onsdag, mars 26, 2008

Imperiet vacklar/ USA:s ekonomiska kris



Ska man tro den amerikanska politiska eliten som nyligen enades om ett krispaket med skatterabatter så är lösningen att stimulera efterfrågan. För att få perspektiv frågar jag den amerikanske historikern Chalmers Johnson. (Intervjun är gjord innan den senaste veckans kris i USA:s ekonomi.)

– De ekonomiska problemen och oron i USA hänger ihop med krigen i Irak och Afghanistan. Det vi ser idag är resultatet av den enorma börda som försvarsbudgeten är för den amerikanska ekonomin. Försvarsbudgeten löper amok. Den är enorm. Det handlar om över tusen miljarder dollar om året. Själva försvarsbudgeten är mindre, men kostnaden delas av andra departement. Energidepartementet betalar för kärnvapnen. Försvarsdepartementet ägnar sig inte åt att försvara det amerikanska territoriet: för det finns The Department of Homeland Security. Vi betalar stora belopp för vård av de många sårade soldaterna, militärt bistånd till andra länder (genom utrikesdepartementets budget), och ränta på tidigare krig som finansierats genom lån. Allt detta blir en saftig nota.

– I min senaste bok – Nemesis The last days of the American Empire – förklarar jag mer i detalj hur det ser ut. Det handlar om militär Keynesianism: militärutgifter för att skapa jobb. Men i längden – det har nu pågått i över sextio år – gröper det ur den civila ekonomin. Våra bästa ingenjörer sysslar med att utveckla produkter som inte har konsumtions eller produktionsvärde.

– Det som nu händer är att gamla synder hinner i kapp oss, och det kan leda till bankrutt om vi inte är försiktiga.

• Det finns de som säger att försvarsutgifterna är små jämfört med BNP, att USA fortfarande är världens största industrination, så att problemen inte kan vara så allvarliga.

– Jag delar inte den åsikten. Försvarsutgifterna ökar hela tiden, och vi betalar inte för det, utan lånar pengarna. Den federala skulden passerade nyligen 9000 miljarder dollar. Bara Bushadministrationen har lagt till 5000 miljarder dollar för att betala sina krig. Vi har ett ofattbart stort handelsunderskott: inget annat land kommer i närheten. Inget annat land i världen kommer heller i närheten av USA när det gäller utgifter för försvaret. Det är svårt att tänka sig att en riktig supermakt ska vara världens största låntagare. Stormakter brukar vara rika och låna ut, vilket inte USA gjort på många decennier nu.

• En annan sak man ofta hör är att amerikanska företag är så effektiva. Men här finns en paradox: statistiken visar hög produktivitet, samtidigt som underskottet i handeln växer. Bägge borde inte kunna vara sant.


– Ja, det är obegripligt. Det som importeras är inte bara bilar och elektronik utan också medicinska apparater som vi inte längre tillverkar. Jag kan inte se hur vår produktivitet skulle kunna vara så hög, då vi fört över så mycket vetenskapliga talanger till det militärindustriella komplexet. Jag är väldigt skeptisk till produktivitetssiffrorna.

• Finns det något annat mått på ekonomisk styrka, än BNP, handelsbalans och produktivitetsstatisk?

– Man kan titta på den allmänna levnadsstandarden i USA. Vi har misslyckats med att bygga upp New Orleans efter Katarina. Det går utför med vårt utbildningssystem. Ända sedan vi överreagerade på attacken den 11 september och gjorde det svårare att bli antagen till högskoleutbildning, har vi förlorat många vi brukade förlita oss på för våra teknologiska innovationer. Vi är ett av de få industrialiserade länder som inte ger alla medborgare fri sjukvård. Det finns en mängd saker som inte bara skvallrar om levnadsstandarden, utan om hur väl ekonomin fungerar. Tittar man i CIA:s årsbok kan man också se att USA inte längre är världens största ekonomi: det är Europeiska Unionen. Och Kina ligger strax bakom USA.

• En del säger att en dollarkollaps skulle vara ett större problem för resten av världen, än USA. En tidigare amerikansk centralbanks-chef lär ha sagt något i stil med att ”dollarn är vår valuta, men ert problem”.


– En dollarkollaps skulle få USA att krascha också. Det skulle bli som för Tyskland 1923, Kina 1948 eller Argentina bara för några år sedan. Under andra världskriget kom vi överens med Saudiarabien om att olja skulle handlas för i dollar. Det finns inga skäl till varför det fortsätter. Det vore mer logiskt om priset sattes i euro, som är värd betydligt mer idag. Om det händer skulle den amerikanska börsen kollapsa, och resten av världen skulle gå i recession. Världen skulle hämta sig rätt fort, men det skulle ta lång tid för USA att komma tillbaka. Detta skulle kunna hända nu, medan vi pratar, om Saudiarabien bestämmer sig för det.

• Varför har den amerikanska allmänheten inte protesterat mer mot Bush krig?


– Bush vet att två saker i en demokrati kan leda till att allmänheten sätter sig emot krig. Det ena är allmän värnplikt, det andra höga skatter. Därför har de gjort allt de kan för att undvika värnplikt, och förlitat sig på en armé av frivilliga, trots att de inte har tillräckligt med soldater för att göra det de vill. De har sänkt skatterna radikalt, för amerikaner som tjänar över 200000 dollar om året.

• Har Bush krig något att göra med att bibehålla dollarns ställning i världen?


– Jag tror inte det. Det handlar nästan uteslutande om att bibehålla USA:s dominans i världen. Det är en form av imperialism. Militarismen som ruinerar vårt land är ett oundvikligt komplement till imperialismen. Vårt imperium är inte som Sovjetunionens eller de europeiska kolonialmakternas, men bygger på en militär närvaro. Vi har över 800 militära baser i 140 länder. Det har nästan inget att göra med USA:s finansiella säkerhet. De är mycket ett arv från andra världskriget. Det är därför vi har så mycket baser i Tyskland, Japan, Sydkorea (från Koreakriget). Vi lägger inte ner dem: ett sätt för oss att dominera världen är att behålla ett stort antal amerikanska soldater på varenda kontinent, utom Antarktis.

• Europa gjorde sig av med sina kolonier när de blev olönsamma. Hur kommer det sig att man inte ser någon vilja att läggs ner imperieambitionerna i USA?


– Det beror på propagandan. Regeringen är genial när det gäller att skrämma det amerikanska folket med falska hot. 11 september är det bästa exemplet. Det var visserligen en allvarlig attack, men det förändrade inte maktbalansen i världen ett dugg. Vi gjorde attacken den 11 september till en katastrof. Vi överreagerade: missbruket av militära resurser, attacken mot Irak, osv. Nu är det dags att betala för misstagen. Tiden håller tiden på att rinna ut. Det är som för Sovjetunionen på åttiotalet. Vi är i en period då imperiet är överansträngt, slösar med resurser och oförmöget att reformera sig självt.



• Det sägs att inte ens KGB förutspådde att Sovjetunionen höll på att upplösas. Finns det någon riktig krismedvetenhet bland den amerikanska politiska och ekonomiska eliten?

– Jag vet inte. Min senaste bok Nemesis – har sålt bra och fått bra recensioner. Jag vill tro att det är för att det en bra bok, men kanske är det för att den tar folks oro på allvar. Opinionsundersökningar visar att den amerikanska allmänheten anser att landet går åt fel håll, och att det politiska systemet som orsakat eländet knappast kan förändra något. Det är inte alls säkert att demokraterna är villiga att få imperiet under kontroll, eller återupprätta kongressen och domstolarnas auktoritet. Det enda sättet att rädda det här landet är om allmänheten aktivt börjar kräva genomgående reformer.

Publicerad i Proletären.

3 kommentarer:

pes sa...

du skriver otroligt bra, älskar din blogg. skulle du ha tråkigt någon gång har jag just hittat den roligaste blogg jag läst i mitt liv, många skratt garanteras.

http://politikbloggen.wordpress.com/

Pierre Gilly sa...

Tack :)

Anonym sa...

mycket intiresno, tack