 300 pesos (30 dollar).

Andra gången kom det in en beväpnad knarkare på det fik han satt på och rånade alla gäster. Polisen sköt ihjäl den ena rånaren och arresterade den andra någon minut efter att de lämnat lokalen.

Det dräller normalt med poliser på dagarna i Mexico City. Ofta står det två eller tre poliser i rad och viftar fram trafiken. Jag undrar hur det skulle påverka trafiken om det bara var en polis som stod i korsningarna. När polisen stoppar trafiken tutar bilisterna aggressivt. Andra poliser står i klungor med automatvapen, som om de väntade på att slå ner en revolution. (Till det kommer alla privata vakter som hänger utanför och inne i många butiker.)

Den överlevande rånaren blev misshandlad på polisstationen av polis och ägaren till fiket. Rånarnas byte är bevismaterial och behålls normalt av polisen förklar Carlos. Efter diverse förhandlande fick Carlos(som är amerikansk medborgare) tillbaka sin plånbok, minus 500 pesos…

Med tanke på hur många poliser det finns är det inte konstigt att de tjänar förskräckligt lite. Och med tanke på hur låga löner de har är det inte konstigt att de tar alla chanser att tjäna lite extra.

Carlos är trött på Mexiko och ska åka tillbaka till Kalifornien idag. Myggan förstörde min nattsömn. Jag fick dricka sex dubbla espresso för att bli vaken nog för att kunna jobba lite.