tisdag, augusti 12, 2008

Journalister hinner inte vara källkritiska





Kan man lita på att TV-sporten gör sitt jobb?

Inte alls, menar flera journalister efter att SVT sänt en dokumentär om OS i Peking. "Det är en propagandafilm som inte har med journalistik att göra", dundrar Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén i Svenska Dagbladet.

I Kristianstadsbladet ser Anders Mildner rent av en trend: "Det är något märkligt med OS. Något som får oss att vända bort blicken, att sluta bry oss" (8.8).

Även om man anser att sport ska rapporteras politiskt i bästa Proletärenstil är det dock svårt att förstå vad Mildner talar om.

Vem har kunnat läsa Kristianstadsbladet de senaste veckorna utan att missa budskapet: "OS är politik och pengar i ren form, skriver Jan Karlsson och uppmanar journalister att stanna kvar i Kina efter OS då det konstlade nuet byts mot det sannskyldiga sedan." (Kultursidan 6.8).

"Inför OS i Peking väljer nu flera världsartister att tydligt ta ställning för tibetanernas kamp mot Kinas ockupation av landet." (TT 23.7).

"Utländska artister som medverkar på evenemang i Kina, där regimen ifrågasätts, kommer att portas från landet, fastslår Kinas kulturministerium." (TT 18.7).

Och det ser ungefär likadant ut i vilken svensk dagstidning som helst. Oavsett om man läser om sport, kultur, eller ekonomi så påminns läsarna ständigt att Kina är en diktatur.

Det som sägs är ofta korrekt och befogat, men jag kan inte låta bli att undra: varför är det så känsligt om någon i något sammanhang nämner Kina utan att samtidigt förklara att landet är en diktatur?

Svenska medier kommer regelbundet med nyheter från uppåt hundra diktaturer och i de flesta fallen säger man inget om bristen på yttrandefrihet och demokrati i dessa länder.

Vad är det som gör att just Kina är så hemskt att journalisternas fackliga företrädare går ut och kräver rättning? Kina, Nordkorea, Kuba, Zimbabwe tillhör en exklusiv skara diktaturer som svenska media är fixerade vid. De andra är det tyst om.

En förklaring till att Kina får så mycket sämre press än de flesta andra diktaturer kan vara journalister många gånger inte hinner vara källkritiska. Anders Mildner hänvisar till exempel till reportrar utan gränser om kinesernas bristande yttrandefrihet. Det är en organisation som får en del av sina pengar från National Endowment for Democracy (NED) som grundades av Ronald Reagan.

NED som också finansierar oppositionen i Venezuela får i sin tur sina pengar från det amerikanska utrikesdepartementet. Om det är därför man är mer bekymrad över situationen på Kuba där ingen journalist dödats sedan 1959, än till exempel Mexiko där journalister mördas regelbundet, är svårt att veta. Men om de gjorde en annan bedömning är det troligt att det ekonomiska stödet från George Bushs regering skulle upphöra.

Att amerikanska UD använder sig av Reportrar utan gränser betyder inte automatiskt att de har fel, eller presenterar falsk statistik men det är intressant att journalister som refererar till organisationen nästan aldrig ifrågasätter organisationens opartiskhet.

Artikel i Kristianstadsbladet.

Inga kommentarer: