tisdag, februari 05, 2008

Moraliska val är inte logiska








Du är ute och åker i din nya Mercedes. Du älskar den här bilen, och lukten av läder. Du stannar vid en rastplats för att sträcka på benen. Plötsligt ser du en blödande man i gräset. Det finns ingen annan där. Han kommer att förblöda om du inte skjutsar honom till närmaste sjukhus. Men blodet kommer att förstöra ditt nya säte. Det kommer att kosta dig tiotusen kronor att rädda mannen. Du frågar honom vad som hänt och han förklarar att han skadats när han försökt bryta sig in i ett hus i närheten. Efter två sekunders tvekan offrar du sätet och tar honom till akuten.

Dagen därpå får du ett brev från Röda Korset. Du läser igenom det och blir övertygad om att över trettio barn i Afrika kommer att dö snart om du inte skänker dem tusen kronor. Tusenlappen ska gå till vaccinationer. Men i stället för att skicka tusenlappen kastar du brevet i papperskorgen, och trettio barn dör.

Trots att logiken i de bägge exemplen (som jag lånat av den amerikanske filosofen Peter Unger) är identiska, reagerar och resonerar de flesta människor på det här sättet. I det ena fallet drar vi på oss en större kostnad för att rädda ett liv, medan vi väljer att strunta i den mindre kostnaden som kan rädda fler liv. Att strunta i den blödande mannen anses moraliskt förkastligt, medan ingen förebrår någon som struntar i att rädda barnen.

Människans intuitiva förståelse av vad som är moraliskt verkar inte alltid logisk. Det finns fler exempel på det. Det finns nu bevis från olika studier som säger att en handling som orsakar skada, anses moraliskt värre än en ickehandling som orsakar samma skada. Den här skillnaden mellan handling och ickehandling spelar en avgörande roll i våra moraliska omdömen.

Man kan se hur det är i olika länders lagstiftning. I USA, Frankrike, Italien och andra länder är aktiv eutanasi förbjuden, medan passiv eutanasi är tillåten. Här ses handlingen som dålig men frånvaron av handling bra.

Men varför är det så? Om en läkare säger till patientens familj att denne befinner sig i ett kritiskt tillstånd som inte kan botas, lider och borde få dö, varför göra en skillnad mellan passiv och aktiv eutanasi?

Den amerikanske evolutionsbiologen Marc Hauser menar att distinktionen handling/ickehandling inte är moralisk. Den är till för att göra det tydligt vem som orsakar något. Om jag puttar ner ditt glas från bordet så det går sönder, så är det en sak. Men om jag ser ditt glas falla, är jag då ansvarig? På sätt och vis är jag ju det: jag kunde ju ha fångat den. Men du kan aldrig veta om jag inte handlade med flit eller om jag inte hann. Om jag puttar den finns det däremot ingen osäkerhet.

Hauser tror att distinktionen mellan handling/ickehandling kommer från ickemoraliska psykologiska processer som handlar om hur enkelt det är att se om någon handlade med avsikt eller inte.

Det mest slående med Hausers forskning är hur lika värderingar folk tycks ha av över hela världen. Oavsett om man bor i Amazonas djungel och knappast känner till omvärlden eller lever på Manhattan tycker folk förbluffande lika i moraliska frågor. Trots det verkar religiösa människor vara övertygade om att deras tro påverkar deras moral.

Ta ett hypotetiskt abortfall. En kvinna som vill ha barn blir gravid men ändrar sig efter två månader. Hon inser att det var ett dåligt val ekonomiskt och gör abort. Var det godtagbart? Religiösa människor svarar oftare nej på den frågan än ateister.
Men ta Violinfallet, som Judit Thomson kommit på. En kvinna vaknar upp en morgon och finner en medvetslös man liggande bredvid sig. En annan man kommer in och säger: Ursäkta, men det här är världens främsta violinist. Han lider av njursvikt så vi har kopplat in honom på dina njurar. Om han förblir inkopplad de närmaste nio månaderna så kommer han att överleva. Kvinnan säger okej, för hon gillar hans musik. Men efter två månader ändrar hon sig, och kopplar ur honom. Var det rätt?

Nu finns det plötsligt ingen skillnad mellan hur troende och ateister svarar. Det är inte abort, men det fångar flera av de centrala aspekterna av abort. Det handlar om engagemang och behov. Religion ger explicita regler om explicita saker, men påverkar inte den allmänna psykologi som styr vårt moraliska omdöme hävdar Hauser. Så snart troende inte står inför problem deras religion tagit upp så resonerar de som alla andra. Det handlar inte om religion utan grupptillhörighet. "Om jag måste välja mellan att rädda livet på fem nazister och min mamma, så väljer jag min mamma" säger Hauser.

Det finns alltså minst två svar på frågan varför vi låter tredje världens barn dö. I det ena fallet handlar det om den form av grupptillhörighet som kallas rasism. Den andra, komplementerande förklaringen är att våra hjärnor mer är konstruerade för att avgöra vem som utfört en konkret handling än att analysera dagens globala värld och göra moraliska kalkyler.

Det hindrar inte världens intellektuella från att veta hur det hänger ihop, som Jan Myrdal påpekat i ett annat sammanhang: "...vi som ingår i traditionen – den europeiska – och för den vidare, vi har svikit med vetskap, insikt och medvetande, vi har noggrant analyserat alla krig innan de ännu förklarats. Men vi förhindrade dem inte (...) Vi är inte medvetandets bärare. Vi är förnuftets fnask. "

Fotnot: Marc Hauser har skrivit boken Our Moral Minds How Nature Designed our Universal sens of Right and Wrong (Harper Collins)

Publicerad i Sundsvalls Tidning

Inga kommentarer: