söndag, januari 20, 2008

Att göra skit av guld


Ett sätt att göra självklarheter oacceptabla är att sätta ett lämpligt adjektiv framför dem. Ett exempel: det är svårt att vara emot frihet, men hur är det med den absoluta friheten? Har alla alltid rätt att gör vad de vill? Detta är en rätt vanlig debattmetod. Ett exempel från verkligheten: när Nils Eric Sandberg vill övertyga Kristianstadsbladets läsare (17/1) om att jämlikhet är dåligt, använder han det här knepet: “Är det farligt om alla arbetande inte har exakt samma inkomst? Och om alla boende inte har exakt samma boendekostnad?”

Sedan låtsas Sandberg att de som gillar jämlikhet i själva verket är för den här total jämlikhet: “Ja, enligt den normala meningen i svensk debatt och politik. Nästan all debatt handlar om det förskräckliga i att alla människor inte alltid lever och arbetar och tjänar exakt likadant.” Steg ett är alltså att diskutera begreppet i sin mest extrema form. Steg två är att låtsas att andra är anhängare av denna extrema form.

En riktig god försäljare måste göra troligt att det som de flesta tycker är motbjudande i själva verket för något gott med sig. Precis som skit är bra för jorden, försöker Sandberg övertyga om att ojämlikhet är bra för samhället. “Utveckling och förändring innebär att ingen behöver stanna kvar i låg utbildning och låg inkomst.”

Steg tre i metoden i hur man övertygar folk om att skit egentligen är guld går ut på att formulerar eller insinuerar en samhällslag. I det här fallet ska man förstå att ojämlikhet är bra för ekonomin, och att de som är fattiga idag blir rika i morgon.

Om man lämnar idéernas värld så kan man konstatera att ojämlikheten ökat kraftigt i Sverige sedan åttiotalet. Lämpligare än att diskutera absoluta begrepp vore att ta ställning till hur stora skillnader i samhället vi tycker är acceptabelt. Den sociala rörligheten är faktiskt större i det mer jämlika Europa än i det mer ojämlika USA, så teorin att ökade klassklyftor skulle vara bra saknar stöd i verkligheten.

Inga kommentarer: