lördag, december 29, 2007

Ju fler nyheter, desto mindre vet man


En pakistansk oppositionsledare har mördats och i hela världen surrar media om det. Benazir Bhutto var älskad av många säger Carl Bildt. Det är en kommentar som är ett typiskt exempel på hur man ljuger genom att säga triviala sanningar.

Visst finns det de som älskade Bhutto, men allt talar för de som inte gillade henne var fler. Varför är ingen hemlighet. Under hennes tid som premiärminister var de mänskliga rättigheterna om möjligt ännu mindre respekterade än idag. Frågan är hur många ens i den egna familjen som älskade Bhutto. En del släktingar (Fatima Bhutto) har anklagat Benazir Bhutto för att ha beordrat mordet på sin bror, Murtaza Bhutto.

Men i stället för att ta upp den här typen av fakta fylls media upp av Bildts (och andras) plattityder: "Hon var viktig för sitt parti"... "Det finns de som har ett intresse av att det inte blir demokrati i Pakistan"....Pakistan ligger i ett område med "betydande internationell oro". Jaha.

George Bush uttalande är typiskt: "USA fördömer starkt den här fega attacken". Betyder det här att man kan mörda politiker på modigare sätt? Är en självmordsbombare fegare än en officer på ett amerikanskt fartyg som kan mörda på hundratals mils avstånd genom att skicka iväg en missil?

Ju mer nyheter man konsumerar, desto mindre vet man om Pakistan. Av nyhetsrapporteringen kring mordet på Bhutto är det lätt att dra slutsatsen att hon på något representerade ett hopp för Pakistan. Men när Bhutto var premiärminister slog hon och hennes man (mr 10 procent) alla rekord i korruption. Bhuttos regering var en av bara tre i världen som erkände talibanernas regering i Afghanistan. Och när general Pervez Musharaff tog makten 1999 stödde Bhutto honom först. Borde inte de som är för demokrati fördöma militärkupper?

När västerländska politiker vill tala positivt om mördare och tjuvar heter det att de är "kontroversiella". Benazir Bhutto är "kontroversiell". Pakistans diktator Musharaff är också "kontroversiell". I Sverige är Carl Bildt kontroversiell, (hur många politiker är okontroversiella?) men betyder det att Bildt kan jämföras med Bhutto eller Musharaff?

Den brittiska mediamogulen Lord Nortcliffs sa att "nyheter är något som någon vill hålla hemligt, allt annat är propaganda". Det verkar vara mer sant än någonsin.

Publicerad i Sundsvalls Tidning

fredag, december 21, 2007

torsdag, december 13, 2007

Vykort från Mérida



Första gången stoppas bussen av militärer. Över den kamuflagröna uniformen har de oranga armlösa tröjor så att ingen bilist ska missa dem. Två av dem släpper inte fingret från avtryckaren till kulsprutan en sekund. En betydligt större kulspruta som sitter på en jeep är riktad mot bussen medan de söker igenom den. Alla utom ett befäl ser ut som de är femton. Mannen som sitter intill mig förklarar att det är turistsäsong nu så det är mycket droger i omlopp.

Andra gången stoppas bussen av polisen. De var inte lika noggranna. De tittar ofta på folks ögon för att se om de drogade, säger mannen intill mig och stirrar på mitt vänstra öga som en mygga festat på natten innan.

Tredje gången på fyra timmar vi tvingas stanna är för en trafikolycka. Två döda. Två tonåringar på en moped, förklarar mannen intill mig. Blodet på asfalten har inte torkat än, trots värmen. Det är mycket trafikolyckor nu, säger han.

Mexiko verkar ofta farligt och disfunktionellt men jag kan inte låta bli att tycka om det. Vad gör det att man har satt duschdraperierna framför toaletterna, och toalettdörrarna framför duscharna på mitt Hostel i Mérida? Visst är det lite knöligt att dörrarna också öppnas innåt, men det gör stället lättare att komma ihåg.
Barnarbetet i Mexikos har jag svårare för. Det blir inte lättare av att tolvåringar ibland ser ut som de är sju. Emilio är elva och har skjutsat turister med cykel i ett år. Fyra kilometer kostar 40 pesos, eller 28 kronor men då tar cykelns ägare hälften. Skolan går han bara till sporadiskt. Det finns miljoner mexikanska barn som Emilio.





Mexikanska städer är fulla med små barn som säljer grejer till sent på kvällarna. Med en BNP på 6000 dollar per capita borde Mexiko ha förmågan att investera i skolgång åt alla och stoppa barnarbetet. För mig är det ett lackmustest som visar om en regim har någon form av legitimetet eller inte. Det kan kvitta med fria val om en massa småbarn jobbar som skoputsare i stället för att gå i skolan. Utan de sociala rättigheterna är de politiska som bäst bara en formalitet. Sociala rättigheter utan politisk frihet är inte tillräckligt, men ändå onekligen ett framsteg.

måndag, december 10, 2007

Iranska kärnvapen inget hot


Professor Kenneth Waltz



Historien lär oss att makthavare varken är rationella eller lär av historien. Första världskrigets masslakt hindrade inte andra världskrigets utbrott. Det var axelmakterna som startade, trots att deras industriella kapacitet inte var i närheten av Sovjetunionens eller USA:s. Utgången borde ha varit uppenbar från början.

Knappast någon tror idag att Vietnamkriget förde något gått med sig, eller att femtio års blockad mot Kuba gjort annat än stärkt Fidel Castro. Att ge alla barn i tredje världen tillgång till skola och grundläggande sjukvård, skulle kosta mindre per år än kriget i Irak. Trots över en miljon döda irakier och fyra miljoner flyktingar är George Bush lika övertygad om sin rationalitet som stormakternas ledare 1914 eller 1939.

Det mesta som skrivs om Iran idag, både i USA, Sverige och resten av Europa, följer samma kvasilogiska mönster.

Nu säger de amerikanska underrättelsetjänsterna att Iran stängde sitt kärnvapenprogram för fyra år sedan. 1992 sa man att Iran skulle ha en atombom år 2000... Bushkritiker undrar varför presidenten, som får dagliga rapporter, inte tagit hänsyn till det när han talat om hotet från Iran. Men den som godtar rapporten, får ju erkänna att Iran haft ett program till för fyra år sedan. Och har man haft ett program så kan man ju lätt starta det igen.

Det fascinerande med hela debatten är att nästan alla utgår ifrån att Iran med kärnvapen skulle vara ett hot. Debatten förs inom Vita Husets problemformulering: den har reducerats till en teknisk diskussion kring tidsramen för iranska kärnvapen. Bush säger det själv: “Större delen av världen förstår att ett Iran med kärnvapen skulle vara ett hot mot världen”.

Det amerikanska politiker säger, och media I väst mer eller mindre upprepar är dock inte representativ för vad oberoende experter som ägnat sin karriär ägnat att analysera internationell säkerhetspolitik kommit fram till.

”Problemet är att större delen av världen har fel större delen av tiden", säger professor Kenneth Waltz när jag träffar honom på hans kontor på Columbiauniversitet.

Waltz arbete har haft stort inflytande på internationell politisk teori. Han tror inte att ett Iran med kärnvapen skulle bli ett hot. Varje gång nya länder skaffar kärnvapen skriker man på vargen, påpekar han. Men alla länder som skaffat kärnvapen har uppträtt ansvarsfullt. Stalins Sovjet gjorde det. Maos Kina gjorde det, trots att Kina blev en kärnvapenstat strax innan den kaotiska kulturrevolutionen. De som nu säger att de här länderna ändå var rationella och pålitliga efterrationaliserar, anser Waltz. När det begav sig hade ingen något förtroende för dem. När Indien och Pakistan skaffade kärnvapen sa folk att det skulle bli en katastrof.

”Varför tror man att Iran skulle uppträda annat än ansvarsfullt? Vad har man för skäl att tro att Iran skulle uppräda mindre ansvarsfullt än till exempel Israel!”
Kärnvapen gör nationer mer ansvarsfulla, menar Waltz som inte anser att det går att använda kärnvapen till sin egen fördel. Det finns bara ett enda skäl att skaffa kärnvapen, och det är för att avskräcka andra länder från att anfalla.




”De flesta presidenter är smarta nog att inte säga det öppet, men Bush, förstås, har ändå gjort det. Han har sagt att vi inte vill att andra skaffar kärnvapen för att det gör det svårare för oss att ingripa. Det är det enda skälet till att USA inte vill att andra länder skaffar kärnvapen.”

Kenneth Waltz är inte en excentrisk professor med extrema åsikter. Professor Robert Jervis, som är verksam på samma institution delar Waltz avslappnade syn på eventuella Iranska kärnvapen. Jervis uppskattar att upp till tre fjärdedelar av alla säkerhetspolitiska experter på amerikanska universitet inte tror att Iranska kärnvapen vore ett hot mot världen.

söndag, december 02, 2007

En amerikansk revolution



Revolutionen är här. Den bröt i för ett par veckor i USA. Den ser oansenlig ut. Den liknar en överdimensionerad miniräknare, låt vara att skärmen täcker det mesta av ytan. Den väger som en pocketbok och är inte mycket större. Den finns bara i en färg (grå) och visar inte heller andra färger än gråsvart mot vitgrå bakgrund. Den har ett fånigt namn: Kindle.

Under ytan döljer sig dock ett tekniskt underverk. Kindle är den senaste läsmaskinen som lanserats i USA, men det är orättvist att jämföra den med andra läsmaskiner. Kindle har ett minne som räcker till att lagra hundratals böcker och ett batteri som räcker flera dagars läsning innan man behöver ladda upp det igen. Den blir inte varm, och den ger inte ifrån sig ljud. Det som gör att denna apparat snarare bör beskrivas som en Kindle än en läsmaskin är att den ständigt är uppkopplad på mobiltelefonnätet. Det tar mindre än en minut att ladda ner en digital bok (för mindre än 10 dollar) och uppkopplingen kostar inget!

Man kan googla, läsa sin kindle-epost, och man får tillgång till internetuppslagsverket Wikipedia. Man kan också prenumerera på tidningar, tidskrifter och bloggar, även om gränsnitten för tidningar inte är så bra. Man ska kunna sitta på sommarstugan eller i bilen och ha tillgång till 80 000 böcker, och läsa Le Monde, New York Times eller kanske i framtiden Kristianstadsbladet. För ännu så länge finns den bara i USA.

Kindle är läsvänlig som en bok. Skärmen bygger på en teknik som inte tröttar ut ögonen som en dataskärm. Man kan söka efter ord och fraser inom en bok, ändra textens storlek, typsnitt och läsa första kapitlet i alla böcker gratis. Men det är inte bara en teknisk revolution som på sikt kommer att göra tidningsutdelare, bokhandlare och får sälla sig till mjölkbud, rallare och andra yrkesgrupper som inte längre finns. Intelligenta läsmaskiner som Kindle kommer att förändra hur vi läser och hur böcker och tidningar produceras. Idag finansieras dagstidningar upp till åttio procent procent av reklam. Det betyder att det inte är läsarna som är pressens kunder, utan näringslivet. Distributionen sker på de stora tidningsföretagens villkor. Den digitala versionen av en dagstidning i Kindle innehåller ingen reklam. Det finns inga tekniska begränsningar av hur många tidningar eller böcker som kan distribueras. Eftersom kostnaden för distribution och tryck i stort sett försvunnit kan bok och tidningsförlag tjäna pengar, med bara en bråkdel av dess tidigare intäkter.

Visst finns det sådant jag inte gillar. Man kan varken låna ut eller ge bort sina digitala exemplar. På kort sikt stärker Kindle den intellektuella äganderätten men i framtiden kan man tänka sig liknande maskiner med öppna tekniska lösningar. Kanske baserat på den öppna programvaran Linux som gör alla äldre klassiker tillgängliga gratis. De flesta klassiker – en miljon böcker – finns redan tillgängligt via google books, så större delen av jobbet är redan gjort. Det som saknas är program som omvandlar det till ett format som passar en läsmaskin med öppna program. Tillgång till all världens information, till en symbolisk kostnad, eller finansieras genom skatter. Det svårt att tänka sig något mer revolutionärt – och självklart.

lördag, december 01, 2007

Konst i Washington



Frank & Stein har tydliga influenser från Jean Dubuffet.
Moskva?

Vykort från Washington DC



Höst. Washington DC. Väntar på en kompis. Tittar på offentliga byggnader för att fördriva tiden. Igen. Det är bara i Amerika som löven har så många färger säger någon. Det är bara i Amerika man rankar världens löv, tänker jag. Skoskav. Taskigt knä, en gnutta hypokondri, åldernoja.
Men stan ska ses till fots. Band-aid fixar det.
Nästan inga turister här nu. Inte till fots i alla fall.
Försöker vara en god turist. En bild på Kapitolium. Vad är det statyn på toppen heter nu igen? Frihetsstatyn. Hon liknar en indian. De flesta delstatskongresser håller till i kopior på Kapitolium. Även Kuba har en kopia. Lite gråare, och kortare i kanterna. Det var för att markera Kubas underlägsenhet förklarade en kuban för mig 94. Kapitolium är annars inspirerad av Pantheon i Rom. Det är en byggnad åt gudarna, nästan som Kapitolium.